Bilder och reflektioner från El Camino 2023
Caminon är inte en väg, det är flera och det är nya varje timme, varje dag. Genom byar, ut ur städer, upp i bergen och som ändlösa raksträckor. Varje grusväg har sitt, varje asfaltsslinga likaså.
Det är underbart, det är tungt, det är fantastiskt och det är tufft. Där sinnet är, är även känslan för vägen. Förberedelsen är inte alltid med, men med ett avslappnat sinne, öppenhet inför det okända och varandet i nuet är vägen din. Då slutar du kämpa. För du har inget att kämpa för.
Nu är varje uns gånget av caminon och det har varit en resa av stora mått liksom små. Jag mötte en äldre man. Han var van caminovandrare.
Han sa:
Jag delar in caminon i fyra delar. Den första delen som tillhör vägen från Saint-Jean-Pied-de-Port till Mesetan kämpar jag med ryggsäcken. Den är tung, den är besvärligt och den är obekväm. Men så sitter den en dag utan att jag känner den. Kroppen har vant sig vid att ha den där den är.
Nästa del är sinnet och tillhör Mesetan. Stressen börjar sakta lägga sig. Jag går i lugnare takt. Ser mig omkring och låter mig mer och mer att vara där jag är.
Den tredje delen som är vägen från Mesetan till Santiago de Compostela handlar om själen. Jag ser det vackra omkring mig. Det vackra i människor jag möter och i mötet med mig själv.
Den fjärde och sista delen fördjupas mitt sinne, min själ och jag blir och känner mig som en del av helheten. Den här delen tillhör vägen från Santiago de Compostela till Muxia och Fisterra.
Det kan inte sägas för många gånger...
Caminon är ingen tävling.
Var och en går sin egen camino.
Går du med någon, tillåt er att gå sin egen camino. Det är inte av egoistiska skäl. Det är av själsliga skäl. Försaka inte dig själv.
Går du själv, har öppet sinne och släpper taget får du en helt annan caminovandring än den du trodde du skulle få innan du åkte hemifrån.
Buen camino
Dag 36 på flygplatsen i Santiago 2023
Dag 36
Söndag 17/9
Flygplatsen i Santiago
Så, har nu varit här i en halvtimme. Klockan är 13.30 och jag får ett meddelande från Lufthansa att planet i kväll är försenat. Får av någon anledning upp låten "Never ending story" i huvudet....
Fortsättning följer.
Lufthansas plan från Frankfurt har nu landat och släpper av resenärer. Försenad räknar de med att lyfta från Santiago kl 18. Det finns en chans med andra ord att jag kommer hem snart.
........................
Kl är 01.30 den 18/9 och jag har kommit hem!
Tack för den här resan.
Dag 35 1/2 i Santiago de Compostela 2023
Dag 35 1/2
Lördag 16/9
I Santiago
Dagar blir inte alltid som en tänkt sig. I morse slängde jag alla hygienartiklar för att ryggsäcken skulle bli lättare att vandra med under dagen. Jag skulle ju åka hem sedan.
Lufthansa aviserade rätt tidigt att planet var försenat 20 minuter. När jag kom till flygplatsen och fått ryggsäcken penslad, slängt kängorna och köpt vatten kom nästa info: Planet försenat med 40 minuter.
Omkring sex på kvällen kom det: Your plane has been cancelled. Finemang. Tre timmars sömn, en dag på flygplatsen och ingen info från Lufthansa om när vi resenärer från olika platser i Europa kunde åka hemåt.
Flygplatspersonalen jobbade febrilt med att kunna ge oss info men stöp på tröskeln eftersom de inte fick någon info från Lufthansa.
För att göra en lång historia kort så fick vi ta något ät- och drickbart för 10€ i kaffebaren efter mycket om och men, tills vi blev kallade för info vid sjutiden.
Vi skulle få våra boardingkort vid incheckningen så alla vi resenärer gick och ställde oss i kö till incheckningsdisken på ett annat plan (!) och väntade. Väntade på att få veta när vi fick åka hem. Ingen info. Fem timmars väntan vid incheckningen (ståendes i två) till.... ja "vart är vi på väg?" Totalt närmare tolv timmar på flygplatsen.
Nu är klockan snart ett på natten. Halva resenärsstyrkan sover i natt på Eurostar Gran hotel i Santiago. En del av oss vet när vi får åka hem i morgon, andra inte.
Nästa gång jag ska ut och flyga ska jag nog hålla lite koll på om det är Lufthansa eller inte. Flera av resenärerna har dåliga erfarenheter av detta bolag fick jag veta i kväll.
Mitt rum på Eurostar Gran hotel
Badrum med fina lampetter.
Fick tandborste och tandkräm i receptionen så jag överlever både natten och morgondagen.
I morgon gör jag ett nytt försök att åka hem. Samma tid i morgon som jag skulle åkt idag.
Dagar blir som sagt inte alltid som en tänkt sig.
Dag 35 O Pedrouzo - Santiago de Compostela 2023
Dag 35
Lördag 16/9
O Pedrouzo - Santiago de Compostela
Guidebokens km: 20,1 km
Antal steg: 34 688
Vädret: Regn
Temperaturen: Max 22 grader
Övernattning: Casa de Hemma
Det är den undre streckade linjen som jag följer idag.
Drog iväg före kl sex och valde den här gången att ta stora vägen. Det finns plats för pilgrimer att gå utmed vägen och det var rätt skönt att gå på platt mark.
Lite före halvvägs kom jag ändå in på caminovägen av någon anledning jag inte klurat ut hur det gick till. Mobilens ficklampa fick åter ge sken (!) av att vara behövd ett tag.
Ju närmare jag kom Santiago desto mer hördes en helikopter. När jag kom till bron som går över motorvägen in till staden stod en polis mitt på. Nyfiken fick jag veta att det var ett planerat ministermöte från olika länder under dagen.
Strax därefter möte jag en trevlig irländare som inte varit i Spanien tidigare och skulle åka buss till Sarria och gå tillbaka till Santiago. Han använde tekniken i mobilen för att vi båda skulle komma rätt. Tyvärr visade det sig att tekniken den här dagen falerade och jag fick knata tillbaka tjugo minuter. Nu var han en trevlig irländare och ville kompensera sitt mobila misstag så han följde mig halvvägs tillbaka.
Pilgrimskontoret har digitaliserats sedan jag var här för sju år sedan. Det gick väldigt snabbt att få mina diplom som nu ligger i säkert förvar i en tub i ryggan.
Shoppade, åt och tog sedan en lokalbuss till flygplatsen (1 €) för idag åker jag hem till Sverige.
Sista dagen i Spanien för den här gången.
Kängorna blev begravda i en sopkorg på flygplatsen, vilket inte alls var meningen. Det skulle ha blivit mer värdigt än så
🎼 🥾🥾 🎻 🎺 🎼
Det enda som ljöd runt omkring var tullarnas krav på att jag skulle knarktestas... jag ser kanske ut som en smugglare av narkotika....
I vilket fall penslades ryggans inuti när jag tagit ut en del kläder etc och händerna fick penslas de med både insidan och utsidan. Tänk... det hade jag väl aldrig trott jag skulle få vara med om.
Å andra sidan så kanske jag ser lite sliten ut efter drygt en månad ute på vägarna, luktar kanske inte direkt parfym och dessutom slänger kängorna i en sopkorg 😂 Dessutom hade jag glömt att redovisa inneväskan med pass och pengar i. Jag antar att det var det som fick igång dem.
Bilder från dagen:
Strax utanför Santiago de Compostela.
Bronsfigurerna som blickar in mot katedralen kan skönjas långt där borta.
Den ser lite annorlunda ut idag än den gjorde 2016.
Roande läsning på spanska för den som vill.
En mil kvar...
Framme...
I Santiago de Compostela 16 september 2023.
Omkring midnatt landar jag på Arlanda och det ska bli skönt att få sova i min egna säng i natt 💞
Någon frågade hur den närmsta veckan kommer se ut.
Som följer (med glimten i ögat):
1. Ligga i soffan och se på TV
2. Ringa efter hämtmat
3. Boka tid för massage
3. Boka tid för fotvård
4. Låta tvättmaskinen gå flera rundor
5. Duscha tre gånger per dag
6. Beställa taxi mellan sängen och soffan
Äh... det vet jag väl att det inte blir så. På måndag är jag med all säkerhet uppe och studsar igen.
Tack för att du varit med och delat mina upplevelser från den här resan. Jag hoppas att du ska känna inspiration och själv göra vandringen någon gång i ditt liv.
Du kommer inte att ångra dig oavsett hur kort eller lång din sträcka blir.
Buen camino
Dag 34 Melide - O Pedrouzo 2023
Dag 34
Fredag 15/9
Melide - O Pedrouzo
Guidebokens km: 34,9 km
Antal steg: 52 168
Vädret: Soligt, fläktande emellanåt
Temperatur: Max temp 25 grader
Övernattning: Pension Pedrouzo
Det är den övre helstreckade linjen idag.
Det blev ficklampa i mörka skogen idag också men... inte så tidigt och inte så länge. Jag gick i väg strax efter sju och efter halv åtta var jag ute i byarna.
Har träffat på en engelsman jag mött tidigare som är supertrevlig. Han kommer till och med ihåg vad jag heter fast det har gått "ett helt liv" sedan vi sågs förra gången.
Det har blivit en del korta träffar idag bland folk och det är trevligt en sådan dag som denna. Jag har varit fullständigt fokuserad på att ta mig fram även om det gick hyfsat snabbt till Ribadiso.
Jag vrickade foten igår och det kändes ingenting men i morse blev det ett stapplande på hotellrummet. Av erfarenhet vet jag att rörelse är bra i sådana lägen därav fokuset att ta mig fram. Stanna var ingen bra ide, inte sitta heller (vid lunch och fika) men efter några hundra meter eller så kunde jag fortsätta gå nästan som vanligt igen.
Några bilder från idag:
Jag håller på att fundera på om jag ska låta begrava mina i spansk jord i morgon medan en katolsk präst läser några fina ord över hur sammansvetsade vi varit i alla år tillsammans.
Den här Hortensian var en gigant bland giganterna. Säkert 30 cm i diameter. Lät därför skorstenen vara med på bilden även om den sitter högt upp i jämförelse.
Även dessa var giganternas mästare.
Ser man på, ser man på... en namne 😃
Fem mil kvar...
Fyra mil kvar...
Tre mil kvar...
Två mil kvar...
I morgon är det:
Dag 33 Portomarin - Melide 2023
Dag 33
Torsdag 14/9
Portomarin - Melide
Uppnådda mil: 70 mil
Guidebokens km: 39,7 km
Antal steg: 59 079
Vädret: Dimma fm, solsken inga moln em
Temperatur: 16 grader fm, 27 grader em
Övernattning: Hotel Lux Melide
Vy över.....
och
På väg ner mot...
Skoja...
Det var totalt becksvart när jag gick tio i sex i morse. Pannlampan ligger ju kvar hemma så det var bara att plocka upp mobilen och trycka igång ficklampan på den.
Den som hittade på appen ficklampa till mobilen vill jag ge en snäll klapp på axeln till. Gå i skogen i nästan två timmar tills det ljusnade hade inte gått utan den.
Jag såg ingenting förrän kl började närma sig åtta. Det var väl inte helt bekvämt att gå där själv men det var självvalt så det var bara att knata på.
Fram på dagen lättade dimman och då kunde jag se den här strax före byn Ventas de Naron. Den här dagen har jag passerat 70 mil.
Och också de här kärvänliga kossorna. De var så fina mot varandra. Jag och ett par stod länge och observerade systerskapet.
På tal om kossor så gick jag förbi en ganska stor hage. Den här styrde kosan (!) mot mig från andra sidan hagen när jag dök upp. Vi hade koll på varandra de minuter de tog för henne att släntra över hagen.
När hon kom så här nära som på fotot böjde hon sig och började låtsasbeta. Det var himla kul att se. Ett steg till emot mig efter fotot och så lite låtsasbeta. Hon var nog nyfiken på vem som stod där och glodde.
Några bilder från idag:
Ljuset i tunneln?
Vacker skogsväg mellan Portomarin och Palas del Rei
I en liten by utanför Palas del Rei görs det reklam för Husqvarna 🇸🇪
Brobygge.
Ytterligare en skog som bjuder in
Påminner lite om ett pelikanhuvud
Stenbron in till staden Melide. Det bor ungefär 7-8000 personer i stan. Här finns ett pilgrimshärbärge i original från början av 1500-talet. Nu är det ett museum och infocenter.
Det börjar dra ihop sig...
Åtta mil kvar...
Sju mil kvar...
Sex mil kvar...
Till Melide gick det ungefär fem km till. Så nu är det bara 5,5 mil kvar till Santiago de Compostela. Helt otroligt! Svårt att ta in att det är sådan "liten bit" kvar. För "en stund sedan" var det såå mycket mer.
Snart vankas det Sverige också 🇸🇪🥰
Dag 32 Sarria - Portomarin 2023
Dag 32
Onsdag 13/9
Sarria - Portomarin
Guidebokens km: 22,7 km
Antal steg: 32 976
Vädret: Dimma fm, varm em
Temperatur: 7-25 grader
Övernattning: Pension Gonzar
Ställde in mig på att det blir en lång vandring idag för med alla dessa människor lär det inte finnas några rum kvar i Portomarin som är det vanliga stoppet efter Sarria, var mitt resonemang.
Det var större grupper med kameror och som skrattade åt "Buen camino-hälsningar", det var både manliga och kvinnliga "fotomodeller" och gängen som skulle ut och ha roligt. Självklart spanska familjer också, det är ju lite deras led även om många pilgrimer i alla tider kommit från andra platser.
Det är en chock att träda in i denna turistmassa när milen bakom har varit det omvända. Men som det sägs: Var och en har sin egen camino att gå oavsett vem man är och varifrån man kommer.
Träffade en polsk man från Krakow igår eftermiddag innan Sarria som jag pratade med en del. Idag dök han upp bredvid och vi fortsatte samtala. Han hade också reagerat på hur många det var som gick och han skulle fortsätta till någon av de små byarna utanför de gängse stoppen. Klokt tänk.
Mot Portomarin. Hur det än var så klingade grupperna av då jag tog det långa benet före om jag säger så. Grupperna strosar mer än vad jag gör när jag går själv.
Så dök den här lilla figuren upp och rapporterade att nu, nu är det bara 10 mil kvar. Där och då kom ytterligare en svenska. Jättekul 🇸🇪
Jag gillar Galicien för naturen påminner om hemma. Igår såg jag en björk för första gången. Har ibland kikat efter ekar men inte sett eller helt enkelt inte tittat med mina "ek-ögon" kanske inte ens finns några. Maskrosor, och rödklöver har jag sett där grusvägarna ringlar fram.
Bron över till Portomarin är en rejäl utmaning för en som är skrajsen för höjder. Det gick lite vingligt och var lite svindelkänsla men jag gick på i rask takt och tänkte: Snart är det över... Snart är det över... Och så blev det fast mark igen 😅
Knallade runt och frågade om rum, vilket var tji. Tog sen (tidsmässig) lunch och kollade hur långt det var kvar till nästa stora stopp. Reste mig från restaurangbordet, chansade en sista gång på ett ställe efter restaurangen och fem minuter senare hade jag ett rum. Ett enkelt med dusch och toa i korridor. Det var skönt att ta en kort dag idag eftersom det var en lång dag i går. Och vem vet hur morgondagen blir.
Dag 31 O’Cebreiro - Sarria 2023
Dag 31
Tisdag 12/9
O'Cebreiro - Sarria
Guidbokens km: 39,4 km
Antal steg: 60 025
Vädret: Varierat, sköna vindar, kylig morgon, varm em
Temperatur: 9-25 grader
Övernattning: Albergue Don Alvaro
Redan från start kom ett vackert uppvaknande
Det är ingen sjö, det är moln. Ett tjockt molntäcke har lagt sig över bergen och dalgångarna. Det var såå vackert.
Idag fick hela gårdagens mundering hänga fritt på ryggsäcken i säkerhetsnålar efter tvätt och i omgångar då allt var rejält fuktigt på morgonen. Provade med hårtork men det tog all tid så det fick vara. Tur att regnet inte kom förrän på eftermiddagen. Den höga luftfuktigheten kan ibland ställa till det men som allt annat så löser det sig.
När det ljusnar över nejden.
Jag har gått med trevligt sällskap från tidiga morgon till sena eftermiddagen. Vi strosade på, fikade, pratade, fikade igen och klockan bara tickade på. I halvlek skildes våra vägar och på lika många mil till gick jag sedan på halva tiden som vi hade tagit på morgonen och under dagen. Det är verkligen trevligt att prata om allt möjligt.
Kyrkor brukar ju som bekant vara riktigt höga därför blev jag glatt överraskad av den pyttekyrka.
Pilgrim inte bara i motljus utan även i motvind
Har sett den på bild tidigare men inte förstått att den var så hög.
Magisk natur. Det som omgett mig i dag har varit helt fantastiskt. Sådana vyer, sådan natur det är obegripligt hur vackert allting är här. Jag stannar ofta för att bara titta, njuta och insupa allt jag ser och upplever. Alla borde få se detta, vara här och uppleva det.
Magiskt träd. Åtminstone ett gammalt sådant.
På ingång i halvlek för att äta lunch med trevligt sällskap.
Mitt inne i skogen stod den. Jag hade tänkt sedan tidigare att jag skulle gå dit för att jag var nyfiken på vad det var men... klockan hade tickat iväg alldeles för långt in på em så det fick vara för den här gången.
Övergångsställe för pilgrimer
Hemliga skogen eller kanske ingång till "The secret garden"?
Så blev det Sarria idag och i den här parken gick både kor och getter stora som små och betade helt fritt. Jag fick en killing till mig som var såå söt att hjärtat smälte.
Strax därefter kom ett sms från en caminovän jag haft redan från starten i princip. Det visade sig att han och hans fru var i Sarria, hade pizza, vatten och frukt på gång till mig. Dessutom hade de (efter att ha frågat mig förstås) fixat ett rum på samma albergue som de också stannar på under natten. De bokade det sista rummet till mig, ett rum med fyra sängar. När en har vandrat i över 11 timmar känns det som att komma till himmelriket att ha vänner som ger så mycket av sig själva. Stort tack!
Dag 30 Villafranca del Bierzo - O’Cebreiro 2023
Dag 30
Måndag 11/9
Villafranca del Bierzo - O'Cebreiro
Guidebokens km: 28,9 km
Antal steg: 43 006
Vädret: Molnigt, regn mitt på dagen, soligt em
Temperatur: 16-19 grader
Övernattning: Hostal Meson Anton
I morse passerade jag 60 mil. Jag har också gått upp för den sista stora toppen på caminon som är på 1330 m ö h. Dessutom har jag nu lämnat regionen Castilla y Leon och klivit in i den sista för caminon - Galicien. De sista dropparna av Mesetan är därmed helt borta.
In kliver en ny landskapsbild, skogar och berg men även vädret från Atlanten som skapar både regn och åska över regionen. Under den varma perioden sommartid drabbas Galicien ofta av skogsbränder.
Gränsposteringen för region Galicien. Nu är det bara 16 mil kvar eller som någon sa: För den som gått från Frankrike är dessa mil ingenting. Jag är benägen att hålla med och därför skriver jag "bara" för det är så det känns.
Bilder från dagen
Ett trädhjärta. Igår fick jag pepp och därmed energi hemifrån, vilket gjort att den här dagen gått väldigt fort. Det har känts lätt även om det har funnits en hel del utmaningar i bergsbestigningen.
Morgondimman leker skogsbrand
rio Valcarce har varit den ständiga följeslagaren idag. Ibland nära, ibland djupt nere i dalgången.
Betande kossor mellan två vägar
Träffade på en skolklass och deras lärare från Sydkorea. De kom från en "Resande skola" vilket betyder att de reser runt i världen med sina trummor och spelar på gator och torg för att visa sina kunskaper och att glädja folk.
Innan de började prata med mig så tyckte jag synd om ungdomarna. För de första är de inte så stora, en tunn liten tjej hade ryggsäck både fram och bak samt bar på en stor trumma i fodral. Jag gissar att hon var ca 1,50 lång. Ingen knotade men när vi var några stycken som hälsade på dem så lät de vääldigt trötta när de svarade.
Stigningen idag började på 600 m ö h upp till 1330 m ö h och varade i åtta kilometer. Vägarna och stigarna uppåt varierade, grusvägar med lösgrus, sand och rännilar till ren gegga eftersom det regnat en del under natten och morgonen. Det har också varit torra grusvägar och snälla förkastningar som det har gått att "skida" sig uppåt.
Några vägar under dagen
Några vägar under dagen
Sådana här backar gillar jag.
Smooth...
In mot O'Cebreiro där jag nattar i natt.
Reflektion 60 mil
Det jag kan se är att brist på kontanter inte är något bra i den här regionen. Det har hänt mig flera gånger att kontokortsmaskinerna inte alltid funkar. De tar helt enkelt inte kortet, vilket i sin tur betyder betala kontant och det kan bli en strykande åtgång på kontanterna i värsta fall. Det hände mig eftersom jag var lite ovarsam i början av vandringen och använde en del kontanter. Bättre att spara dem och betala med kort så länge det går, är mitt tips.
Igår kom jag in på ett hotell, ett lite bättre om jag säger så. Receptionisten sa vad rummet skulle kosta och det var lite mycket för min smak så jag tvekade.
Då hände något jag inte hade räknat med. Receptionisten började deala... du får rummet för 200 kr mindre om du betalar kontant, säger hon.
Jag blev ännu mer tveksam och sa att så mycket kontanter har jag inte. Då blev hon lite desperat och sa att dit jag ska i morgon (som idag) där är det bara kontanter som gäller.
Jag vände på klacken och gick till San Nicolas som jag skrev om igår. Där fungerande inte kontokortsmaskinen så den receptionisten följde helt enkelt med mig till bankomaten så jag kunde ta ut kontanter (jag har inte bankomatkunskaper i spanska språket än) och jag är henne evigt tacksam.
Idag har det gått hur bra som helst att betala med kort och maskinerna har funkat de med.
Dag 29 Molinaseca - Villafranca de Bierzo 2023
Dag 29
Söndag 10/9
Molinaseca - Villafranca de Bierzo
Guidebokens km: 30,6 km
Antal steg: 47 836
Vädret: Kall morgon, varm em, ösregn och åska på kvällen
Temperatur: 25 em
Övernattning: Albergue San Nicolas iglesia
Nätet som bara funkar i receptionen 4 trappor (7 trappavsatser) ner från mitt rum (ingen hiss) hackar.
Granatäpplen strax innan staden Ponferrada
Festivalen i Ponferrada är över för den här gången
rio Sil i Ponferrada är följeslagare en stund
Någonstans mellan byarna Columbrianos och Camponayara
rio Cua i Cacabelos
Vatten som folk kan ge hundarna
En liten pilgrim utanför en Lavanderia (där folk betalar en peng för att tvätta i tvättmaskin)
San Nicolas kyrkas innergård
Åskan går liksom strömmen har gått och det är rejäla smällar. I natt kommer jag nog sova gott.
Dag 28 Rabanal - Molinaseca 2023
Dag 28
Lördag 9/9
Rabanal - Molinaseca
Guidebokens km: 25,6 km
Antal steg: 42 742
Vädret: Sol, moln, fläktande svalt och emellanåt blåst
Temperatur: 20-24 grader
Övernattning: Albergue Santa Marina
Var uppmärksam på vad du önskar dig. Igår var det lite trögt att få rum i Rabanal så jag gick till ett Albergue som jag skrev om. Ville ha ett eget rum. De skakade fram ett... Det var ett rum med åtta sängplatser. Rummet intill likaså. Tillsammans blev det ett eget hus. Utan värme och med golvdrag så både katter, råttor och ormar ledigt och lätt kunde dansa sig in.
Detta betydde att när natten var i antågande fick den som hade önskat sig ett eget rum det kallt om fötterna. Ja eller hela jag om jag säger så.
Lade mig i den här dagens gå-kläder samt regnjacka i sovsäcken och frös som en hund i tre timmar. Lämnade rummet och lade mig mig en säng i rummet intill. Fortfarande frusen och med en skylt "Utgång" lysande i ansiktet. En timme senare kom det sista sängbytet. I morse hittade jag filtar...
Idag har det varit höjder och otroligt vackra vyer. Jag som älskar berg har verkligen fått se och uppleva vad jag velat.
Ett axplock från dagen:
Rabanal kl 07.20
På väg uppåt mot de höga höjderna idag
Ginstvägen
När dagen randas
"Korvstenen" från Visby strandkant för tjugo år sedan eller så. Nu ligger den på Cruz de Ferro på 1 505 m ö h och gottar sig, lyssnar på Sten och Stanley och Rolling Stones med kompisarna Sten och Stena.
Cruz de Ferro
Rönnbär som hemma men också tallskogar
På ingång till mobila fiket i Manjarin. Nej det är inget UFO det är en insekt som har "flugverksamhet"
Jag vet inte om jag ska skriva det välkända eller ökända delen av Manjarin. Jag överlåter det till andra att bestämna.
Det här är ett albergue som tillkom för många år sedan. Här finns inga bekvämligheter alls, kallvatten, ibland varmvatten och utetoalett. Mannen som startade detta är den enda invånaren i Manjardin.
Högsta toppen på caminon är alto Altar på 1 515 m ö h. Det finns ingen utsikt från caminon just där men både innan och efter.
I Riego de Ambrose fick jag uppleva lite roliga ting. En grupp ståendes och sittandes utanför ett hus när jag kommer gåendes emot dem. Jag hör något välkänt, klingande och ja visst, visst är det svenskar! Ett tiotal svenskar i en liten by i Spanien och gissa om jag blev glad. Äntligen få prata svenska! Härligt 🇸🇪
Det andra var två äldre spanska damer som var genuint intresserade av att prata med mig. Det var så fina och vänliga. Tog sig tid att förklara tydligt när jag inte förstod. Det är nog ett minne för livet.
Vackra vyer på väg ner från alto Altar som...
... har varit en rejäl utmaning. Förkastningar, branta nerförslut, stora stenbumlingar, lösgrus och allmänt livsfarliga stigar att gå på om en inte har tillräckligt med fokus. Från 1 515 m ö h ner till 600 m ö h. Det var en riktig knä-dödare skulle jag kunna säga utan överdrift.
Här skulle inte jag kunna ta mig ner utan gå-pinnarnas stöd. Hade de inte varit med idag hade jag med all säkerhet skrapat hakan ett par omgångar - i bästa fall.
Sedan har vi det där med hur långt är det kvar... Ja, det verkar var en sanning som är mer en uppfattning.
Kyrkans härbärge i Rabanal säger: 21,8 mil från Rabanal
Utanför byn Acebo som ligger ca 1,6 mil från Rabanal sägs: 22,8 mil
Mina egna beräkningar ligger ungefär på 22 mil från Rabanal. Castilla y Leons egen skyltning ligger på ungefär 23 mil från Rabanal om jag kommer ihåg rätt.
Oavsett hur många mil det är kvar så är det inte långt kvar. Plus minus 20 mil är ungefär 9-10 dagar beroende på topografi, väder, knän, vad och övernattningsmöjligheter. Det börjar dra ihop sig om jag säger så.
På tal om övernattning. Här i byn Molinaseca är det bröllop i dag och inga övernattningsmöjligheter. Efter att ha knackat dörr ett x antal gånger så gick jag vidare med siktet inställt på Ponferrada fem km bort.
Utanför byn ligger ett albergue (endast sängplatser) jag chansar för jag vet att en del härbärgen också har egna rum och de hade det. Får veta senare i byn att i Ponferrada är det festival och där finns heller inga övernattningsmöjligheter....
Dag 27 Astorga - Rabanal 2023
Dag 27
Fredag 8/9
Astorga - Rabanal
Guidebokens km: 20,6 km
Antal steg: 30 805
Vädret: Varmt och soligt på dagen som sedan slog om till åska och regn under em och kväll
Temperatur: 25 grader
Övernattning: Refugeo Gaucelmo (Kyrkans härbärge)
Kyrkan har inget wifi...
Lämnar Astorga
Grönskan är tillbaka. Bergen är gröna, träden högre och fler både löv- och barrträd och massor av ginstbuskar.
"Indianby" för övernattare i turistgenren
På väg upp mot byn Rabanal. Höjdmeter över havet 1100.
Här bor jag i natt. Sovsäck i våningssäng och en makalös lugn miljö. I kväll efter testunden ska jag få lyssna på munkbröder som sjunger.
Åskan mullrar och mina tvättade kläder hamnade i ösregn medan jag satt och åt lunch/middag en bra bit ifrån utan vetskap om ovädret. Pilgrimsmenyerna är som en dagsmeny.
Dag 26 Hospital el Orbigo - Astorga 2023
Dag 26
Torsdag 7/9
Hospital el Orbigo - Astorga
Guidebokens km: 17,2 km
Antal steg: 28 486
Vädret: Soligt med molnslöjor
Temperatur: 16-25 grader
Övernattning: Hotel Spa Ciudad de Astorga
Kom iväg först vid åtta med siktet inställt på en lång dag. Planer är till för att ändras och när Astorga dök upp fick gamla planer skrotas och nya skapas.
Igår kväll såg jag något som hängde utanför ena kängans sula, tänkte att jag har trampat i något kladd och något annat har fastnat däri. Så var inte fallet. Det var sulan som var på flykt. Inte hela för det hade jag nog märkt utan yttersulan.
Det här hade jag inte tagit med i beräkningen. Mina kära kängor som hängt med på de två tidigare caminon och som fyllde åtta år i år. Nu vill de pensioneras de också.
Så när Astorga dök upp hade tanken om nya skor redan fastnat. Frågade runt, fick tips på en skoaffär, gick vilse, frågade igen och hittade rätt.
Skyltningen för affärer är inte lika tydlig här som hemma. Det kan vara en liten oansenlig skylt i trä som hänger högt upp och som är väldigt väldigt lätt att missa då fönsterskyltningen är precis lika oansenlig som skylten i sig.
I vilket fall köpte jag ett par nya skor men inga kängor. Så de nya tänker jag börja gå in och varva med kängorna så länge de håller. Kanske kängorna så småningom får en begravningsplats i Spanien eller så doneras de. Vem vet.
Åt lunch på stan och allt det här tog tid som gjorde att den tidigare planen fick revideras. Huvudsaken är att jag inte behöver överraskas uppe i bergen med en känga som går sönder. Har liksom ingen lust att gå barfota i flip-flop på 1100-1500 meters höjd i september månad. Så hängslen och livrem kändes bäst i det här fallet.
Idag har det varit lite höjder, inga sådana där jag måste stanna utan några behagliga bara.
Idag har det varit lite höjder, inga sådana där jag måste stanna utan några behagliga bara.
Har haft ett gäng på ungefär 30-50 stycken efter mig idag och det var väl ingen hit kan jag väl säga. De var otroligt påflugna (!) de små rackarna. Små envetna och redigt irriterande flugor i ansiktet. Jag blåste och blåste för att händerna var upptagna med gå-pinnarna antingen för att jag gick uppför eller nerför och ramla hade jag ingen lust med så vifta bort flygfäna gick inget vidare.
Ett axplock bilder från dagen:
Hospital el Orbigo en vanlig torsdagsmorgon i september strax efter åtta.
En vacker vy utanför en by med kor och kalvar i närhet. Det låg en air av ko-doft genom byn som blandades med sopbilen som körde race med en gubbe som hängde och flängde där bak på bilen.
Bara för att det såg fint ut i verkligheten.
Så dök Casa de los Dioses (Gudarnas hus) plötsligt upp. Den hade jag inte heller räknat med. En oas uppbyggd av en jättefin kvinna från Italien utan kunskaper i något annat språk än italienska. Riktigt modigt. Nu har hon börjat lära sig spanska.
Hon berättade för mig att hon gått caminon och kommit till den här platsen och blivit helt tagen. Nu sköter hon det tillsammans med tre andra och det var helt magiskt att vara där. Så levande, fräscht och lugnt. Här fanns bara vänlighet och det var i massor.
En stunds vila för den som vill eller behöver.
Så blev det dags att gå vidare.
Knappt 27 mil kvar när Astorga kikar upp mellan träden.
En stund kvar på den gåvänliga grusvägen innan stadens asfalt tar över.
Tänka på vätskebalansen också. Vatten in vatten ut.
I hela stan. Jag undrar hur det skulle tas emot på hemmaplan?
På hotellet finns en dusch såklart men kranarna... gisses. Det finns en instruktion på väggen hur en får vatten ur duschmunstycket.
Innan jag upptäckte den instruktionen på glasväggen så tryckte jag och vred enligt konstens alla regler. När jag såg instruktionen med bilder likt IKEAs så fick jag hämta glasögonen för inte kunde jag se vad som stod bredvid bilderna 🤭 Det slutade i vilket fall lyckligt.
Dag 25 vilodag i Hospital el Orbigo 2023
Dag 25
Onsdag 6/9
Vilodag
Hospital el Orbigo
Vädret: Solsken
Temperatur: 24 grader
Det är väl en himla tur med vännen som påminner mig att ta vilodagar lite då och då, så även idag. Det var inte planerat några fler vilodagar men när ben och knän säger till då är det bara att göra som de säger för att inte äventyra något.
Jag har tidigare glömt att skriva om de förändringar i landskapsbilden som jag sett. Det började redan någon mil innan Leon.
Växtligheten och grönskan började komma tillbaka och ju närmare Leon jag kom desto kraftfullare träd, högre gräs och fler vattendrag blev det.
Efter Leon kom någon enstaka liten topp och landskapet har börjat skrynkla sig igen. Det finns fortfarande väldigt mycket slätmark kvar men något visar att Mesetan så smått börjar dra sig tillbaka. Det är med blandade känslor för den är vacker men inte kul att gå på när det drar ihop sig till åska. Den är enformigt rak och slät men också skön att gå på utan att pulsen stiger...
I byn finns ett apotek där en kvinna pratade engelska. Det underlättade betydligt när vad-bekymret kom på tal. Jag fick veta att jag fortsätter med Voltaren och stretch men köpte också kompressionsstrumpor för att få bukt med svullnaden.
Hon var så himla tillmötesgående och tog sig verkligen tid. Berättade att det inte var farligt med svullnaden och vad som händer när jag använder strumporna och en del annat.
Jag tror att det är brist på stress hos dem som gör att jag tycker om apotekspersonalen i den här delen av Spanien. Har ju varit på ett x antal apotek nu och märker hur engagerade och vänliga de är. Minns t ex 2016 när en personal bröt en förpackning knäskydd för att jag skulle få prova innan jag bestämde mig för att köpa. De tar sig verkligen tid.
Kyrkklockan slog med jämna mellanrum två toner i moll för det var dags för en del bybor att ta farväl av någon de känt. Allt kom så nära. Begravningsbilen, alla blommor och de sörjande mitt i byn vid torget innan det blev dags att gå in i kyrkan. Senare tog jag en bild på kyrkan som får bli bilden för idag eftersom Hospital el Orbigo är en liten by och jag ska vila benet.
En anekdot även från den här dagen:
En engelsktalande kom in trött efter vandring till receptionen och ville ha ett rum. Personalen talar ingen engelska och han ingen spanska så det blev förvecklingar och i receptionen blev det otåligt hörde jag.
Den trötte mannen frågade mig om hjälp för jag satt och fikade strax intill. Det var lite kul att kunna tolka (behjälpligt) så här tidigt in i mina spanskkunskaper. Där ser man. Det trodde jag inte när jag vaknade i morse måste jag tillägga.
Dag 24 Leon - Hospital el Orbigo 2023
Dag 24
Tisdag 5/9
Leon - Hospital el Orbigo
Uppnådda mil: 50 mil
Guidebokens km: 32 km
Antal steg: 47 963
Vädret: Sol och moln som kämpar om uppmärksamheten
Temperatur: 15-23 grader
Övernattning: Hostal D. Suero de Quinones
Jag har gått den övre sträckan och är nu uppe i 50 mil.
Först en anekdot från dagen... träffade på två herrar från Nederländerna och vi gick tillsammans ett tag. Jag berättade om en muskel i vaden som knölat ett par dagar men att jag igår kväll gav den lite TLC.
En av herrarna: Så du tog droger för muskelvärken?
En av herrarna: Så du tog droger för muskelvärken?
Jag: Droger?!? Eh... Näe.
Herrn igen: Men du tog tlc?
Jag: Nej, jag gav vaden lite kärlek och omsorg plus voltaren.
Herrn igen: Men är inte tlc droger?
Jag (skrattar med glimten i ögat): Ni är från Nederländerna eller hur? TLC är Tender, Love and Care.
Herrn för sista gången i det sammanhanget: Jaha, jag trodde du tog droger för smärtan.
På morgonen däremot var det en engelsman som jag mötte. En van resenär, kände folk i Stockholm och gått två olika caminon tidigare, dels den jag går nu och dels den som går från Portugal till Santiago.
Han berättade att de fanns Hobbithus en bit ifrån där vi gick. Så kom vi fram till de första (de fanns överallt kändes det som och bra långt fram på leden).
Ett axplock av Hobbithus:
Det här var dessutom till salu.
Vi tog en fika i en by där en man också sålde lite fikabröd för donativo (donation). Så idag blev det en röd punkt för Stockholm på hans karta. Alla som är där sätter han en plutt på kartan varifrån var och en kommer. På kartan över Sverige finns det nu en röd plupp och förhoppningsvis kommer det flera.
Han hade också den här:
Kul grej.
Vid fiket kom ett par från Texas som vi gick med ett tag. I den här kyrkan ville alla tre gå in och jag valde att fortsätta.
Så dök den här upp. De här stolparna finns utmed hela leden och inget konstigt med det men nu är det bara 30 mil kvar.
Regionen Castilla y Leon har varit superbra på att märka upp leden. Skyltar finns överallt och även dessa betongfundament är många. Lite trixigt i storstäderna.
Idag i Leon frågade jag flera stycken om vägen ut från stan då de gula pilarna är väldigt indistinkta på många ställen om jag säger så. Flera unga av dessa jag frågade hade ingen aning om var caminon ens gick och det kändes lite ovanligt.
Är det inte en stork idag igen?
Spindeln har moderniserat sig och sjunger nuförtiden Bridge over trouble water...
En pippi-ko vid namn Lilla gumman på grönbete.
Så kom jag idag fram till Hospital del Orbigo. Bron går över rio Orbigo och är byggd på 1200-talet över en gammal romersk bro. Bron är dessutom en av de bäst och mest bevarade i Spanien.
Här bor drygt tusen personer och det hostal jag stannar på över natten ligger bakom brofästet på andra sidan. Från mitt fönster ser jag alltså bron.
Det är insektsnät på mitt fönster som gör bilden grynig och rutig.
Dagen har gått bredvid de stora vägarna och jag har därmed fått min dos av avgaser för en tid framöver. Har fångat upp en del av dem som är här dagligen bland annat den här som jag tycker är vacker. Den glänste trots att molnen ledde med 1-0 över solen just då.
Andra bilder från dagen:
Kalebasser på tork.
Ibland när jag går förbi portar står det vattenflaskor på utsidan. Jag frågade en man igår om varför vattenflaskorna står där. Det är för hundarna, berättade han. Folk ger hundarna vatten från dessa flaskor. Fint gjort.
Det är det märkliga med hundarna utmed leden. De springer lösa men bryr sig inte om folk oavsett om de är med en människa eller inte. Jag har bara sett en hund som var ute och vallade sin matte (läs drog) och en med munkorg under de här veckorna. Andra hundar t ex i storstäderna är inga dragmaskiner, skälliga eller ilskna.
Vägen utmed vägen
Det är "hockevicke" vilken jag tar det är lika långt till båda.
Ute på en långpromenad...
Dag 23 El Burgo Ranero - Leon 2023
Dag 23
Måndag 4/9
El Burgo Ranero - Leon
Guidebokens km: 37,4 km
Antal steg: 55 456
Vädret: Regnskurar, uppklarnande mot em
Temperatur: 16-24 grader
Övernattning: Hostal La Posada Regia
Igår kom regnet i fullt ös och höll på från och till under natten. På förmiddagen kunde jag inte låta bli att flina för det blev ett mönster i retfullhet där vädret ledde med 1-0.
Regnet kom, stannade krängde av mig ryggsäcken och på med regnjackan. Gick 500 meter eller så - solen bröt fram och det blev varmt. Stanna kränga av mig ryggsäcken stoppa tillbaka jackan. Gå 500 meter eller så - regnet kom och ja... den där proceduren blev rolig och höll i sig typ en sju åtta gånger till ösregnet kom.
Ett axplock av bilder från idag:
Ett gammalt pilgrimsmärke strax utanför El Burgo Ranero.
Den här porten i Mansilla de las Mulas är "nygjord" då den gamla har rasat. Den gamla var den första porten för de dåtida pilgrimerna i regionen Castilla y Leon som de mötte. Den är därför betydelsefull som minnesmärke och byggdes upp efter den gamla modellen.
Återigen lite spansk humor as time goes by på caminon.
Jag undrar om det inte är en stork däruppe. Väntade men inget hände så jag vet inte vad det vita var.
Trettioen mil kvar enligt den här skylten.
Nu är jag i storstaden Leon. Leon som har romersk grund. Staden har också fått sitt namn efter romerska legion. Här bor ungefär 130 000 och i jämförelse med Burgos känns Leon mer som en storstad trots att Burgos har fler invånare.
Den som kommer hit på besök rekommenderar jag katedralen som är gigantisk. Bild på den finns från min vandring 2016.
Jag tycker det är lite roligt att bo nästgårds med en gata vid namn Calle Ancha... även om jag vet att uttalet är ett annat.
Dag 22 Calzadilla de la Cuesa - El Burgo Ranero 2023
Dag 22
Den sista pilen är
Augusti månad är Spaniens semestermånad och det är många som går caminon. Dessutom är det festivas i byar som stänger ner, vilket av förklarliga skäl är en omöjlighet för en pilgrim att hålla reda på.
Söndag 3/9
Calzadilla de la Cuesta - El Burgo Ranero
Antal uppnådda mil: 40 mil (mer än 2/4 gjorda)
Guidebokens km: 40,4 km
Antal steg: 57 353
Vädret: Kuling/stormbyar/kastvindar
Temperatur: 13 - 20 grader
Övernattning: Hostal rural Piedras Blanca
Dagen har varit full av rejäl blåst så både pinnarna och jag har flyttats. Ingen motvind som tur men det var till att "hålla i hatten".
Morgonen blev tidig och mörkret låg över nejden när jag smög iväg på folktomma gator. Svårt att se skyltarna och pannlampan hade jag ratat p g a att jag inte skulle gå tidiga mornar.
Efter några km började morgonen synas och här är ett axplock från när dagen började randas i morse.
Jag som knappt vågar gå förbi en buske kvällstid på hemmaplan känner mig fullkomligt trygg i ett främmande land i det kolsvarta mörkret. Märkligt.
Skyltinfo
Vid märket "halvvägs" idag.
Halvvägsmärket
Humor finns i överflöd så även på caminon. Några har skapat pilar av småsten. Först en gigant och därefter blir de mindre och mindre.
Den sista pilen är
pytte 🥰
Reflektion
40 mil
Augusti månad är Spaniens semestermånad och det är många som går caminon. Dessutom är det festivas i byar som stänger ner, vilket av förklarliga skäl är en omöjlighet för en pilgrim att hålla reda på.
I byar med festivaler är det knökfullt med folk som också kommer utifrån. Vilket betyder inga rum. Det betyder också för en pilgrim att matställen utmed vägen som en räknat med att stanna på uteblir.
I juli och augusti är det mycket varmt. Caminon saknar ofta skugga. Det kan bli väldigt påfrestande att vandra dessa månader. I september är det dubbla antal pilgrimer som går och då blir det förstås knökigt med sovplats.
Om jag ska rekommendera en tid för vandring på caminon skulle jag säga maj/juni. Det kan vara så att en del inte har öppnat upp i maj men det går att ta kontakt genom den fullständiga lista av härbärgen som fås på pilgrimskontoret i sjpdp i Frankrike.
Dag 21 Fromista - Calzadilla de las Cueza 2023
Dag 21
Lördag 2/9
Fromista - Calzadilla de la cueza
Guidebokens km: 36,6 km
Antal steg: 52 339
Vädret: Molnigt och blåsigt
Temperatur: 22 grader som mest
Övernattning: Hostal Camino Real
Fromista badade i regn på morgonkulan. Vid sju när regnbyxor och jacka satt på plats fanns inte en regndroppe kvar på himlen.
De fick sitta på till första stoppet vilket visade sig vara ett bra val. Det var ett mygghål efter Fromista och jag var den som klarade mig från bett.
I Fromista
Grusvägen på 5,5 km är belagd med nytt tjockt lager och det gällde att hitta de snuttar som av bilar eller vandrare gjort gruset hårt och platt. Så likt längdskidåkare som byter spår traskade jag i zigzack denna sträcka.
Hotet om regn och åska låg över Mesetan idag (inte just de här molnen). Har laddat ner en "åskapp" för säkerhets skull.
Var mentalt förberedd på att sitta i ett dike om det började mullra och blixtra alltför mycket. Vilket det inte gjorde, däremot var jag "jagad" av den mörkblåa himlen men gick torrskodd hela dagen med siktet mot det uppklarnande och ljusa.
Carrion de los Condes är mer en stad än en by med ungefär 8000 invånare. Här stannar många av förklarliga skäl.
Flera som jag träffat på tidigare hälsar och vinkar och Sydkoreanen från igår dök jag också på. Träffade på ett tyskt äldre par som tar sig till Santiago på elcyklar. De hade startat i en annan by i Frankrike och inte cyklat från Sjpdp.
San Zoilo Real Monasterio från 1100-talet är den här stora byggnaden, ett albergue idag, som i princip är den sista byggnaden i Carrion de los Condes.
Strax därefter gick jag i kapp ett annat tyskt par som jag träffat från och till. Vi hade sällskap någon timme innan jag drog vidare. Hotet om åskan var orsaken.
Den sträcka jag gått idag har ingen variation och sett ut som på bilden i dryga 3,5 mil. Nu är jag framme i Calzadilla och i ett hostal som känns toppen. Träffade här en av de amerikanska bröderna jag också träffat förut.
I cafeet/baren här i Calzadilla kan den unge killen numer lägga till "svenska kronor" i sitt ordförråd. Han skakade dessutom på huvudet när jag bara ville köpa ett bröd för att mata ryggsäcken med ifall jag går tidigare än de öppnar sin frukostbar. "Bara bröd? Ingenting till brödet? Ost, skinka?" Han trodde inte sina öron och jag kunde inte låta bli att skratta.
Dag 20 Castrojeriz - Fromista 2023
Dag 20
Fredag 1/9
Castrojeriz - Fromista
Guidebokens km: 24,9 km
Antal steg: 36 679
Vädret: Svalt fm, varmt em
Temperatur: 13-30 grader
Övernattning: Hostal Rural San Pedro
Härligt svalt när jag gick iväg i morgonmörkret.
Uppför alto Mostelares på 900 m ö h (Jag började på ca 780 m ö h) och som har en uppförslutning på 12% och ett nedförslut på 18%.
Så kom jag in i en skjuttriangel som höll låda med sina gevär medan jag försökte hålla fokus på var de befann sig och vad de sköt på. Jag hoppades att det var fåglar och inte vandrare.
För varje skott som avlossades nära mig kändes det helt absurt. Här gick jag helt öppet mitt i triangeln och gevärskotten ljöd från den ena till den andra sidan. Klart att det var obehagligt men hade de velat träffa mig hade de gjort det redan från första skottet resonerade jag. Det närmaste skottet var på ungefär 30 meters avstånd och jag såg inga skyttar men kunde förstå att de var ett gäng.
En bit därifrån fanns ett litet albergue och jag gick in och frågade om skjutandet. Han som höll i tåtarna ruskade på huvudet och sa att han inte visste.
En smal stenbro blev nästa anhalt att utmana. Jag är mitt uppe på bron. Då kommer en stor turistbuss och kör upp på bron. Det var inga 30 här inte och jag kände direkt att det här kommer inte att sluta lyckligt eftersom bussen tog upp i princip hela brons utrymme.
Jag drog in magen och ställde mig med ryggen mot murkanten och med handen signalerade att bussen skulle sänka hastigheten. Chauffören vinkade och jag hade slutat andas för stunden. Låt mig säga så här: Hade jag hållt i en linjal hade den skrapat lacken.
Chauffören är van vid pilgrimen men pilgrimen är inte van vid chaufförer.
Längre bort mötte jag en man och frågade honom om skjutandet. Jag förstod ingenting av det han sa men tolkade kroppspråket att det var någonting bra eller så höll han bara låda helt enkelt. Så varför en massa folk låg och tryckte i buskarna och sköt som vildar har jag inte fått något svar på.
I byn därefter fanns en öppen bar. Här var gubbarna redan i gasen vid niosnåret på morgonen. Cafe/barpersonalen hällde upp en nubbe till den som verkade vingligast. Jag tog en kaffe och lämnade sedan stället. Kändes inte ok om jag säger så.
Strax innan byn avslutade sina byggnader kommer en man cyklandes emot mig. Vi morsar och han stannar för att fråga varifrån jag kommer. Innan vi sa hej då hade en massa minuter tickat vidare. Han var riktigt trevlig. Hade arbetat som spansklärare och var pensionär. Han lärde mig lite spanska och jag honom lite svenska 😃
Hade därefter sällskap och fick lära mig massor om Sydkorea som jag inte kände till sedan tidigare. Det blev ett jätteintressant samtal i dryga milen och en långlunch på det.
Tack för alla dessa möten.
Canal de Castella rinner lugnt bredvid fram till slussarna i Fromista.
Finns lusten går det också att åka båt på kanalen. Som ett mini-göta-kanal helt enkelt.
Här är det ombordstigning
Här är slussen
Slussen
Camino märks och syns överalllt. Fromista är inte ens halvvägs.
Det var marknad i Fromista som jag var i behov av att besöka. Det finns kläder som slits mer än andra har jag märkt.
I natt är sista natten på ett bokat boende sedan får jag se hur det blir.
I natt är sista natten på ett bokat boende sedan får jag se hur det blir.
Dag 19 Rabe de las Calzadas - Castrojeriz 2023
Dag 19
Torsdag 31/8
Rabe de las Calzadas - Castrojeriz
Guidebokens km: 28,1 km
Antal steg: 40 742
Vädret: Strålande solsken
Temperatur: 8-27 grader
Luftfuktighet: 94% på morgonen
Övernattning: Hostal Iacobus
Mesetan bjöd på någonting helt annat än vad jag föreställt mig. Att läsa sig till något och uppleva det i verkligheten är ju som bekant två vitt skilda saker. Så även här.
Jag hade föreställt mig ett slags ökenlandskap utan sand, kalt, inget speciellt att se och kanske lite trist. Ack så jag bedrog mig.
Här uppe är det såå himla vackert med bergen som är i dagern, med det böljande landskapet med dalar där växtligheten tydligt märks av, solrosodlingare, och åkrar överallt. Vilka vyer! Det var så vackert att jag blev rörd. Det här hade jag ingen aning om. Det visste jag inte förrän jag fick uppleva det.
Jag har gått på gamla romerska vägar som Julius och grabbarna har knatat på, typ:
1 2 3 4 jämna steg 2 3 4 🎶 🎺🐘🐘🐘🐘 🐘
Så kom jag till byn Hornillos
En liten by i en dalgång som jag i princip bara gick igenom.
Nästa by Hontanas kom efter ytterligare en mil och där fick jag uppmaningen av en bybo att gå in i kyrkan. Det satt inte i vägen kan jag säga. Kyrkan var tom, sval och bjöd på underbar musik - popmusik som spelades som softmusik bland annat John Denvers Annie's song.
Till minne av heliga Birgitta och hennes pilgrimsvandring till Santiago de Compostela på 1300-talet har det byggts ett viloställe för pilgrimer samt ett hermitage för heliga Birgitta.
På väggen i kyrkan
Och vilka de är
Djur i Hontanas med omnejd - jag höll utkik efter alla vargflockar och vildsvinsgaltar men de var nog kloka tillräckligt och låg väl och gäspade i skuggan flera km från mig.
Här tog jag lunchrast på ett Albergue och det satt inte heller i vägen. Hur gott som helst.
Sist men inte minst i Hontanas är - vår egen heliga Birgitta. Här i Hontanas andas de heliga Birgitta eller Santa Brigida som hon heter här.
Sist men inte minst i Hontanas är - vår egen heliga Birgitta. Här i Hontanas andas de heliga Birgitta eller Santa Brigida som hon heter här.
Till minne av heliga Birgitta och hennes pilgrimsvandring till Santiago de Compostela på 1300-talet har det byggts ett viloställe för pilgrimer samt ett hermitage för heliga Birgitta.
Birgittas ställning i byn syns även här:
Överlevare på Mesetan?
Ruiner av klostret San Anton eller Arco de San Anton från 1400-talet. Idag ryms här ett albergue. En caminovän skulle natta här i natt.
Den lös som guld i solen och var riktigt vacker trots sin torrhet. Strax utanför Castrojeriz.
Castrojeriz i sikte. Kyrkan till höger, ruinerna av kastellet på berget och byn som rundar berget åt vänster men syns inte på bild.
Dag 18 Burgos - Rabe de las Calzadas 2023
Dag 18
Onsdag 30/8
Burgos - Rabe de las Calzadas
Uppnådda mil: 30 mil
Mobilens km: 11,2 km
Guideboken: 13 km
Antal steg: 19 502
Vädret: Svalt, blåsigt, fuktigt
Temperatur: 9-20 grader
Luftfuktighet: 58%
Övernattning: Hostal La Fuente
Idag har jag gått 30 mil totalt på vandringen. Nu har jag landat sedan några timmar i en liten välmående by utanför Burgos. Det blev en kort dag idag p g a tidigare bokning.
Det var lite knepigt att ta sig ut från Burgos trots att det i princip bara är raka vägen. Anledningen är att det inte finns några skyltar eller tecken på att jag var på rätt väg. Frågade mig fram för att vara på säkra sidan. Inte så kul att gå tillbaka om det hade varit så.
När stadsgränsen väl var nådd kom skyltarna så även grusvägen.
På väg ut från Burgos
Förbi universitetet
Och ut på grusvägarna
Går inte att direktöversätta men här betyder det ungefär som "gå" eller "gå vidare".
Sådan här grönska lär det nog dröja ett tag innan jag ser igen. Så idag njöt jag lite extra av det.
Ibland är caminon lite väl snålt tilltagen...
Mesetan på ingång. Platån visar sig här i omgivningen som ett radband där det här berget är närmast. Glest bevuxet och ger därmed en hint av det som kommer.
Här i byn känns det bra. Får kläderna tvättade, lunchen serverad och middag lite senare i kväll. Vilket i sin tur också betyder att jag haft tid att skriva idag.
I restaurangen finns en väggmålning med den här som kändes kul att se på. Snart hälften 👋😃
Dag 17 vilodag i Burgos 2023
Dag 17
Tisdag 29/8
Burgos
Vilodag (den ordinarie, gårdagen blev en bonusdag)
Vädret: Underbart svalt
Temperatur: 13-20 grader
Luftfuktighet: 53%
Var på Museo de Burgos (entre 1€) och Museo de la Evolucion Humana (ordinarie 6€, pilgrim 4€ och pensionärer gratis 💃) och rekommenderar den sistnämnda för den som har vägarna förbi.
På Museo de Burgos:
Det är mycket om utgrävningarna i Atapuerca av förklarliga skäl. Det är jättespännande.
Innergården på museet.
Oj, var lade jag det andra örhänget nu då?
På Museo de la Evolucion Humana:
På museet finns någonting för alla som är intresserade av arkeologi, människans utvecklingshistoria i samklang med djur och natur.
Här är ett axplock:
Ska föreställa hjärnan med alla dess kopplingar. Något för den som gillar mörker och blixtar.
Utgrävningarna i Atapuerca startades 1978 och här är ett tidsschema som föranledde det.
Det här är en stor kub som innehåller en kort film om planeten och dess utveckling av människor och djur.
Vakar museet?
Så, ut på stan igen:
rio Arlazon som rinner genom parken och vidare.
En bit av parken och där ligger också...
... den här häftiga bokhandeln. Myriader av böcker på en yta av, ja låt oss säga 10-15 kvm?
Och där fanns Åsa Larsson 🥰 i en av hyllorna, vilket gladde mig eftersom jag gillar hennes böcker.
I morgon lämnar jag Burgos och tar mig vidare ut och upp på höjdplatån Mesetan som börjar på sträckan jag går då.
Mesetan ligger på mellan 800 och 900 m ö h mer eller mindre. Här finns knappt någon skugga. Det är knappt om höjder, det mesta är slätmark och ändå kommer jag upp på den högsta toppen på caminon 1 515 m ö h när Mesetan så smått börjar klinga av för att i princip ta slut två dagar efter det när jag går in i den sista regionen på caminon, Gallicien.
Jag har undvikit Mesetan de två tidigare gångerna p g a hettan. Nu är vädret mycket bättre och jag upplever just nu att det ska funka att gå där.
Jag startar med en kortdag p g a tidigare bokning (i Los Arcos) och har därefter bara två bokade nätter kvar.
Dag 16 vilodag i Burgos 2023
Dag 16
Måndag 28/8
Burgos
Vilodag
Vädret: Mulet
Temperatur: 9 grader fm, 20 grader em
Luftfuktighet: 76%
Burgos är en storstad på runt 170 000 invånare. Här finns det mesta. Förstås. Mycket historia, och mycket som har med katolska kyrkan att göra. Idel gubbar på piedestaler runt den centrala delen av stan.
På måndagar är museerna stängda precis som hemma, däremot var katedralen och dess museum öppet idag.
Burgos stolthet. En gigantisk byggnad.
Entren
Bilder från katedralen
Själva ramen påminner lite om ramen runt den dansande buddistiske guden Shiva.
Katedralens innergård
En del av museigångarna inne i katedralen
Så lite exteriört
Strax ovanför parken och rio Arlazon som delar staden.
Inne i den övre parken som går mot katedralen och genom
Arco de Santa Maria.
Utanför sitter den här gumman
Och om jag förstått det rätt så är det kastanjer hon tillagar.
Sist men inte minst den här dagen, nationalstoltheten tillika hjälten i spansk historia El Cid eller Rodrigo Diaz de Vivar
Ytterligare en mordödare på den här vandringen. Han ligger begravd i katedralen, lite oansenligt skulle jag nog säga med tanke på att han är den store krigshjälten.
Det går knappt att läsa texten på den stora stenplattan i golvet som är omgiven av rep för att inte trampas på. Inga skyltar.
Var inne och nosade i Mercado Sur Burgos som är småbutiker som säljer råvaror och tillagad mat som köps över disk. Ungefär som ett litet Hötorgshallen i Stockholm. På plan två ligger en Supermercado som jag kanske går till i morgon för att handla mat.
Det blev en del steg idag och inget i kroppen gnisslade från gårdagen förutom den lilla muskeln i ryggen som hållt på och larvat sig i en vecka. På apoteket idag fick det bli en tub voltaren för att få tyst på den lille rackaren.
Dag 15 Belorado - Burgos 2023
Dag 15
Söndag 27/8
Belorado - Ages Burgos
Mobilens km: 42,9 km
Guideboken: 27,8 km 50,3 km
Antal steg: 71 749
Vädret: Regn och blåst varvat med uppehåll
Temperatur: 11 - 17 grader
Luftfuktighet: 68%
Övernattning: Albergue El Pajar de Ages Hotel Cordon
Den här dagen blir en förhållandevis lång dag då det inte finns några övernattningsplatser i San Juan de Ortega så jag övernattar i nästkommande by.
Har pratat med flera som upplever det svårt att hitta övernattningsställen och ändå är det inte så många som går.
Nu blev det inte så. Jag vände morgonens negativa energi till något positivt i stället. Jag har gått från Belorado till Burgos på lite drygt 12 timmar. Jag har landat på hotellet och kommer att skriva mer senare samt lägga in bilder från dagen.
Nu så...
Den utlovade frukosten kl 7 uteblev. Hotellets personal uteblev de också. Stängt, tomt, tyst. Jag ringde flera gånger, knackade mer än så. Visste inte vart jag skulle lämna nyckeln. Jag skulle ju äta frukost och då skulle jag ändå lämna den.
Efter en timmes väntan stoppade jag nyckeln i en blomkruka i entren och med en negativ energi lämnade jag Belorado bakom mig.
På en mack någon km längre bort kunde köpa en "trekantsmacka" och i byn Espinoza del Camino drygt 8 km senare kom kaffet. Tack! Nu tog nya planer vid.
Så kom jag till San Juan Ortega, platsen jag från början ville stanna på men som inte hade några platser kvar. Det visade sig inte stämma. De hade 45 sovplatser att dela ut.
På vägen dit:
Planen jag påbörjat tidigare gjorde jag slag i saken med i San Juan Ortega och ringde hotellet i Burgos och sa att jag kommer omkring 8 i kväll om det var ok, vilket det var.
I nästa by Ages gick jag in och avbokade min sängplats med siktet inställt på Burgos. Efter Ages började de blåsa riktigt ordentligt, det blev vingligt med gå-pinnarna. Blåste höll i sig hela dagen och påminde om Tjejvättern i somras och östgötaslättens stormvindar.
Jag som inte ens trodde jag skulle klara 27 km idag lyckades nästan dubbla den insatsen om jag säger så.
Utanför Atapuerca har arkeologerna funnit den hitintills äldsta människan daterad till hisnande 1,4 miljoner år gammal. Idag fanns inte den energin att gå de extra km till utgrävningarna.
Cruz de Matagrande på 1060 m ö h efter Atapuerca var riktigt stökig och knölig att gå både uppför och nerför på grund av förkastningen. Här gällde fokus och inget annat. Det är inte många som går på eftermiddagarna (mötte ingen pilgrim efter San Juan de Ortega) och här hade jag ingen lust att tillbringa natten om jag säger så.
Belöningen att se Burgos i fjärran var såå himla skön även om det var långt kvar.
Först förbi några byar.
Och lite stökiga vägar för gående
Nej tack... jag klev över och gick på vägen höjdrädd som jag är.
Det tog nog timmar att ta mig runt flygfältet, gå genom industriområdet och sedan in i Burgos centra. Nu är jag här!
Det är både med förvåning och stolthet som jag lyckades utmana mig själv på den här dagen. Det har varit rejäla regnskurar och mycket blåst. Det har inte gjort mig någonting. Hellre det än fnösketorrt väder och 40 grader varmt.
Jag som inte ens trodde jag skulle klara 27 km idag lyckades nästan dubbla den insatsen om jag säger så.
I morgon lär jag inte göra mycket väsen av mig. Vaderna skulle inte tillåta det kan jag väl påstå.
Dag 14 Santo Domingo de la Calzada - Belorado 2023
Dag 14
Lördag 26/8
Santo Domingo de la Calzada - Belorado
Mobilens km: 18,9 km
Guideboken: 22,4 km
Antal steg: 32 453
Vädret: Mulet, småduggande. Solen kikade in vid 12 och håller i sig.
Temperatur: 11 - 23 grader
Luftfuktighet: 63%
Övernattning: Hotel la Huella del Camino
Överlappning ett par dagar då guideboken och pilgrimskontorets sträckningar inte överensstämmer med varandra.
Den här dagen och två dagar till är okända marker för mig och inget jag har gått tidigare.
Vilken härlig dag! Riktigt sverigeväder som för min del började med 11 grader och blåst med en aning motvind kl 7 och det var såå skönt!
Idag lämnade jag Riojaregionen och gick in i den största regionen för Caminon men också den största för Spanien, Castilla y Leon. Det är den nästsista regionen för min caminovandring. Den sista är Gallicien om några veckor eller så.
Jag går i rask takt men det går säkert att förstå hur rask den takten är när jag i backen blir omsprungen av en 80+ joggare som sedan försvinner som ett jehu uppför backen. På fotot här ovan är han som en liten prick.
Några km därifrån kommer han springandes tillbaka. Imponerande.
Det ser nästan ut som en målning. Och det är fascinerande att tänka att dessa betongfundament är något kemiskt ihopsatt som från början hämtades från naturen.
Byarna har stått på rad idag och bara väntat på oss vandrare. Först ut är Granon där det blev fika, macka och lite prat.
Upp till fiket i Granon
Upp till fiket i Granon
sedan byn Redecilla del Camino
Redecilla del Camino
Skönt med vägledning (!) Redecilla del Camino
Därefter kom byn Castildelgado
Viloria de la Rioja där jag träffade två supertrevliga svenskor. Heja Sverige 🇸🇪 Skönt att också få prata svenska en stund.
Sist men inte minst byn Villamayor del Rio.
I Belorados utkant åt jag lunch där jag träffade två caminovänner sedan tidigare och som jag satt med ett tag. Det är två äldre bröder från USA och som är hur sociala och trevliga som helst. Det är lätt att sitta länge och prata med dem.
Strax utanför Belorado flyter rio Tiron. Byn är gammal och byggd i en brant dal mot rio Tiron. Här finns butiker, barer och restauranger men... idag är det fest och då bommas byn igen.
Här bor jag i natt och hrm...
Rummet är jättestort...
vilken säng ska jag välja? "App lapp sa..."
Som sagt, stort är det
Det här är det sista. Jo så är det ett stort fräscht badrum till. Ungefär 600 sek tot för en natt... 😳 så kan det bli när en ska boka i förväg för att vara garanterad en sovplats.
På vägen såg jag också det här
Och det här grottorna för eremiter. Spännande.
Så här ser det ut utanför mina fönster. Även här gamla grottor för dåtidens eremiter. Idag privatägt och upprustat.
Det är fest i stan idag och därför är allt stängt. Hade tänkt bunkra inför morgondagens vandring och en snabbvända till farmacian så det får bli som det blir med det. I kväll är det middag kl 19 och i morgon frukost kl 07.00 så jag står mig nog inför vandringen.
Dag 13 Najera - Santo Domingo de la Calzada 2023
Dag 13
Fredag 25/8
Najera - Santo Domingo de la Calzada
Antal uppnåda mil: 20 mil (1/4 del gjord)
Mobilens km: 19,3 km
Guideboken: 21,3 km
Antal steg: 32 637
Vädret: Svalkande, moln av och till, mot em varmt
Temperatur: 17 på morgonen, 31 em
Luftfuktighet: 33%
Övernattning: RoomConcept hostal
Här haltas det ett par sträckor ett par dagar. Jag går efter guideboken. Sträckorna jag lägger in som den här ovan kommer från pilgrimskontoret i Sjpdp och har en annan sträckning.
Vilken dag! Emellanåt blåsigt, mest fläktande 17 grader när jag stack iväg i morse strax efter sju. Det har varit raska steg idag, mycket beroende på vädret troligen.
Najera i morgonljus
Det har gått förvånansvärt bra idag. Om jag inte hade bokat sovplats här i natt hade jag nog kunnat fortsätta ett tag till.
Idag passerade jag 20-milsgränsen. Så en fjärdeldel av caminon har jag gått. 
David och Goliat... ?
Byn Azofra i sikte
Efter 6 km blev det kaffestopp i byn Azofra och lite prat med några amerikaner. Det är verkligen många av dem som går caminon.
Återigen, en tapper själ som vägrar följa strömmen.
Och ett gäng glada också.
Santo Domingo de la Calzada i sikte men än är det flera km kvar att gå.
Det har gått förvånansvärt bra idag. Om jag inte hade bokat sovplats här i natt hade jag nog kunnat fortsätta ett tag till.
20 mil
Reflektion
Det har gått förvånansvärt bra de första tjugo milen av caminon. Knäna är med, fötterna gåbara förutom två tår bredvid varann som gnisslar. Den ena ger den andra en blåsa och tvärtom men, jag separerar dem med plåster så är det bra med det.
Gå-pinnarna har jag bytt tossor på en gång, tappat en efter det och köpt nya igen. De är och har varit ett otroligt bra stöd oavsett vägunderlag, toppar eller dalar. Rekommenderas varmt att ta med sig.
Jag har tidigare rekommenderat två sockor på vardera fot för att slippa skavsår. Jag har gått dessa mil med en socka på vardera fot. I Frankrike hade jag känning på hälarna och tog hand om det direkt så det löste sig.
Märker att om jag går snabbt så kan skavsårskänsla komma och slår jag av på takten och går normalt igen så är har det inte varit någon risk för skav alls. Jag stannar ibland, skakar ur kängorna och knyter nya knutar.
Precis så kan jag göra med ryggan också. Ibland känns den tung och då kränger jag av mig den, rör lite på armar och axlar och sedan är allt ok.
Har mött många otroligt fina människor. De flesta skulle jag säga. Blivit inbjuden till USA till och med. Men myntet har ju även baksidor som bekant. Det finns människor och som tur är bara någon enstaka som behövs släppas per omgående. Så är det.
Boendena har varierat. Verkligen. Det har varit mindre bra på vissa ställen och toppen på andra.
Så om jag summerar mina första tjugo så känns det toppen!
Dag 12 Navarette - Najera 2023
Dag 12
Torsdag 24/8
Navarette - Najera
Vandringsdag
Mobilens km: 16,5 km
Guideboken: 16,2 km
Antal steg: 27 969
Vädret: Humant varmt fm, het em
Temperatur: 30 fm, 41 em
Luftfuktighet: 13%
Övernattning: Pension San Lorenz 2
Idag är sista dagen på den extrema hetta som legat över caminon ett tag. Enligt prognosen för morgondagen blir det någonstans runt 30 med moln här och var. Det är ju nästan som att gå över till vinter 😁
Kom i väg redan kl 7 i riktigt skönt och svalt väder. Av erfarenhet vet jag att jag har att njuta av detta i två timmar sedan värmer solen rejält. Det har funnits partier av skugga idag och något mer än igår.
Navarette i morgonljus. Strax efter bilden togs kom en bil körandes snabbt i gränden nedanför. Musiken hördes lång väg och den var klart välkänd: Avicii.
Vägen till Najera är till 95% grusväg med inslag av sand emellanåt. Vid något tillfälle även ett tjockt lager av den jord som vindruvorna växer i så det dammade rätt rejält om vaderna.
En del odlare håller väldigt fint omkring sina marker. Den här har krattat manegen skulle en kunna säga.
Kängorna har fått en gul nyans efter dagens vandring. Regn är ju på gång, kanske till helgen, om jag knallar då så kanske de blir "tvättade".
Vägen till Najera är väldigt snäll, grus som jag nämnde och flat väg för det mesta. Det är en liten topp till alto San Anton men den är över på någon minut. Vägen upp ser faktiskt värre ut än den är:
Strax innan kan den som vill eller behöver ta en stund att vila. Det finns ett par rastplatser utmed vägen. Den ena är mittemot byn Ventosa och den andra några km innan Najera. Trevliga båda två.
Ventosa är ingen by som ligger direkt vid caminon, den är en omväg på två km för den som vill övernatta eller äta där. Byn syns tydligt från caminon och den första rastplatsen. Mer svårtolkad från fotot här nedanför.
Även om vägen är snäll så går stora delar av den dels utmed en vanlig 80-väg,
dels bredvid motorvägen
Utmed 80-vägen finns även den kyrkogård som jag nämnde igår. Här finns i portalen, samt de två öppningarna på var sin sida om den, med de stenar som togs från San Juan de Acres hospital.
Nu lämnar jag San Juan och stenarna bakom mig och går vidare...
En annan person som kan nämnas idag är John Malkowich
Pytteingång.
Och hittade den här strax efter:
Jag står på en bro och tittar ner på en uttorkad flodbädd som jag tolkar det. Kommer ihåg den från förr och tror att den har varit uttorkad väldigt länge. Häftigt att se i alla fall.
Jag har hejat på några men gått själv i maklig takt idag. Väl inne i staden blir det omställning. Från tystnad sånär som på motorvägen och trampet i grus till stadslarm, bilköer och en massa människor.
Det var gott om tid innan jag fick komma in på pensionatet så jag besökte ett historiskt och arkeologiskt museum i stan. Där fick jag veta fortsättningen på stengolvet eftersom det låg ett mönstrat stengolv även på museet. Stenarna rullades i vattnet så att de fick den form de har så att golvet kunde läggas så fint i mönster.
Museet själv hade en historia, först var det ett apotek för kyrkans invigda (kyrkan ligger vägg i vägg). När stora delar av apoteket så småningom flyttades till Barcelona så blev det ett fängelse. De intagna ristade sina namn på en dörr som fortfarande finns kvar men som jag glömde fotografera. Och så nu i nutid - ett museum.
Tänk om väggar kunde tala.
Dag 11 Logrono - Navarette 2023
Dag 11
Onsdag 23/8
Vandringsdag
Logrono - Navarette
Mobilens km: 12,6 km
Guideboken: 12,7 km
Antal steg: 20 947
Vädret: Varmt och soligt
Temperatur: 40 grader
Luftfuktighet: 16%
Luftfuktighet: 16%
Övernattning: Hostal Villa de Navarette
Det är dit jag ska...
...och dit kom jag i dag. Inte någon skugga att tala om under vägen. Några partier i parken annars ingenting.
Men först ut från staden Logrono. Det är ofta fuktigt på mornarna. Gatorna ska spolas rena med slangar från damm och smuts och nattens gärningar. Temperaturen ligger ofta på någonstans mellan 25 och 30 beroende på. Kläderna kommer därför i en helt annan "form" efter någon km i fukt och värme än innan..
Pilgrimsstatyn visar vägen ut via gatan Juan Carlos som påminner om Sveavägen i längd. Så småningom viker jag av...
...och börjar närma mig den stora parken Granjera där folk trivs och med sin stora anlagda (?) sjö där fåglar mår gott.
På behörigt avstånd från cyklister som tar en tur i maklig takt. Parkvägen där jag går har bra bredd, lagom för två bilar att mötas men är till för promenerare.
Vägen från Logrono är mestadels asfalt även in mot parken där gruset tar vid. I princip kan jag säga att från Logrono tills parken tar slut är det inte många km kvar till Navarette.
Vänner (?) 1
Vänner (?) 2
När jag närmade mig Granjeras högsta punkt (520 m ö h) kom en cyklist bakom mig med bagage överallt på cykeln. Han stannade, pustade och sa ungefär så här:
Jag vet inte men vet du varför folk hela tiden säger Buen Camino till mig. Alltså jag har cyklat från Berlin och ska till Portugal och verkar ha hamnat på någon slags väg och jag vet inte vad jag ska säga till folk när de säger så till mig. Vet du?
Han såg ut ungefär som Britas Kalle i "Hjälp vi har köpt en bondgård". Jag skrattade så jag vek mig och han småskrattade och såg så där snopen ut som Kalle ibland kan göra.
Vi gick igenom standardfraserna och innan han cyklade vidare sa han att han kanske skulle cykla El Camino i stället för att cykla till Portugal.
Ibland är människor helt enkelt alldeles för härliga!
Så blickar jag tillbaka från alto Granjera ner till parken, sjön och är allt längre bort från Logrono som ligger där i fjärran.
Igår skrev jag om San Juan de Acre och att det skulle finnas en ruin utmed vägen jag går idag mot Navarette. Den var närmare Navarette än vad jag kom ihåg.
San Juan de Acres som det såg ut på 1100-talet
Och så här när det börjar närma sig tusen år senare
Och precis intill ligger Don Jacobo
och visar upp sig.
Strax innan jag går upp mot byn Navarette kommer vattnet farandes under mig, ledandes i betong mot vinodlingarna.
"Det gäller att vara om sig och kring sig om man ska ha nåt i sig och på sig", sa min mamma ibland och banne mig om hon inte hade rätt i det.
Kikar på väderprognosen inför morgondagen. Det är en himla tur att det är en hyfsat kort väg i morgon. Prognosen för Navarette som jag lämnar i morgon 43 grader. Prognosen för Najera som jag går till i morgon 41 grader.
Kikar på väderprognosen inför morgondagen. Det är en himla tur att det är en hyfsat kort väg i morgon. Prognosen för Navarette som jag lämnar i morgon 43 grader. Prognosen för Najera som jag går till i morgon 41 grader.
Dag 10 i Logrono 2023
Dag 10
Tisdag 22/8
Logrono
Vilodag
Vädret: Stadsvarmt
Temperatur: 33 på fm, stigande till 40
Luftfuktighet: 32%
Jag började förmiddagen med Iglesia de Santiago El Real som står ståtligt bredvid gatan Ruavieja där jag övernattar men också där pilgrimsvägen ut från Logrono går.
Även den här kyrkan har tagit platsen från en annan och mycket äldre helig byggnad som stod till minne av segern mot morerna (om jag förstått det rätt den här gången också).
Här inne i kyrkan finns Ezperanza som är Logronos skyddshelgon.
Och utanför högst upp innanför duvnät (?) tornar Santiago Matamoros (Sankt Jakob mordödaren) som enligt legenden hjälpte de kristna att döda morerna.
Och bakom dörren intill kyrkan stod en tiggare i mörkret och höll på att skrämma livet ur mig för jag varken såg eller hörde honom till en början 😅
Så dök den här rackaren upp mitt i gränden. Byggnaderna intill är den gamla tobaksfabriken så då är det väl rätt logiskt att röken tar vägen någonstans... 😁
Museo de la Rioja. Här fick jag svaret på frågan om stengolven från Roncevalles och Viana.
Det visade sig att förr när hästarna var frekventa dragare ville husägarna inte att de skulle trava (!) inne.
Stengolven byggdes för att hovarna skulle glida av stenarna och att hästarna därför skulle tycka det var lite läskigt att gå på.
Så hästarna fick snällt svänga vänster inåt stallet i stället medan husägarna pustade ut och slapp grovstäda vardagsrumsgolvet från diverse hästlort.
Museet är tre våningar högt och visar det som arkeologerna forskat fram från Riojas historia.
San Juan de Acres hospital (som så småningom blev flera byggnader). Grundad på 1100-talet och byggt som en skyddsplats, mat och husrum, för pilgrimer på sin väg mot Santiago.
Jag som går och även gått här tidigare förundras emellanåt hur stark traditionen pilgrimsvandring är i Spanien.
Ung som äldre spanjor hälsar ofta Buen Camino, det har även hänt i städerna även om det inte är lika vanligt som i byarna av förklarliga skäl. Det sitter nog hos många både i själ och hjärta kan jag tänka mig.
Så småningom och med tidens rätt blev byggnaderna av hospitalet gamla och började rasa. Folk tog byggstenarna till Navarette och byggde vidare där i stället. Idag går det att se hospitalets byggstenar i Navarettes (rättelse) kyrkogårds portal med två öppningar på varsin sida om portalen.
Bilden visar något av det mönster som arkeologerna fått fram.
Jag tänker på det när jag går på museet och ser de tidiga romerska bokstäverna och ser likheten med "futarken" som människor i Norden använde vid samma tid.
Får jag presentera från vänster San Juan Evangelista, San Matteo, San Pedro, San Jeronimo Penitente, San Pablo, Santiago samt San Andres.
Det här är Torremunas altartavla från 1400-talet och består av något som kallas Hispano-flemish konststil. Det räknas som en annorlunda stil och därför också komplicerad eftersom den varken är spansk eller nederländsk utan något slags mellanting.
Altartavlan som är väldigt stor saknar tre målningar och som informeras stulna.
Jag som kallat riojajorden röd förut fick förklarat för mig idag på museet (förstod inte allt) att jorden inte är röd utan har olika nyanser av brunt.
Riojajordens färg inte är ovanlig utan har att göra med olika slags vattentillgång, sol, närhet eller inte närhet till berg, till olika slags växter och ja en massa annat så det bara snurrade runt i huvudet till slut. Det är en hel vetenskap och också svår att förstå på ett språk jag inte är så bekant med.
Kelterna är ju som bekant olika folkslag med gemensamt ursprung som västeuropeer. I Gallicien där jag slutar min vandring har de en särställning. Där finns på många ställen en traditionell historik av behållandet av iberisk-keltiskt ursprung. Det spelas fortfarande säckpipa i Gallicien för att ta ett exempel.
Kelterna är ju som bekant olika folkslag med gemensamt ursprung som västeuropeer. I Gallicien där jag slutar min vandring har de en särställning. Där finns på många ställen en traditionell historik av behållandet av iberisk-keltiskt ursprung. Det spelas fortfarande säckpipa i Gallicien för att ta ett exempel.
På museet togs det upp om kelternas tro och på samma sätt som så många andra naturfolk så vördades solen, månen, bergen, vattnet, växter och djur av kelterna. Naturfolken tog aldrig dessa ting för givet.
Det fanns så mycket att titta på och läsa om på museet och speciellt om romarna som jag tidigare läst om och känner mig inspirerad av att fortsätta fördjupa mig i.
Vi vet ju en del om vår egen historia från tiden när romarna intog den del av Europa där jag befinner mig.
Jag tänker på det när jag går på museet och ser de tidiga romerska bokstäverna och ser likheten med "futarken" som människor i Norden använde vid samma tid.
Så många sjöfarare genom tidsåldrar, så många möten, utbyten, erfarenheter i positiv bemärkelse som skett långt innan detta.
Vi påverkades och vi påverkas av allt vi ser, hör och av alla vi möter. Oavsett vi vill det eller inte.
Dag 9 Viana - Logrono 2023
Dag 9
Måndag 21/8
Viana - Logrono
Vandringsdag
Mobilens km: 8,5 km
Guideboken: 9,4 km
Antal steg: 14 334
Vädret: Behagligt varmt och soligt
Temperatur: 35 (nu) 39 (om en timme)
Luftfuktighet: 32%
Övernattning: Eurostar
Det har varit en bra vandringsdag vädermässigt trots sen start 08.30 från Viana.
Vid receptionen på övernattningsstället finns detta golv. Jag har sett ett liknande stengolv i Roncevalles tidigare och tycker att de är så vackra. Frågade om det var något speciellt som gjorde att det lades ett sådant golv här. Fick veta att de ofta finns i gamla hus och om det fanns någon tanke bakom det hela fanns just här inget svar på det.
En del av dem har nästan formen som blåmusslor.
Adios Viana!
Idag lämnade jag Navarra och knallade in i Rioja. Rioja är den minsta regionen på caminon och här kommer jag bara gå i ca 3 dagar innan den största av dem Castilla y Leon tar vid.
Varmt men inte för varmt. Har haft sällskap hela vägen av två gubbar (i min ålder), den ena från Argentina och den andra från Brasilien. Jättetrevliga båda två, den ena ska skicka foton han tagit under dagen så förhoppningsvis kan jag ladda upp några här ifall de kommer.
Vi träffade på ett tyskt par där mannen pratade några svenska fraser med mig. Det var upplyftande. Han hade hyrt stuga i Värmland tidigare och gillade Sverige, vilket i sin tur även det fick mina smilband att peka uppåt.
Vi stannade till hos Felisas barnbarnsbarn som är fjärde generationen som stämplar compostelapass någon km innan Logrono. Felisa startade detta och var tydligen vida känd.
Jag har träffat Felisas dotter eller om det var dotterdotter de två gånger jag har gått och nu den fjärde i ordningen som jag redan glömt namnet på. Det är jättetrevligt att stanna till där.
Ett par på cykel kom förbi medan vi satt där. Jag imponerades av däcken på mannens cykel som med all säkerhet var närmare 10 cm nej, det var inte rätt däremot drygt 15 cm tjocka (framifrån). Har aldrig sett sådana tjocka däck, tror jag eller så har jag helt enkelt inte tänkt på det.
I vilket fall frågade mannen om jag kunde sätta mig på cykeln så han kunde fota mig. Nja... det fick bli så här i stället...
Vi stannade vid ett fikonträd som var fri som fågeln så vi kunde äta av frukterna. Första gången jag äter så färska fikon. Det var hur gott som helst. Smälte i mun.
Logrono i sikte bara gå över bron där rio Ebro rinner vidare under fötterna.
Logrono är en av de större städerna på caminon och drygt 150 000 personer bor i denna universitetsstad som är så att säga huvudstaden i Rioja.
Katedralen eller Catedral de Santa Maria de la Redonda i Logrono är från 1500-talet och byggd uppepå tidiga romerska ruiner om jag förstått det hela rätt.
I katedralen som är både stor och vacker är allt såå tyst så det går att höra "en knappnål falla". Så bryts tystnaden på en nanosekund.
Ett besviket litet barn ljuder kraftfullt en kort stund innan föräldrarna skyndar ut. Akustiken är det absolut inget fel på så det bygget är helt klart utfört som ett toppenjobb.
Pilgrimslyx kallas det visst för... Jag tar vilodag i morgon för värmen. Logrono kommer att bada i sol och värmas upp till 41 grader enligt prognosen, så ingen vandring i morgon.
Så såg jag detta nyss:
Tv-kontrollen 👍
Och här kom bilderna från dagen
Brasilianaren till vänster, argentinaren i mitten och svensken till höger.
Strax efter Viana mot Logrono
Från Navarra in i Rioja
Argentinaren till vänster, svensken i mitten och fikonträdet till höger. Och så Logrono i bakgrunden.
Dag 8 Los Arcos - Viana 2023
Dag 8
Söndag 20/8
Los Arcos - Viana
Vandringsdag
Mobilens km: 17,4 km
Guideboken: 18,4 km
Antal steg: 29 446
Vädret: Gassande sol
Temperatur: 39 grader
Luftfuktighet: 25%
Övernattning: Palacio de Pujadas by Mij (hotels)
Nätet svajar rejält i Viana...
Det var nog ganska smart att stanna efter 2/3 dels tid av den här dagen när värmen är så intensiv. Den håller i sig enligt prognosen till lite drygt halva veckan, därefter ett omslag på svalare väder med åska och mycket regn.
Vet inte riktigt vad som är värst att vandra i - knappt 40 graders värme eller åska ovanför huvudet när en är den högsta punkten. Tror inte någon av dem är speciell hälsosam därför kommer den närmsta veckan troligen halta lite när det gäller sträckorna.
På den här sträckan finns ingen skugga. Några träd här eller där som drar ut sina grenar till ett nätverk av skugga. En och annan buske som vill göra likadant men bara når ut till halva stigen. Två 15 meters allegångar går att hitta. En nära Viana.
På den här sträckan finns ingen skugga. Några träd här eller där som drar ut sina grenar till ett nätverk av skugga. En och annan buske som vill göra likadant men bara når ut till halva stigen. Två 15 meters allegångar går att hitta. En nära Viana.
Festivalen i Los Arcos pågick fortfarande när jag gav mig av vid 7.30. Det var folk överallt, många i sina vita kläder och röda halsdukar.
Hade tur (igen) på morgonkulan. Missade caminovägen och kom in i en gränd där en panderia höll på att öppna. Bunkrade ordentligt med mat för dagen och gav mig glatt iväg.
Det har varit lite höjder idag men inte mer än att jag stannat till några gånger för att låta pulsen gå ner i varv. Många pauser har det blivit, mycket beroende på värmen.
På den högsta höjden idag (570 meter) står ett slags kapell eller så - där Nuestra Senora del Poyo (ungefär som Vår fru på podiet, tror jag) lägger sin hand över pilgrimerna.
På den högsta höjden idag (570 meter) står ett slags kapell eller så - där Nuestra Senora del Poyo (ungefär som Vår fru på podiet, tror jag) lägger sin hand över pilgrimerna.
Tack! Det var snällt.
Så, där kom den igen. Ravinen, som jag tyckte var så knäbesvärlig förra gången.
men inte längre.
Stannade mellan ravinen och Viana där en man sålde dricka och fikabröd från en kiosk. Många som passerat har skrivit sina namn på kioskväggen men även på en liten sten som kioskägaren lägger tillsammans med andras stenar.
Eftersom jag tänkt att jag inte kommer gå förbi här någon mer gång ville jag också sätta mitt bomärke så att säga.
Det var svårt att skriva på den heta plåtväggen. Det hade kunnat bli en blåsa om jag lutat handen mot den, därav handstilen.
Så jag skrev mitt namn och dagens datum...
Efter någon km kom jag på. Det är ju inte alls den 23:e idag. Det är ju bara den 20:e.
Hm...
Den 23:e augusti var min mammas födelsedag.
Så jag säger: Tack lilla mamsen för att jag blev påmind om dig idag 💞
Nu förstår jag varför pjäsen "Spanska flugan" är så populär. Här finns mängder av spanska flugor och musikaliska är de också. Jo men visst.
De trampar orgel på mina ögonfransar och spelar på läppen. Ganska ofta faktiskt. De andra som inte är musikaliska verkar jobba inom flygvapnet och har intresse av något slags kamikazeuppdrag... De kan landa i ögat till och med. Så precisionsriktade är de.
Viana har moderna hus innan kärnan med äldre bebyggelse. Byn eller den lilla staden har ett invånarantal på omkring 4000 personer.
Viana har som kan ses på skylten ett vänskapsutbyte med en ort i sydfrankrike La Brede sedan 2001.
För de medeltida pilgrimerna var Viana ett betydande stoppmärke. Här inne finns restauranger och övernattningstillfällen så det räcker till, men kanske inte i augusti när spanska folket har sin semestermånad och det är massor av lokala festivaler med tjurrusningar.
Viana ligger som så många andra byar på bergstoppar eller i vilket fall högt upp. Det betyder i sin tur branta backar innan en har kommit upp till de centrala delarna av byarna. Anledningen är försvarsposition och som jag tidigare har nämnt, Spanien har ett mycket dramatiskt förflutet.
Vindruvor och olivträd i raka rader.
De spanska tallkottarna är säkert dubbelt så stora som våra.
Jag vet inte om det är intressant att köpa ett ljust och luftigt hus med högt i tak samt integrerat vardagsrum och kök. Visserligen inga grannar och vidunderlig utsikt men jag tycker att det är lite för mycket insyn.
Dag 7 Estella - Los Arcos 2023
Dag 7
Lördag 19/8
Estella - Los Arcos
Vandringsdag
Mobilens km: 21,9
Guideboken: 21,5
Antal steg: 37 566
Vädret: Intensivt solsken utan skugga
Temperaturen: 37 grader
Luftfuktigheten: 20%
Övernattning: Pensionat Los Arcos
Wow! Vilken dag. Det är varmt och skuggan i princip obefintlig.
Framme i Los Arcos fanns inga rum. Byn har festivas och allt är stängt, affärer som restauranger. Folk har bokat upp alla rum då det också är tjurrusning genom byn nu i kväll.
Jag knallade runt och kom så småningom in på ett pensionat där caminovännen jag gått med hela dagen stod och checkade in.
Pensionatet hade inga rum men... caminovännens rum bestod av tre sängar och hon undrade om jag ville dela rum henne. Om jag ville!
Vi har gått runt i byn för att hitta något ätbart och det var en utmaning av det tuffare slaget. Vi hittade så småningom en bar och fick i oss varsin smörgås och vatten.
Väl uppe på rummet fanns ingen Wifi och inte i receptionen. Detsamma gällde Roamingen. Det gäller att vara lösningsorienterad. Vad gör en inte för att få lite Internet. Jo, sitter ute vid hissarna för där fungerar Roamingen.
Lite bilder från idag kommer här:
Bodegas Irache - ömsom vin ömsom vatten
Processade druvor från Navarra brukar inte hamna så ofta i Sverige så de här kan lugnt växa till sig.
Jag är ingen fan av detta men vet att det har en lång och djup tradition i Spanien. Det här är en ko som (enligt mig) retas upp. Och hon verkar dessutom ha siktet inställt åt mitt håll...
Festival i Los Arcos
I morgon blir en kort dag. Efter uppmaningen från caminovännen har jag bokat sovplats tre dagar framåt. Hon föreslog att jag skulle boka hela augusti och jag kan väl säga att - ja det är nog ett bra val.
Dag 6 Puente la Reina - Estella 2023
Dag 6
Fredag 18/8
Puente la Reina - Estella
Vandringsdag
Vandrat totalt: 10 mil
Mobilens km: 20 km
Guideboken: 21,9 km
Antal steg: 34 399
Vädret: Strålande solsken
Temperatur: 36 grader
Luftfuktighet: 22%
Övernattning: Hostel Cristina
Gick tidigt i morse och det var fortfarande mörkt. Puente la Reina (Drottningens bro) som leder ut från byn står med sina bropelare i rio Arga som nu växt till det dubbla sedan Zubiri.
Historien bakom bron handlar om att drottning Dona Mayor ville hjälpa pilgrimerna som bara blev fler och fler. Hon bestämde att det skulle byggas en bro för att stötta pilgrimerna på deras väg till Santiago de Compostela.
Några km bort mellan Puente la Reina och byn Maneru kommer en brant stigning som jag tidigare har kallat "helvetetsbacken". Nåja, så är det inte längre. Tuff? Ja! Men inget annat.
Under den senare delen av backen stannade jag kanske var 30-40 meter för att få ner pulsen. Och sedan tog backen slut... 🤭
I byn Maneru finns ett fik jag varit på förut och ville till igen. När jag kom förbi var det tjugo minuter kvar innan öppning fick jag veta av en åldrad man som satt på en bänk på morgonkvisten. Han rekommenderade mig att gå vidare till nästa by. Och så fick det bli.
Det var med glädje jag drack kaffet i byn Ciraqui. Tänk vad kaffe smakar gott efter 8 km vandring på morgonen. Obeskrivligt gott! Hade sällskap från byn och till Estella där den här dagens vandring avslutades.
Strax utanför Estella rinner rio Ega igenom, ungefär som Themsen gör i London, lite snirkligt.
Hade tänkt övernatta i ett Hospederia på ett benediktkloster där nunnorna sjunger körsång. Har aldrig varit med om det förut och tänkte att det skulle vara intressant och lärorikt.
Jag är inte så bra på kartläsning i mobilen så jag missade platsen. I värmen som är valde jag i stället det hostel som låg närmast vilket var typ tio meter från den bänk jag suttit och letat efter hospederian i mobilen.
Från i morgon och någon eller några dagar framöver kommer värmen att stiga ytterligare. Den väderapp jag använder och som flera andra väderappar använder sig av registrerar 40 grader på vissa platser där det är tänkt att jag ska vandra.
Idag var det inte lika hett som igår fast temperaturen är ungefär densamma. Kom hyfsat tidigt till Estella, två timmar tidigare i jämförelse med igår.
Två timmar på eftermiddagen är mycket då hettan blir mer intensiv. Kortar ner sträckorna ett par dagar framöver om jag upplever att det behövs.
Dag 5 Pamplona - Puente la Reina 2023
Dag 5
Torsdag 17/8
Pamplona - Puente la Reina
Vandringsdag
Mobilens km: 21,2
Guideboken: 23,8
Antal steg: 35 615
Vädret: Strålande solsken från ca 09.30 skira moln
Temperatur: 36 grader
Luftfuktighet: 26%
Övernattning: Hostel Bidean
Tankade vatten till ryggan igår och behövde köpa förstärkning. Det har gått åt närmare 3 liter på 7 timmar och dagen är inte slut än, långt ifrån.
Jag gillar de som inte följer strömmen. De piggar upp liksom.
Från Pamplona skjuter de upp på bergskammarna i mängder. Idag hörde jag dem inte men minns hur de lät från förra gångerna.
Alto de Perdon - förlåtelsens berg på närmare 800 meters höjd. Här står pilgrimsstatyn och blickar ut över landskapet.
Här uppe på berget finns också ett fint minnesmonument längre bort som jag inte fotade, däremot informationen om monumentet som berättar om de över 90 personer som fick sätta livet till utan att bli dömda i domstol för att de kämpade för demokrati mot de styrande i området. Spanien har en dramatisk historia på många olika sätt och i många tidsåldrar.
Har en kommit upp på alto de Perdon så ska en också ner. Japp så ser vägen ut heela vägen ner i ungefär 300 höjdmeter. Gå-pinnar i stadigt grepp. Check på dem.
Skulle någon ha glömt att ha tagit med en sten hemifrån för att lägga på Cruz de Ferro ungefär 3 veckors vandring härifrån så är det inga problem. Det är bara att välja och vraka.
Glömda men inte bortglömda 💞 (jag tror det var i byn Murusabal)
Kyrkorna är självklart alldeles närvarande här. De finns i varje by och påminner lite om Gotland med sina drygt 100 kyrkor som en kan se ungefär lika ofta som här.
I byn Obanos är det tänkt att pilgrimerna ska gå igenom monumentet så det gjorde jag igen.
När jag lämnade byn Obanos kunde jag se Puente la Reina långt bort i fjärran - i mitten på bilden ungefär.
En vuxen son och hans mor från Danmark har varit ett kort sällskap idag. Jag har mött på ett ganska stort gäng av vuxna med barn och hund idag också. Det visade sig vara fyra familjer från Frankrike som ska vandra fem dagar. Det yngsta barnet såg ut att vara i småskoleålder och det äldsta kanske 14-15 år.
I byn Zariquiegui (ja, jag vet 😅) det sägs ungefär som sari-ki-e-gi, så stödköpte jag vatten och frågade den unge killen som sålde vattnet om han hade gått caminon. Han skrattade och sa att det han går det gör han i byn (och byn är pytte). Jag köpte ett fint tygmärke av honom till ryggan.
Nu är siestan över och jag ska gå ut en stund och se om jag hittar något att mata ryggsäcken med till i morgon.
------------------------------
Vid kassakön frågar kassörskan vart jag kommer ifrån. En man bakom mig i kön hinner ut före och väntar på mig när jag kommer ut.
Han har hört oss prata vid kassan och berättar att han jobbade i Sverige 2013 på restaurang Barcelona (?) vid T-centralen i Stockholm och bodde i Skärholmen då. Han kom i håg ord som "tack" och "tack så mycket". Det var ju spännande. I lilla Puente la Reina.
Dag 4 i Pamplona 2023
Dag 4
Onsdag 16/8
Vilodag
Pamplona
Vädret: Strålande solsken
Temperatur: 34 grader
Luftfuktighet: 38%
Skön turistdag
som började med frukost på denna mycket trevliga panderia. Här har jag varit förut och ville till igen. Det är lite skillnad på hotellets frukostpris 14€ och panderians 2,5€ och mätt blir jag ju oavsett.
Det var en skön morgon med sverigetemperatur på 20-22 grader som det gällde att utnyttja. Jag tog mig ner till Plaza del toros där arenan ligger
och det visade sig att de firade 100-års jubileum förra året.
Bredvid ingången till arenan finns den här statyn på Ernest Hemingway som (kan en säga) satte Pamplona på kartan på 20-talet med sin bok Och solen har sin gång.
Mittemot arenan på en gågata står den här statyn. Kanske kan upplevas som lite spektakulär.
Traditionellt när firandet av San Fermin pågår i juli varje år så springer en flock människor framför ett gäng tjurar genom en fem sex gator i stadskärnan till arenan. Den som har en tjur nosandes på bakfickan och inte i anses modig. Detta har under årens lopp fått sina konsekvenser av skador för att inte säga dödsfall.
Nej, nu byter vi ämne.
Tog mig in i stadskärnan igen och upp till katedralen Santa Maria la Real. Passade på att få en stämpel i mitt caminopass också.
Fin byggnad och fint inuti.
Proviantering inför kvällen och morgondagens vandring. Samt
en dagstidning för 2€ som jag rev ut ett par intressanta sidor i för att ta med och språkträna.
Sist men inte minst så har jag en hälsning från Pamplona. Bilderna får tala för sig själva.
Det är med stor tacksamhet jag har klarat av de tre första vandringsdagarna som är de dagar där en får sitt kvitto på hur resten av vandringen skulle kunna bli eller se ut.
Jag tror jag kommer att fixa det (om inget oförutsett händer) den här gången. Om inte annat så finns hoppet och det kan en gå långt på.
Dag 3 Zubiri -Pamplona 2023
Dag 3
Tisdag 15/8
Zubiri - Pamplona
Vandringsdag
Mobilens km: 19,9 km
Guideboken: 21,9 km
Antal steg: 33 027
Vädret: Strålande solsken
Temperatur: 34 grader
Luftfuktighet: 47%
Övernattning: Hotell Yoldi
Den här dagen bjöd på överraskningen att Spanien har en festdag idag och allt är stängt så även de två möjligheter till lunch och fika under vägen. Tur som atticken hade jag ett äpple i ryggan som fick agera lunch.
Laddade med 2,5 l vatten idag varav en flaska hade jag vätskebalans i. Tidigare dagar har jag haft 2 liter och idag gick det åt prick 2 liter. Det gäller att ha kvar lite vätska i flaskor/påsar när en kommer fram för säkerhets skull. Vädret är knastertorrt och skuggan vet en aldrig var den befinner sig.
Jag börjar alla vandringsdagar med en magnesiumtablett och ser till att jag dricker så mycket som möjligt av vätskebalansen först i kombination med bara vatten.
Vägen till Pamplona går till stora delar bredvid rio Arga. Här satt jag 2016 och svalkade fötterna en stund kom jag ihåg när jag idag passerade med mobilkameran.
Den gula pilen och snäckan är ständigt närvarande och visar vägen. Ingen behöver gå vilse. Det är bara att hålla ögonen öppna för att inte missa dem...för ja det kan en göra.
Det fanns mycket energi idag och jag mötte caminovänner som startat två timmar innan. Vi hade sällskap ett litet tag innan jag drog vidare.
Efter Zubiri är det mesta skog men så dyker en mule upp i ansiktet. Det var ändå ett behagligt avstånd mellan oss... De gillar kel från pilgrimerna, sa en kille. Det kommer andra pilgrimer, tänkte jag och försvann illa kvickt.
Har mest gått själv idag och det har varit skönt att vara i sin egen lunk. En blåsa och ett skavsår från igår där skavet kom från flip-flopskorna. Så än så länge tur med fötterna.
Vilopaus i Larrasoana för att fixa det praktiska
Så dök de yttre delarna av Pamplona upp med synliga skyltar på trottoarerna. Gissa om jag blev glad. Nu behöver ingen längre snurra runt för att hitta vägen. Superbra!
Puente Magdalena som leder in mot stadskärnan Pamplona där vissa delar av försvarsmuren är lika höga som höghus. Gigantisk.
I morgon är det vilodag för mig här i stan.
Dag 2 Roncevalles - Zubiri 2023
Dag 2
Det finns en del minnesmärken under vägen. De blir också som en påminnelse för oss andra att lyssna på kroppen, stanna, rasta, pausa, dricka vatten och hålla kroppen i balans så att vi håller hela vägen.
Måndag 14/8
Roncevalles - Zubiri
Vandringsdag
Mobilens km: 22,8 km
Guideboken: 21,9 km
Antal steg: 37 082
Vädret: Strålande solsken
Temperatur: 33 grader
Luftfuktighet: 88%
Övernattning: Pensionat Amets
Obs! Klicka på bilden för att se hela
Dagen har bjudit på flera utmaningar. Vägarna nedåt har sett ut så här mestadels...
Det gäller verkligen att hålla koll på varenda sten. Här sitter inte gå-pinnarna i vägen. De är ett skönt stöd när det är stökigt nedåt. Men...
Dagen har också bjudit på både bra sällskap och vackra vyer.
Det går sällan att göra naturen lika vacker med mobiltelefonens kamera som verkligheten är. Men det är såå vackert här i detta bergslandskap.
För tredje och sista (?) gången fotade jag också
den berömda skylten som står utanför La Posada som är ett övernattningsställe i Roncevalles. Till höger om skylten går vägen mot Zubiri.
Strax efter Roncevalles står det medeltida pilgrimskorset som jag missat de två tidigare gångerna. Nu fick jag ett foto på det också.
Lite senare vid skogsvägen står ett annat minnesmärke. Ett minnesmärke för att hålla häxorna (läs kvinnorna) borta under 1600-talet. Så tänkte de då.
På tal om minnesmärken så stannade jag vid fyra stycken igår uppe i Pyreneerna. Minnesmärken som anhöriga satt upp och som påminner lite om våra gravstenar för dem de har förlorat.
Det finns en del minnesmärken under vägen. De blir också som en påminnelse för oss andra att lyssna på kroppen, stanna, rasta, pausa, dricka vatten och hålla kroppen i balans så att vi håller hela vägen.
Buen camino amigos 💞
Dag 1 Sjpdp - Roncevalles 2023
Dag 1
Söndag 13/8
Sjpdp - Roncevalles (Spanien) 🇪🇸
Vandringsdag
Mobilens km: 25,4 km
Guideboken: 25,1 km
Antal steg: 39 372
Vädret: Duggregn/uppehåll, sol em
Temperatur: 28 grader
Luftfuktighet: 99%
Övernattning: Hotel Roncevalles
Det är den översta linjen som jag följt idag men inte via Ibaneta på slutet utan den tidigare traditionella
Klockan är just nu 06.30 och jag ska börja packa ihop för att gå när det börjar ljusna om ca en halvtimme. Idag ska jag lämna Frankrike och kliva in i Spanien.
Pilgrimskontoret varnade i förrgår att de sista 5 km av den här dagens vandring och som går brant nedåt genom en skog inte får användas. Anledningen är att för många har ramlat och skadat sig (troligen av oförsiktighet). Vandringen kommer därför att vara längre än 2,5 mil.
Pilgrimskontoret varnade i förrgår att de sista 5 km av den här dagens vandring och som går brant nedåt genom en skog inte får användas. Anledningen är att för många har ramlat och skadat sig (troligen av oförsiktighet). Vandringen kommer därför att vara längre än 2,5 mil.
Vilken dag! Brutit mot regler har jag också hunnit med. Med all säkerhet är den tuffaste dagen avklarad. De andra dagarna är inga "walk in the park" men den här dagen dröjer innan något liknande dyker upp.
Vid plåsterstopp träffade jag på en man i min ålder från Kentucky. Han ska också gå hela leden och hans fru ansluter halvvägs. Vi fotade varandra och här är jag - pigg...
Redo att ta mig an Pyreneerna med mitt bulliga vänsterknä från fallet 2018 någon mil härifrån där jag står.
Det är gränslöst brant de första 8 km och det tog oss tre timmar att gå de km till Orisson som är ett populärt mat- och sovställe.
Efter vattenkälla Frontera fuente eller Rolands källa går gränsen mellan Frankrike och Spanien.
Nu är jag i Spanien.
Mulet väder, duggregn och tät dimma har det varit från morgonen fram till eftermiddagen, då solen kom fram, precis som hatt och solskyddsmedel.
Här har dimman lättat på eftermiddagen
Det har varit en underbar dag att vandra i. Uppe på över 1000 m ö h så blåste det i och för sig ganska rejält. Det var jätteskönt med spalten i ryggan som vinden seglade igenom och fläktade. I skogarna var det riktigt skön svalka och härliga vindar.
Sköna vyer när dimman lättat
Vad var det då för regel jag bröt mot? Jo, jag gick genom "farliga skogen" som pilgrimskontoret med bestämdhet sagt att jag inte fick gå. Den är extremt brant nedåt i bland annat lösgrus (jo snubblat till har jag gjort och ben som kasat ut rakt fram hände också några gånger) och knän oavsett på vem de sitter får sig en skaplig duvning.
Det här påminner om km i skogen men är en annan del av leden i Pyreneerna
Det skiljer 6 km mellan vägarna ner till Roncevalles och eftersom jag tagit många plåsterstopp och vilopauser idag så ville jag bara fram.
Nu är det vila som gäller resten av kvällen. I morgon är en annan dag.
Skön vila, lite hård "madrass" kanske
I Saint-Jean-Pied-de-Port 2023
I Saint-Jean-Pied-de-Port (Frankrike)
Lördag 12/8
Lördag 12/8
(vänja-mig-vid-värmen-dag 🤭)
Vädret: Skönt mulet
Temperatur: 24-28 grader
Luftfuktighet: 89% på förmiddagen
Övernattning: Hotel le Central
Sovit 9 timmar rakt av. Toppennatt med andra ord. Har provgått ett par kilometer på sträckan under förmiddagen.
Vadstretcharbacken har jag kallat den förut. Det går inte att gå rakt över övergångsstället där uppe. Endast på snedden för att det är så brant.
Försvarsmuren har renoverats så den knallade jag på. Kikade igenom skottgluggarna, bland annat på en blåsorkester. Det är en traditionell festival i byn den här helgen så det är levande musik (och ibland även sång) hela tiden och på olika platser. Jättetrevligt. Har även hört flera Abba-låtar under eftermiddagen. Heja Sverige 🇸🇪
På försvarsmuren patrullerade garnisonssoldaterna på ca en meters bred stenväg. Här har villaägarna nedanför den medeltida muren utnyttjat stenmurens utsprång till att begränsa och rama in sina tomter.
Köpt ett vackert tygmärke till ryggan, en liten solfjäder inför den spanska hettan och en lunchmacka (do you speak english? Svar: NO!) Nåväl, det verkar funka med min franska också. Jag har ju prövat ett x antal gånger de här dygnen och allt har gått väl hitintills.
Le Nive som delar Sjpdp. Bron jag står på är den som leder ut från byn. Träbron i bakgrunden är den som Martin Sheen gick ut på i filmen The Way. Det funkar att lämna sjpdp via båda broarna. Vägen vid träbron är ett uns längre bara.
Dit bort i fjärran ska jag i morgon. Trädet mitt i bild och som har en topp som sticker upp med tre små grenar är ungefär riktmärket där spanska alto Ibaneta ligger. Några km längre ner och bortåt ligger Roncevalles som är morgondagens vandringsmål.
Resdag 2 Bayonne - Sjpdp 2023
Resdag 2
Fredag 11/8 i Frankrike 🇫🇷
Bayonne -- Saint-Jean-pied-de-Port (sjpdp)
Resdag
Vädret: Strålande solsken 32 grader
Övernattning: Hotel le Central
Go' morron Sverige. Idag är det projekt sjpdp och att ta mig dit under dagen.
Och dit kom jag under eftermiddagen med ett senare tåg.
Mötte några scouter från Paris på stationen, de skulle till en gård uppe bergen inte långt från sjpdp och ta hand om djur.
En ung spansktalande kille med sin mor (?) satt mittemot mig på tåget och svepte med mobilkameran förbi mig ett par gånger. Jag ville inte fastna på hans film och han bad om ursäkt. Därefter pratade vi heela vägen till sjpdp. De kom från Mexiko och skulle precis som jag gå hela vägen till Santiago de Compostela.
Jag har bestämt för att acklimatisera mig här i sjpdp i morgon (tack Lena). Det är 32 grader varmt just nu (igår 13 grader hemma).
Saint-Jean-Pied-de-Port utsikt från hotellrummet
Resdag 1 Stockholm - Bayonne 2023
Försnack
Torsdag 27/7
Packningens vara eller inte vara har varit ett spännande projekt de senaste veckorna.
Det börjar närma sig och vikten på ryggsäcken ligger på fem kilo (med vatten 7,5 kilo).
Fredag 28/7
Vad har man vänner för om inte att glädja varandra?
Igår vid middagen satt vi tre kvinnor och funderade på framtida projekt. Då kom det:
En vandring på tusen mil börjar alltid med ett steg. (Okänd)
Tack fina Cattis.
Resdag 1
Torsdag 10/8
Torsdag 10/8
Stockholm - Bayonne (Frankrike) 🇫🇷
Har fått meddelande att tåget är inställt till Saint-Jean-Pied-de-Port (sjpdp) i morgon. Spännande. Kanske blir en längre vandring än beräknat...
Landat i Biarritz efter en tre timmars flygtur och har tagit mig till Hostel20 ett par hundra meter från tågstationen La Gare i Bayonne. Ett hippt ställe med levande musik nedanför fönstret och där en kliver in i en bar som är reception.
I bakgrunden tågstationen Gare de Bayonne
Ska en träna tålamod och långsamhet har den här dagen varit en bra början.
