Dag 10 i Logrono 2023
Dag 10
Tisdag 22/8
Logrono
Vilodag
Vädret: Stadsvarmt
Temperatur: 33 på fm, stigande till 40
Luftfuktighet: 32%
Jag började förmiddagen med Iglesia de Santiago El Real som står ståtligt bredvid gatan Ruavieja där jag övernattar men också där pilgrimsvägen ut från Logrono går.
Även den här kyrkan har tagit platsen från en annan och mycket äldre helig byggnad som stod till minne av segern mot morerna (om jag förstått det rätt den här gången också).
Här inne i kyrkan finns Ezperanza som är Logronos skyddshelgon.
Och utanför högst upp innanför duvnät (?) tornar Santiago Matamoros (Sankt Jakob mordödaren) som enligt legenden hjälpte de kristna att döda morerna.
Och bakom dörren intill kyrkan stod en tiggare i mörkret och höll på att skrämma livet ur mig för jag varken såg eller hörde honom till en början 😅
Så dök den här rackaren upp mitt i gränden. Byggnaderna intill är den gamla tobaksfabriken så då är det väl rätt logiskt att röken tar vägen någonstans... 😁
Museo de la Rioja. Här fick jag svaret på frågan om stengolven från Roncevalles och Viana.
Det visade sig att förr när hästarna var frekventa dragare ville husägarna inte att de skulle trava (!) inne.
Stengolven byggdes för att hovarna skulle glida av stenarna och att hästarna därför skulle tycka det var lite läskigt att gå på.
Så hästarna fick snällt svänga vänster inåt stallet i stället medan husägarna pustade ut och slapp grovstäda vardagsrumsgolvet från diverse hästlort.
Museet är tre våningar högt och visar det som arkeologerna forskat fram från Riojas historia.
San Juan de Acres hospital (som så småningom blev flera byggnader). Grundad på 1100-talet och byggt som en skyddsplats, mat och husrum, för pilgrimer på sin väg mot Santiago.
Jag som går och även gått här tidigare förundras emellanåt hur stark traditionen pilgrimsvandring är i Spanien.
Ung som äldre spanjor hälsar ofta Buen Camino, det har även hänt i städerna även om det inte är lika vanligt som i byarna av förklarliga skäl. Det sitter nog hos många både i själ och hjärta kan jag tänka mig.
Så småningom och med tidens rätt blev byggnaderna av hospitalet gamla och började rasa. Folk tog byggstenarna till Navarette och byggde vidare där i stället. Idag går det att se hospitalets byggstenar i Navarettes (rättelse) kyrkogårds portal med två öppningar på varsin sida om portalen.
Bilden visar något av det mönster som arkeologerna fått fram.
Jag tänker på det när jag går på museet och ser de tidiga romerska bokstäverna och ser likheten med "futarken" som människor i Norden använde vid samma tid.
Får jag presentera från vänster San Juan Evangelista, San Matteo, San Pedro, San Jeronimo Penitente, San Pablo, Santiago samt San Andres.
Det här är Torremunas altartavla från 1400-talet och består av något som kallas Hispano-flemish konststil. Det räknas som en annorlunda stil och därför också komplicerad eftersom den varken är spansk eller nederländsk utan något slags mellanting.
Altartavlan som är väldigt stor saknar tre målningar och som informeras stulna.
Jag som kallat riojajorden röd förut fick förklarat för mig idag på museet (förstod inte allt) att jorden inte är röd utan har olika nyanser av brunt.
Riojajordens färg inte är ovanlig utan har att göra med olika slags vattentillgång, sol, närhet eller inte närhet till berg, till olika slags växter och ja en massa annat så det bara snurrade runt i huvudet till slut. Det är en hel vetenskap och också svår att förstå på ett språk jag inte är så bekant med.
Kelterna är ju som bekant olika folkslag med gemensamt ursprung som västeuropeer. I Gallicien där jag slutar min vandring har de en särställning. Där finns på många ställen en traditionell historik av behållandet av iberisk-keltiskt ursprung. Det spelas fortfarande säckpipa i Gallicien för att ta ett exempel.
Kelterna är ju som bekant olika folkslag med gemensamt ursprung som västeuropeer. I Gallicien där jag slutar min vandring har de en särställning. Där finns på många ställen en traditionell historik av behållandet av iberisk-keltiskt ursprung. Det spelas fortfarande säckpipa i Gallicien för att ta ett exempel.
På museet togs det upp om kelternas tro och på samma sätt som så många andra naturfolk så vördades solen, månen, bergen, vattnet, växter och djur av kelterna. Naturfolken tog aldrig dessa ting för givet.
Det fanns så mycket att titta på och läsa om på museet och speciellt om romarna som jag tidigare läst om och känner mig inspirerad av att fortsätta fördjupa mig i.
Vi vet ju en del om vår egen historia från tiden när romarna intog den del av Europa där jag befinner mig.
Jag tänker på det när jag går på museet och ser de tidiga romerska bokstäverna och ser likheten med "futarken" som människor i Norden använde vid samma tid.
Så många sjöfarare genom tidsåldrar, så många möten, utbyten, erfarenheter i positiv bemärkelse som skett långt innan detta.
Vi påverkades och vi påverkas av allt vi ser, hör och av alla vi möter. Oavsett vi vill det eller inte.
Kommentarer
Trackback
