Dag 26 Hospital el Orbigo - Astorga 2023
Dag 26
Torsdag 7/9
Hospital el Orbigo - Astorga
Guidebokens km: 17,2 km
Antal steg: 28 486
Vädret: Soligt med molnslöjor
Temperatur: 16-25 grader
Övernattning: Hotel Spa Ciudad de Astorga
Kom iväg först vid åtta med siktet inställt på en lång dag. Planer är till för att ändras och när Astorga dök upp fick gamla planer skrotas och nya skapas.
Igår kväll såg jag något som hängde utanför ena kängans sula, tänkte att jag har trampat i något kladd och något annat har fastnat däri. Så var inte fallet. Det var sulan som var på flykt. Inte hela för det hade jag nog märkt utan yttersulan.
Det här hade jag inte tagit med i beräkningen. Mina kära kängor som hängt med på de två tidigare caminon och som fyllde åtta år i år. Nu vill de pensioneras de också.
Så när Astorga dök upp hade tanken om nya skor redan fastnat. Frågade runt, fick tips på en skoaffär, gick vilse, frågade igen och hittade rätt.
Skyltningen för affärer är inte lika tydlig här som hemma. Det kan vara en liten oansenlig skylt i trä som hänger högt upp och som är väldigt väldigt lätt att missa då fönsterskyltningen är precis lika oansenlig som skylten i sig.
I vilket fall köpte jag ett par nya skor men inga kängor. Så de nya tänker jag börja gå in och varva med kängorna så länge de håller. Kanske kängorna så småningom får en begravningsplats i Spanien eller så doneras de. Vem vet.
Åt lunch på stan och allt det här tog tid som gjorde att den tidigare planen fick revideras. Huvudsaken är att jag inte behöver överraskas uppe i bergen med en känga som går sönder. Har liksom ingen lust att gå barfota i flip-flop på 1100-1500 meters höjd i september månad. Så hängslen och livrem kändes bäst i det här fallet.
Idag har det varit lite höjder, inga sådana där jag måste stanna utan några behagliga bara.
Idag har det varit lite höjder, inga sådana där jag måste stanna utan några behagliga bara.
Har haft ett gäng på ungefär 30-50 stycken efter mig idag och det var väl ingen hit kan jag väl säga. De var otroligt påflugna (!) de små rackarna. Små envetna och redigt irriterande flugor i ansiktet. Jag blåste och blåste för att händerna var upptagna med gå-pinnarna antingen för att jag gick uppför eller nerför och ramla hade jag ingen lust med så vifta bort flygfäna gick inget vidare.
Ett axplock bilder från dagen:
Hospital el Orbigo en vanlig torsdagsmorgon i september strax efter åtta.
En vacker vy utanför en by med kor och kalvar i närhet. Det låg en air av ko-doft genom byn som blandades med sopbilen som körde race med en gubbe som hängde och flängde där bak på bilen.
Bara för att det såg fint ut i verkligheten.
Så dök Casa de los Dioses (Gudarnas hus) plötsligt upp. Den hade jag inte heller räknat med. En oas uppbyggd av en jättefin kvinna från Italien utan kunskaper i något annat språk än italienska. Riktigt modigt. Nu har hon börjat lära sig spanska.
Hon berättade för mig att hon gått caminon och kommit till den här platsen och blivit helt tagen. Nu sköter hon det tillsammans med tre andra och det var helt magiskt att vara där. Så levande, fräscht och lugnt. Här fanns bara vänlighet och det var i massor.
En stunds vila för den som vill eller behöver.
Så blev det dags att gå vidare.
Knappt 27 mil kvar när Astorga kikar upp mellan träden.
En stund kvar på den gåvänliga grusvägen innan stadens asfalt tar över.
Tänka på vätskebalansen också. Vatten in vatten ut.
I hela stan. Jag undrar hur det skulle tas emot på hemmaplan?
På hotellet finns en dusch såklart men kranarna... gisses. Det finns en instruktion på väggen hur en får vatten ur duschmunstycket.
Innan jag upptäckte den instruktionen på glasväggen så tryckte jag och vred enligt konstens alla regler. När jag såg instruktionen med bilder likt IKEAs så fick jag hämta glasögonen för inte kunde jag se vad som stod bredvid bilderna 🤭 Det slutade i vilket fall lyckligt.
Kommentarer
Trackback
