Dag 32 Sarria - Portomarin 2023

Dag 32 
Onsdag 13/9
Sarria - Portomarin
Guidebokens km: 22,7 km
Antal steg: 32 976
Vädret: Dimma fm, varm em
Temperatur: 7-25 grader
Övernattning: Pension Gonzar
 
 
Kylig morgon med mycket dimma men ännu fler vandrare på caminon. Jag vet att det är många som går från Sarria och de sista 10 milen men i morse var det fler än vad jag kunde tänka mig.
 
Ställde in mig på att det blir en lång vandring idag för med alla dessa människor lär det inte finnas några rum kvar i Portomarin som är det vanliga stoppet efter Sarria, var mitt resonemang.
 
Det var större grupper med kameror och som skrattade åt "Buen camino-hälsningar", det var både manliga och kvinnliga "fotomodeller" och gängen som skulle ut och ha roligt. Självklart spanska familjer också, det är ju lite deras led även om många pilgrimer i alla tider kommit från andra platser.
 
Det är en chock att träda in i denna turistmassa när milen bakom har varit det omvända. Men som det sägs: Var och en har sin egen camino att gå oavsett vem man är och varifrån man kommer. 
 
Träffade en polsk man från Krakow igår eftermiddag innan Sarria som jag pratade med en del. Idag dök han upp bredvid och vi fortsatte samtala. Han hade också reagerat på hur många det var som gick och han skulle fortsätta till någon av de små byarna utanför de gängse stoppen. Klokt tänk.
 
Mot Portomarin. Hur det än var så klingade grupperna av då jag tog det långa benet före om jag säger så. Grupperna strosar mer än vad jag gör när jag går själv. 
 
Så dök den här lilla figuren upp och rapporterade att nu, nu är det bara 10 mil kvar. Där och då kom ytterligare en svenska. Jättekul 🇸🇪

Jag gillar Galicien för naturen påminner om hemma. Igår såg jag en björk för första gången. Har ibland kikat efter ekar men inte sett eller helt enkelt inte tittat med mina "ek-ögon" kanske inte ens finns några. Maskrosor, och rödklöver har jag sett där grusvägarna ringlar fram.
 
Ljudet av säckpipa ljöd i skogen och för sju år sedan stod han här då också. Så trevligt även om det säkert är av andra skäl han är där han är. 

Bron över till Portomarin är en rejäl utmaning för en som är skrajsen för höjder. Det gick lite vingligt och var lite svindelkänsla men jag gick på i rask takt och tänkte: Snart är det över... Snart är det över... Och så blev det fast mark igen 😅
 
Knallade runt och frågade om rum, vilket var tji. Tog sen (tidsmässig) lunch och kollade hur långt det var kvar till nästa stora stopp. Reste mig från restaurangbordet, chansade en sista gång på ett ställe efter restaurangen och fem minuter senare hade jag ett rum. Ett enkelt med dusch och toa i korridor. Det var skönt att ta en kort dag idag eftersom det var en lång dag i går. Och vem vet hur morgondagen blir. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0