Dag 8 Los Arcos - Viana 2023
Dag 8
Söndag 20/8
Los Arcos - Viana
Vandringsdag
Mobilens km: 17,4 km
Guideboken: 18,4 km
Antal steg: 29 446
Vädret: Gassande sol
Temperatur: 39 grader
Luftfuktighet: 25%
Övernattning: Palacio de Pujadas by Mij (hotels)
Nätet svajar rejält i Viana...
Det var nog ganska smart att stanna efter 2/3 dels tid av den här dagen när värmen är så intensiv. Den håller i sig enligt prognosen till lite drygt halva veckan, därefter ett omslag på svalare väder med åska och mycket regn.
Vet inte riktigt vad som är värst att vandra i - knappt 40 graders värme eller åska ovanför huvudet när en är den högsta punkten. Tror inte någon av dem är speciell hälsosam därför kommer den närmsta veckan troligen halta lite när det gäller sträckorna.
På den här sträckan finns ingen skugga. Några träd här eller där som drar ut sina grenar till ett nätverk av skugga. En och annan buske som vill göra likadant men bara når ut till halva stigen. Två 15 meters allegångar går att hitta. En nära Viana.
På den här sträckan finns ingen skugga. Några träd här eller där som drar ut sina grenar till ett nätverk av skugga. En och annan buske som vill göra likadant men bara når ut till halva stigen. Två 15 meters allegångar går att hitta. En nära Viana.
Festivalen i Los Arcos pågick fortfarande när jag gav mig av vid 7.30. Det var folk överallt, många i sina vita kläder och röda halsdukar.
Hade tur (igen) på morgonkulan. Missade caminovägen och kom in i en gränd där en panderia höll på att öppna. Bunkrade ordentligt med mat för dagen och gav mig glatt iväg.
Det har varit lite höjder idag men inte mer än att jag stannat till några gånger för att låta pulsen gå ner i varv. Många pauser har det blivit, mycket beroende på värmen.
På den högsta höjden idag (570 meter) står ett slags kapell eller så - där Nuestra Senora del Poyo (ungefär som Vår fru på podiet, tror jag) lägger sin hand över pilgrimerna.
På den högsta höjden idag (570 meter) står ett slags kapell eller så - där Nuestra Senora del Poyo (ungefär som Vår fru på podiet, tror jag) lägger sin hand över pilgrimerna.
Tack! Det var snällt.
Så, där kom den igen. Ravinen, som jag tyckte var så knäbesvärlig förra gången.
men inte längre.
Stannade mellan ravinen och Viana där en man sålde dricka och fikabröd från en kiosk. Många som passerat har skrivit sina namn på kioskväggen men även på en liten sten som kioskägaren lägger tillsammans med andras stenar.
Eftersom jag tänkt att jag inte kommer gå förbi här någon mer gång ville jag också sätta mitt bomärke så att säga.
Det var svårt att skriva på den heta plåtväggen. Det hade kunnat bli en blåsa om jag lutat handen mot den, därav handstilen.
Så jag skrev mitt namn och dagens datum...
Efter någon km kom jag på. Det är ju inte alls den 23:e idag. Det är ju bara den 20:e.
Hm...
Den 23:e augusti var min mammas födelsedag.
Så jag säger: Tack lilla mamsen för att jag blev påmind om dig idag 💞
Nu förstår jag varför pjäsen "Spanska flugan" är så populär. Här finns mängder av spanska flugor och musikaliska är de också. Jo men visst.
De trampar orgel på mina ögonfransar och spelar på läppen. Ganska ofta faktiskt. De andra som inte är musikaliska verkar jobba inom flygvapnet och har intresse av något slags kamikazeuppdrag... De kan landa i ögat till och med. Så precisionsriktade är de.
Viana har moderna hus innan kärnan med äldre bebyggelse. Byn eller den lilla staden har ett invånarantal på omkring 4000 personer.
Viana har som kan ses på skylten ett vänskapsutbyte med en ort i sydfrankrike La Brede sedan 2001.
För de medeltida pilgrimerna var Viana ett betydande stoppmärke. Här inne finns restauranger och övernattningstillfällen så det räcker till, men kanske inte i augusti när spanska folket har sin semestermånad och det är massor av lokala festivaler med tjurrusningar.
Viana ligger som så många andra byar på bergstoppar eller i vilket fall högt upp. Det betyder i sin tur branta backar innan en har kommit upp till de centrala delarna av byarna. Anledningen är försvarsposition och som jag tidigare har nämnt, Spanien har ett mycket dramatiskt förflutet.
Vindruvor och olivträd i raka rader.
De spanska tallkottarna är säkert dubbelt så stora som våra.
Jag vet inte om det är intressant att köpa ett ljust och luftigt hus med högt i tak samt integrerat vardagsrum och kök. Visserligen inga grannar och vidunderlig utsikt men jag tycker att det är lite för mycket insyn.
Kommentarer
Trackback
