Dag 24 Leon - Hospital el Orbigo 2023
Dag 24
Tisdag 5/9
Leon - Hospital el Orbigo
Uppnådda mil: 50 mil
Guidebokens km: 32 km
Antal steg: 47 963
Vädret: Sol och moln som kämpar om uppmärksamheten
Temperatur: 15-23 grader
Övernattning: Hostal D. Suero de Quinones
Jag har gått den övre sträckan och är nu uppe i 50 mil.
Först en anekdot från dagen... träffade på två herrar från Nederländerna och vi gick tillsammans ett tag. Jag berättade om en muskel i vaden som knölat ett par dagar men att jag igår kväll gav den lite TLC.
En av herrarna: Så du tog droger för muskelvärken?
En av herrarna: Så du tog droger för muskelvärken?
Jag: Droger?!? Eh... Näe.
Herrn igen: Men du tog tlc?
Jag: Nej, jag gav vaden lite kärlek och omsorg plus voltaren.
Herrn igen: Men är inte tlc droger?
Jag (skrattar med glimten i ögat): Ni är från Nederländerna eller hur? TLC är Tender, Love and Care.
Herrn för sista gången i det sammanhanget: Jaha, jag trodde du tog droger för smärtan.
På morgonen däremot var det en engelsman som jag mötte. En van resenär, kände folk i Stockholm och gått två olika caminon tidigare, dels den jag går nu och dels den som går från Portugal till Santiago.
Han berättade att de fanns Hobbithus en bit ifrån där vi gick. Så kom vi fram till de första (de fanns överallt kändes det som och bra långt fram på leden).
Ett axplock av Hobbithus:
Det här var dessutom till salu.
Vi tog en fika i en by där en man också sålde lite fikabröd för donativo (donation). Så idag blev det en röd punkt för Stockholm på hans karta. Alla som är där sätter han en plutt på kartan varifrån var och en kommer. På kartan över Sverige finns det nu en röd plupp och förhoppningsvis kommer det flera.
Han hade också den här:
Kul grej.
Vid fiket kom ett par från Texas som vi gick med ett tag. I den här kyrkan ville alla tre gå in och jag valde att fortsätta.
Så dök den här upp. De här stolparna finns utmed hela leden och inget konstigt med det men nu är det bara 30 mil kvar.
Regionen Castilla y Leon har varit superbra på att märka upp leden. Skyltar finns överallt och även dessa betongfundament är många. Lite trixigt i storstäderna.
Idag i Leon frågade jag flera stycken om vägen ut från stan då de gula pilarna är väldigt indistinkta på många ställen om jag säger så. Flera unga av dessa jag frågade hade ingen aning om var caminon ens gick och det kändes lite ovanligt.
Är det inte en stork idag igen?
Spindeln har moderniserat sig och sjunger nuförtiden Bridge over trouble water...
En pippi-ko vid namn Lilla gumman på grönbete.
Så kom jag idag fram till Hospital del Orbigo. Bron går över rio Orbigo och är byggd på 1200-talet över en gammal romersk bro. Bron är dessutom en av de bäst och mest bevarade i Spanien.
Här bor drygt tusen personer och det hostal jag stannar på över natten ligger bakom brofästet på andra sidan. Från mitt fönster ser jag alltså bron.
Det är insektsnät på mitt fönster som gör bilden grynig och rutig.
Dagen har gått bredvid de stora vägarna och jag har därmed fått min dos av avgaser för en tid framöver. Har fångat upp en del av dem som är här dagligen bland annat den här som jag tycker är vacker. Den glänste trots att molnen ledde med 1-0 över solen just då.
Andra bilder från dagen:
Kalebasser på tork.
Ibland när jag går förbi portar står det vattenflaskor på utsidan. Jag frågade en man igår om varför vattenflaskorna står där. Det är för hundarna, berättade han. Folk ger hundarna vatten från dessa flaskor. Fint gjort.
Det är det märkliga med hundarna utmed leden. De springer lösa men bryr sig inte om folk oavsett om de är med en människa eller inte. Jag har bara sett en hund som var ute och vallade sin matte (läs drog) och en med munkorg under de här veckorna. Andra hundar t ex i storstäderna är inga dragmaskiner, skälliga eller ilskna.
Vägen utmed vägen
Det är "hockevicke" vilken jag tar det är lika långt till båda.
Ute på en långpromenad...
Kommentarer
Trackback
