Tumba bruksmuseum 2024
Tumba bruksmuseum
29 augusti 2024
Dagens utflykt gick till Tumba bruksmuseum. Tumba ligger strax söder om Stockholm och här på bruket har det arbetat människor sedan 1700-talet med papperstillverkning för Sveriges alla sedlar och det håller på än.
Området där sedeltillverkningen pågår i nutid klassas som skyddsområde och är därför totalförbjudet att fotografera.
Vi åkte pendeltåg till Tumba station och därifrån går buss 725 till området. Vill man i stället promenera tar det ca 15-20 minuter från pendeltågsstationen. Skyltning finns men kan vara lätt att missa om man inte är tillräckligt uppmärksam.
Brukssamhället kom verkligen emot oss direkt, jättefint område. Inspiration är aldrig fel och i det här fallet skulle vi kunna säga att Tumba bruk kom till av inspiration från Nederländerna.
Ett förslag på hur hundralappen i dåtid skulle kunnat se ut.
Hur det har gått med den saken är fortfarande ett ständigt bekymmer men skam den som ger sig kanske Riksbanken tänker och fortsätter bakom höga stängsel i Tumba att göra sedlar av extraordinär papperskvalitet.
En fingervisning...
Området är fint att gå omkring i och det finns både café och viloplatser för den som behöver en paus.
Det finns fyra museibyggnader på området, Kölnan är en och handlar om hus och hem.
Det här är Carolina Öman eller moster Carolina som hon kallades. Carolina föddes på Ekerö utanför Stockholm. Det visade sig att hon var halt och kunde därför inte arbeta som piga.
Så småningom kom hon till Riksbankens fattigstuga och fick därigenom börja undervisa barn i läsning. Detta gjordes i henne egen kammare som blev kallad för "Carolinska institutet". Det sägs att hon var en vänlig själ och att barnen gillade henne.
Lärarinnans plats, antingen vid orgeln eller katedern bredvid. Barnen då?
De fick bänk med lock och satt ihop radvis...
... och "lyxen" att få ha bänk med lock den avundas jag. Ett år fick vi ha bänk med lock när jag gick i småskolan men de byttes ut till bord med plastlåda på sidan bara för att buspojkarna hade smällt för mycket med locken.
Självhushållning var en viktig del i försörjningen av familjen.
De fanns de som hade djur och då blev mathållningen en annan.
Det var viktigt att arbetarna på bruket stannade kvar i produktion och därför fanns en del förmåner för de anställda. De skulle finnas någonstans att bo, visserligen bostadsbrist på 1800-talet med kanske 14 personer i samma rum men ändå tak över huvudet, få mat i magen men även odlingsmöjligheter i form av en täppa.
Det gick också att låna lakan till sängkläder som familjen fick behålla om pappan i famlijen jobbade mer än sex år på bruket. Det var generöst på 1700-talet.
På brukets värdshus kunde det bjudas in till festmåltider ibland. Den som stod för kokeriet i mitten av 1700-talet var Christina Östberg. Vid ett tillfälle i början av 1760-talet bjöds det in 38 herrar som serverades 28 rätter och 26 sallader... drycken var champagne, bourgogne, rhenskt, portugis och punch.
Hjärtinfarkt någon?
Christina arbetade på värdshuset fram till 1780 och när hon som 62-åring avled 1783 sägs det att hon lämnade efter sig många dyrbara klänningar.
Det fanns fiolspelande arbetare på bruket och musicerandet har förekommit i många hundra år i Tumba. På 1800-talet fanns på bruket även en musikkår.
Traditioner som valborg var vanligt förekommande för brukspersonalen då man kunde samlas vid paviljongen för att spela och dansa.
Det var viktig med rörelse, idrott och spel förekom liksom bad och simning. För dem som fiskade fanns både aborre, gädda och mört i sjön Aspen att fånga.
I början av 1900-talet startade några ungdomar på bruket Tumba Idrottsklubb och träningen försiggicks på vedgårdsplanen strax intill ån.
Det här är Johanna Petterson och ska vi sätta en titel på henne får det bli självhushållare. De flesta var självhushållare på Johannas tid i början av 1900-talet då man odlade sin mat som ärtor, kål och potatis. För den som hade djur kanske gris eller får hade också lättare tillgång till kött än andra.
Museet berättar att idag tillverkas hälften av vår mat som vi äter i Sverige i andra länder. Och samtidigt finns det många som helst vill veta varifrån maten kommer, hur den har producerats och om den är hållbar ur ett klimatperspektiv. Den ekvationen kanske inte alltid går ihop.
Det finns kanske en önskan att kunna köpa lokalt producerad mat från en gård som potatis, ägg och kött samtidigt som man kanske beställer hem mat via nätet på fredagen för att man vill ha det snabbt och tillagat.
Hur vill vi leva?
För att framställa 1 kg honung behöver bin göra 10 000 flygturer mellan kupan och blommorna eftersom ett bi bara kan bära en tiondels gram.
På bruket använde arbetarfamiljen torrdass ända in på 1950-talet, det var bara tjänstemännen och deras famljer som hade tunna inomhus.
Från torrdassen gick transporten av innehållet med häst och vagn till en kompost där det blev till jord. Jord som kom till växthus där bland annat tomater växte.
Det fanns familjer som kunde skaffa sig ett får och kvinnor som tog hand om ullen för att sticka och väva varma vinterkläder hade fullt upp.
Röda magasinet som ligger mittemot Oxhuset visar papperstillverkning och lump.
Det var kvinnorna som tog hand om lumpen på bruket. Idagsläget gör varje svensk av med ungefär 275 kilo papper per år. Det går åt ett träd för att göra 70 kilo papper så fyra träd per år då.
Vad använder vi för papper? Toa- och hushållspapper, kaffefilter, mjölkförpackningar, servetter, näsdukar, kartonger, pappkassar, reklam, broschyrer, tidningar, böcker, medicinförpackningar, förpackningar till mat och hygien, tårtkartonger. Vad mer?
Spruthuset som visar brandskyddet. Brandbilen som går att kika in i men inte att sitta i just nu.
Skön stavning
Pumpa vatten
Stegvagnen
Det osar hett så hopp i och dra iväg.
Pumpa på
Tillbehör?
Jag och en av mina väninnor fick en fantastisk dag på Tumba bruksmuseum. Vi fikade gott med smörrebröd och brownies och knatade runt på området, läste och förundrades över allt som vi tidigare har missat för ingen av oss hade varit där förut.
Stort tack för att du också följde med till Tumba bruksmuseum. Har du inte varit där tidigare som vi är det värt ett besök och rekommenderas varmt.
Persiennrenovering 2024
Persiennrenovering
i Handen
med början onsdag 28 augusti 2024
Utmaningar och äventyr är min melodi och att helrenovera en persienn är något jag aldrig pysslat med förut. Kanske du inte heller har gjort det förut. Då kan du passa på att följa persiennrenoveringen steg för steg i fall du känner dig manad att också ge dig i kast med en helrenovering av persienner som är uppsatta mellan fönstren.
Huset jag bor i är byggt på 50-talet och jag gissar att persiennen är från 60-talet. Själva fönsterglaset där persiennen sitter är 102 x 88 cm. Persiennen har 42 lameller, har inte varit uppdragen då linlåset varit trasig. Persiennen är gammal, trasig och smutsig och nu ska det bli dags för en förändring till det bättre.
Gammal, trasig och smutsig persienn i behov av totalrenovering.
Och så här gick det till...
Först ska vi titta på vad som kommer att behövas för att renovera persiennen
Den här persiennen har tre ställen för stegband och linor, den har en vridpinne och linlås. Förklaring av orden kommer längre ned så läs gärna hela renoveringsprocessen innan du sätter igång med ditt projekt.
Inköp av tillbehör för ungefär 50-lappen vardera i dagspris, några påsar är dyrare, någon annan billigare. Det finns flera butiker som säljer persienndelar, jag valde Clas Ohlson då deras butik ligger nära hemma.
Linor till tre fästen. Jag köpte tre förpackningar då jag inte ville klippa. Till den här persiennen behövdes ca en förvpackning.
Jag köpte två stegbandsförpackningar...
.... som inkluderade i vardera påse två bottenknappar samt två metallskydd till översta lamellen. Den här persiennen behövde tre av vardera så det passade bra med två förpackningar.
Linlås till karmen så att snörena sitter fast när persiennen är uppdragen.
Bottenknappar att fästa i nedersta lamellen. De här behövde jag egentligen inte köpa då det fanns bottenknappar i stegbandspåsen, missade utbudet i den påsen bara.
Lintofs som håller linorna på plats när man drar upp persiennen.
Verktyg som skruvmejsel för nedmontering av persiennen från fönsterkarmen och eventuellt till fastsättningen av stegbanden i stegbandsrullarna samt stegbandsrulle med skruv. Dessutom en liten hammare om man använder nubb.
Skyddshandskar, lamellerna är av aluminium och vassa samt till stegbandsrullarna när stegbanden ska tryckas fast, lätt att slinta.
Kolla vad som behöver bytas ut och vilka verktyg som kan behövas.
Nu ska vi nedmontera persiennen
Den där snörstumpen har verkligen sett bättre dagar. Vridpinnen (den du vrider persiennen med) har ett fäste högst upp där den sitter ihop med en liten del som kommer ut från ett hål i karmen.
Dra ned det vita fästet uppe på vridpinnen.
De två delarna sitter inte i varandra så när du har dragit ned fästet uppe på vridpinnen släpper de direkt.
Öppna fönstret och på just det här fönstret är det två spakar som ska dras ut för att kunna sära på fönstren och komma åt persiennen som sitter emellan.
Stick in en skruvmejsel och dra försiktigt ut spaken om du har ett fönster som detta.
Då ska det se ut så här när du har fått ut spaken.
Observera fönsterramarna... det ena från 1950-talet i trä och det andra från 2000-talet i plåt, att ytan, fasaden ska vara snygg är fåfänga. Jag föredrar ett snyggt inre...
Sära försiktigt på fönstren så att persiennen hänger fritt.
Den här sunkiga knuten var bara att klippa bort. Det här är linorna som sitter på fönstrets framsida och är de som man drar upp persiennen med och som syntes när fästet på vridpinnen skulle dras ned. Den här har jag bara använt när jag tvättat fönstren och det var riktigt skönt att få klippa bort den.
Kolla hur persiennen är uppsatt. Den här persiennskenan sitter med tre beslag och fastspikad med nubb högst upp på fönsterkarmen, andra persienner kan vara uppsatta med skruv.
Ta skruvmejseln och peta försiktigt in den mellan fönsterkarmen och beslaget som persiennen sitter fast i.
Vicka fram och tillbaka med mejseln så att nubben släpper. Jobba mjukt. Ingen brådska, inget slit. Bara vicka. Försiktigt. Du behöver ha hålen intakta för att sätta dit nubb eller skruv igen och om karmen som den här är gammal och sliten kan ett alltför hårt vickande skapa större hål. I värsta fall. Men det finns lösningar på det också.
Det korta fästet som du delade vridpinnen med på framsidan kan du nu dra ut mellan fönstren när du har tagit loss persiennen från sina fästen i fönsterkarmen.
Den här hängde på framsidan av fönstret för en stund sedan och nu är den utdragen mellan fönstren. Bakom den ser du hur de tre linorna syns i röret som går ut mot fönstrets framsida.
Så, då är persiennen borttagen från fönstret.
Nu ska vi titta på hur vi plockar isär persiennen och rengöra persiennens olika delar
De två linorna som sitter på varsin sida om lamellen kallas stegband. Stegbandet gör att lamellerna sitter isär för att kunna vicka på för insyn eller solskydd.
Gamla och nya stegband
Tänk dig att du kliver upp på en stege. Stegen är som stegbandet och där du sticker in dina fötter i stegen kan liknas vid där lamellerna sitter.
Linan i mitten som går igenom hålen på lamellen är den lina som du drar upp persiennen med. Den linan ska sitta på ett speciellt sätt i lamellerna och det kommer förklaring på det när persiennen monteras upp igen.
Längst ned på den här persiennen ska det sitta tre bottenknappar som håller fast linorna och stegbanden men på den här persiennen satt inga knappar och knutarna var nästintill lösa.
Knyt upp eller klipp bort de tre knutarna på linorna längst ner på persiennen.
På skenan som persiennen sitter fast i kan du se de tre linorna som tidigare setts på framsidan av fönstret med en sunkig knut. De linorna kan du nu dra bort, en i taget, genom att du tagit bort knutarna längst ned på persiennen.
Nu är linorna som suttit i hålen i mitten av lamellerna borta. Nu drar du försiktigt ut lamellerna från stegbanden så att du inte viker eller skadar dem.
Diskmedel är ett universalmedel för rengöring och används även för att tvätta skenor och lameller. Borste eller mjuk svamp går bra på lamellerna. Skenorna går att skrubba.
Torka lamellerna en och en och låt dem ligga mot varandra. De är otroligt lätta att klistra fast sig i varandra så lägg dem konvex-konkav så blir de lättare att sära på när du ska montera.
Mekanismen i persiennen
Här är själva fästet som persiennen hänger i. Det tas enkelt bort genom att trycka upp det från skenan.
I skenan ligger persiennens hela mekanism. Rullen med snörena heter stegbandsrulle och den är till för hur persiennen beter sig kan man säga. Genom rullen sitter en stålpinne till alla tre stegbandsrullarna i skenan. Den pinnen är den som reglerar vridningen av persiennen och sitter ihop med vridpinnen när den är på plats. Inunder finns en röd plasthållare, den är till för att hålla allt på plats och att linor och stegband ska hamna rätt.
Den här stegbandsrullen har en skruv. Skruven är till för att rullen ska hållas på plats på stålpinnen. Det finns stegbandsrullar utan skruv och jag tror utan att veta att det är "hocke vicke" vilken man tar.
Stegbandsrullen har två flikar som stegbandet ska sitta i när de två små trådarna har klippts bort som stegbandet sitter ihop med. Flikarna ska nypas ihop och det fungerar hyfsat att trycka ihop dem med en skruvmejsels breda sida.
Stegbandsrullen håller fast stegbanden. Stegbanden ska sättas mot varandra. En snurrar åt ett håll och den andra åt det andra hållet. Håll koll på när du klippt isär stegbandets två tunna trådar att stegbandssnörena är lika långa när du klämmer fast dem i stegbandsrullen annars är risken att stegbanden blir sneda och då blir det svårt att sätta upp lamellerna.
Stegbandsrullen sitter fastklämd i den röda plasthållaren och kan lätt tas bort vid nedmonteringen genom att dra upp den.
Observera att stegbandsrullarna ska vara som trillingar, de ska se exakt likadana ut när stegbanden är på plats, både när det gäller stegbanden och längden på snörena som är fastklämda.
För den som väljer stegbandsrulle med skruv så skruvas den loss för att kunna dra bort stålpinnen. Observera att skruven är pytteliten och lätt försvinner så håll koll på den om du väljer en sådan stegbandsrulle.
När du har tagit upp stegbandsrullen ur skenan, dragit bort stålpinnen så är det bara att dra ut den röda plasthållaren.
Lätt som en plätt...
Jag valde att köpa nya delar på min lokala persiennfirma, de nya stegbandsrullarna kostade några kronor. Med mig hem fick jag en med skruv och två utan, märkte ingen skillnad när de sattes fast på stålpinnen.
Nya plasthållare blev det också, en av de gamla röda var dessutom trasig och hade inte gått att använda ändå.
Precis som de andra delarna valde jag även nya beslag.
Montering av persiennen
De nya plasthållarna är på plats med ett klick och satt därefter som berget.
Så här ska stegbandsrullarna sitta men... jag har ännu inte satt fast stegbanden i dem så det här är bara för att visa hur de ska sitta.
Stegbanden ska fästa ifrån varandra på stegbandsrullen. Klipp i sär tre eller fyra * fästen. Kom ihåg att sätta dem med lika långt avstånd på stegbanden och inte som här där den ena är något längre.
Tryck fast stegbanden med exempelvis en skruvmejsels breda sida så att banden sitter ordentligt fast.
* Ett förtydligande: Börja med två och se hur långt ner stegbandet kommer under skenan när du har pillat ner stegbanden. Det har betydelse i slutet visade det sig.
Stegbanden ska rullas ett varv runt stegbandsrullen. En medsols och den andra motsols så att det stämmer med hur det är fastsatta.
Så här.
Nu till pillergörat. Både stegband och lina ska in på samma ställe, det vill säga i den smalaste delen där mässingsrullen sitter i plasthållaren.
Häng gärna upp skenan för att lättare kunna jobba med både lina och lameller.
De tre stegbanden hänger nu löst och ledigt under skenan där mekanismen finns, och nu är det lamellernas tur att placeras.
Den översta lamellen ska ha ett skydd över hålet för att inte påfresta linan för mycket. Dessa tre kläms fast och var försiktigt även här då det är tunt material att jobba med.
Skjut sedan in lamellerna en och en så att de ligger på de två tunna trådarna på stegbanden.
Nu är det dags för lindragning. Ett tips är att tejpa en bit av änden på linan för att göra den styvare och därmed lättare att dra igenom utrymmena i skenan.
Lina med tejp i änden.
Nu ska linan träs igenom den smalaste delen av plasthållaren där mässingsrullen sitter. Det är ett pillergöra som kräver tålamod. Jag valde att göra det i två steg. Först drogs linan genom plasthållaren för att sedan dra upp den ur skenan.
Därefter stacks den ner med den tejpade änden av linan i det smala stället i plasthållaren.
Här kommer linan ner från skenan ovanför.
Lindragningen är lite speciell och koncentration kan vara en fördel. Linan är lång och jag lät den vara så, klippte ingenting under monteringen. Det är nog en smaksak i vilken ände på persiennen man börjar dragningen. Jag valde att börja uppifrån och dra linan nedår.
I det första hålet högst upp där metallskyddet sitter drar du ned linan, därefter ska linan dras i vartannat hål bakom de två tunna trådarna på stegbandet och i vartannat hål framför men.... det ska inte vara på samma sätt i de tre stegbanden.
Observera, en persienn som har tre stegband ska linorna dras på de två yttersta stegbanden lika framför och bakom. I det mittersta stegbandet ska linan dras tvärtom.
Exempel: Vi kallar stegbanden i persiennen för 1, 2 och 3. Stegband 1 och 3 börjar med att linan går bakom de två tunna trådana i det första hålet. Stegband 2 börjar med att linan går framför de två tunna trådarna i det första hålet.
Har du en persienn med bara två stegband gör du på samma sätt. Den ena linan i stegbandet börjar med bakom och det andra linan i stegbandet börjar med framför.
Här är linan dragen framför trådarna.
Här kan du se att linan högre upp är dragen bakom trådarna och är på väg att dras framför trådarna.
När linan är dragen kan du fästa den längst ned med tre knutar på varandra men inte för hårt för du kommer att behöva lossa dem lite senare. Knuten görs för att hålla linan på plats medan du jobbar med de andra linorna.
Här kan du se hur linan ligger fritt i skenan.
Observera att alla linorna ska löpa åt samma håll i skenan. Det betyder att du har en lina i den bortre änden (från stegband 3) som ska gå genom hela skenan. Linan som kommer upp från mitten (från stegband 2) går jäms med den du redan har dragit från stegband 3. Tillsammans möter de upp linan (från stegband 1) som har den kortaste vägen ut från skenan.
Nu är det dags för stoppknappens entré tillsammans med linan.
Trä in linan i stoppknappen.
Låt linan gå tillbaka in i skenans hål på utsidan av stoppknappen. Stoppknappen har ett utrymme för linan på utsidan.
Klipp av stegbanden som hänger nedanför skenan men inte för nära inpå. Låt tre fyra steg vara kvar och trä in stegbandet i skenans hål. Klipp av två eller tre av de tunna trådarna längst ned så att stegbandet delar sig. Knyt fast det som är kvar av linan med stegbandets två delar. Lägg trådarna tillsammans gömda under den sista lamellen.
Tryck fast stoppknappen i hålet när alla tåtar ligger på skenan.
Den sista lamellen ligger som ett lock över skenan och gömmer trådarna som fästs.
I skenan där linorna löper genom mekanismen ska nu tre linor hänga ut. Om du inte har klippt linorna än kan du göra det nu. Klipp något längre än halva persiennen men kontrollera först....
I mitten av skenan ska två linor synas och ligga helt fritt.
Och i den bortre delen av skenan endast en lina. Se till så att samtliga linor ligger fritt och inte stoppas upp av något. De ska gå igenom plasthållaren och komma upp från den smalaste delen av plasthållaren där mässingsrullen sitter. Påminnelser kan vara av godo så slipper man göra om.
Nu är det dags för fönsterramsfästena att sättas fast. I plasthållaren finns utrymme för två av fästets ben, sätt i dem där och tryck till. Förslagsvis först ena sidan....
... och sedan andra sidan.
Sätt upp persiennen med nubb eller skruv i de gamla hålen. Använder du nubb så hamra försiktigt med en liten hammare.
Stoppa in de tre linorna i röret mellan fönstren så att de kommer ut på framsidan av fönstret. Stoppa också in stålpinnens mjuka del i hålet över fjädern så att det sticker ut på fönstrets framsida.
Då var det dags för vridpinnen att sättas fast. Passa in delarna i varandra och skjut upp den vita plastdelen över de två delarna.
Ta en lintofs och trä in linorna en och en i den. När alla tre är på plats reglerar du längden som du vill ha den, strax ovanför hälften kan vara ett tips. Därefter gör du en knut som du drar in i lintofsen. Klipp av överflödig lina.
Sätt ihop fönstret och...
Njut av det fräscha som de nya linorna och stegbanden ger.
Men... ooops... vad hände?
Hmm.... en glipa och lite för mycket häng nedtill.
Jag kan väl säga att jag är ganska mätt på persiennrenovering 2024 efter att ha monterat och nedmonterat 3-4 gånger då det har varit mycket trial and error. En glipa? Tja, det får jag stå ut med. En gardin så kanske det ordnar sig. Om inte annat så får jag lösa det. En annan gång.
Totalt har det kostat 474 kronor i inköp och jag har som sagt massor av lina kvar och det räcker säkert till flera persienner. Jag har också flera linlås och lintofsar kvar. Ungefär en hundralapp hos den lokala persiennfirman och resten på Clas Ohlsson.
Jag kan inte säga hur mycket tid det tagit men troligen 2-3 dagar beroende på det som har fått göras om ett antal gånger. Om det blir en nästa gång kommer det inte att kosta lika mycket och inte ta lika lång tid heller. Tror jag.
En persiennfirma skulle ta mellan tummen och pekfingret någonstans kring 2000 kronor för ett sådant jobb. Knappa tusenlappen för material och resten arbetskostnad. Då skulle jag i och för sig få nya lameller och ingen glipa men jag är nöjd med insatsen och glipan är bara charmig... ehh?
Tack för att du orkade med att läsa ända hit. Jag har försökt att skriva så att det ska vara lätt att följa. Ibland har jag glömt att fota så det kan finnas några hopp i dokumentationen men tänk som så att det du tar bort ska också sättas dit.
Lycka till med din persiennrenovering!
På återseende :-)
Slunga honung i Handen 2024
Slunga honung
På hemmaplan i Handen
26 augusti 2024
Där jag bor har bostadsföretaget ett hållbart tänk. Ett är att det finns en bikupa i området som gör att de kan bjuda in de boende på honungsslungning en gång om året och där var och en får en burk honung med sig hem. Trevligt så det förslår.
Slunga honung var riktigt roligt, det var första gången. Först skrapa bort vaxet så honungen i ramen kan börja rinna. Sedan stoppa ner två ramar åt gången och som är fyllda med honung ner i slungan. Det kommer så otroligt mycket honung på bara två ramar.
Den stora hinken med honung som rinner ur slungan blir mer än halvfylld och hälls sedan i en behållare med sil. Nu ska honungen silas från orenheter som vax eller kanske från något stackars bi som inte hunnit undan i tid.
När hinken är tom och har ställts undan är det bara att ta fram en burk, öppna kranen på behållaren och låta honungen rinna ner i burken.
Resultatet av dagens honungsslungning
Nu hör det till saken att jag har aldrig tyckt om honung. Har gjort några tappra försök under livstiden men det har inte fastnat.
Minns i småskoleåldern när mamma bakade honungskaka och det luktade i hela trappuppgången när jag kom hem från skolan. Det var en lukt jag inte klarade av.
Jag gav den här burken med honung en chans och det var dessutom en riktig chansning. En av killarna från Bee Urban som höll i tåtarna och lärde ut berättade att helst ska honungen ätas upp inom ett år. Efter ett år kommer sockret ta över fick vi veta.
Hemma tog jag en pyttesked från kökslådan, skruvade av locket på honungsburken och doppade skeden mycket försiktigt i honungen. Doppade och doppade förresten, det var nog mer en nuddning eller touchande. Det blev i vilket fall något glansigt på skeden som jag sedan stoppade i munnen.
Och se... det var gott! Inte alls som den honung man köper i affären. Den här var mild och söt. Jag tog därefter en rågad tesked och förstod att honung... ja det går faktiskt att gilla. Och ätas upp inom ett år - no problems så vitt jag kan se.
Tack små haningebin 🐝 som fick mig att gilla resultatet av ert jobb och tack till dig som var med på äventyret att slunga honung.
Vandring i Mörtnäs 2024
Vandring i Mörtnäs
Torsdag 22 augusti 2024
Idag var vi ett gäng som strålande samman ute på Värmdö i Stockholms innersta skärgård för att gå en runda på ca 5 km i sensommarens finaste väder. Soligt och 24 grader, det är inte fy skam.
Mörtnäs ligger vid värmdölandet strax norr om Grisslinge havsbad och var en gång i tiden ett sommarstugeområde. Det finns kanske fyra fem sommarstugor kvar och de stora villorna med bofasta har tagit över området de senaste decennierna. På fyrtiotalet stod det en man i en kiosk här och sålde tomter till hugade spekulanter. Det tror jag inte.... skulle kunna hända i nutid...
Som arkitekt är Gert Wingårdh "pappa" till några av villorna uppe på höjden av Älgbacken, villor med fönster från golv till tak och utsikten förstås bedårande om man inte tittar nedåt där det stupar ner till havet.
Vi gick i skogen som är promenadvänlig. Lite rötter här och där och någon liten backe annars fin tallbarrsbädd att gå på.
Så kom havet och gjorde sig påmind i den tysta och vackra skogen.
Så började vi närma oss stan och nöjda vandrare efter dagens utflykt drar sig så småningom hemåt.
Bilder från dagen
Det verkar vara äppelår i år. I det här trädet hängde massor och åter massor av äpplen.
Likaså med rönnbär. Överallt hänger det klasar på träden.
Tänk vad roligt att du följde med till Mörtnäs den här dagen, det tackar jag för. För nästa äventyr och/eller vandring är det bara att hålla utkik. Kommer kanske fortare än man anar.
Gamla stan 2024
Gamla stan (Stadsholmen)
Tisdag 20 augusti 2024
Slussen är under uppbyggnad till ett modernt Slussen och det kommer att ta en stund eller två innan allt är klart. Under tiden kan vi glädjas åt konst i färg och form.
Idag var vi ett gäng som strålade samman i Gamla stan för lite socialt samkväm i det fina sommarvädret (i morgon ska det visst regna). Just den här platsen är min absoluta favorit i Gamla stan, den finns till och med avbildad och i glas och ram sedan decennier i mitt hem.
Platsen är i mötet mellan Kindstugatan (i betydelsen Örfilsgatan efter ett stort slagsmål där för läänge sedan) och Själagårdsgatan och kallas för Brända tomten. Namnet kommer sig av en byggnad som brann ned till grunden också för länge sedan. Det blev inget mer hus på den tomten för hästskjutsarna behövde en vändplan i de smala gränderna och tomten passade alldeles ypperligt bra för ett sådant arrangemang. Så blev det också en pratstund med Christopher O`Regan som var ute och gick med sin lilla blandis från ett "rescue". Supergullig. Ja, hunden också...
Vacker konst en bit bort.
Kanonröret är till för att inte huset ska skadas och runstenen blev fyllnadsmaterial på den tiden när man inte såg något annat värde i stenen än byggmaterial.
Blindfönster på varsin sida om mittfönstret där de som sprang med pengar för länge sedan mellan bankhusen kanske kunde skymtas.
Fredens fina skylt
Här bakom dörrarna i ett hem för drygt 170 år sedan föddes Carl Larsson som senare blev känd som konstnär precis som hans hustru Karin. Byggnaden ligger mittemot Estniska skolan.
Det går inte att missa för skylten under ankarslutet är stor.
Evert Taube på Järntorget. Statyn är skänkt av IKEA och kom tydligen inte i något platt paket.
Sena eftermiddagen på hemmaplan bjöd caféägaren mig på fika inne på.....
... Moon Café. Rekommenderas, ägarna har också Indian Garden så de är väletablerade och atmosfären är välkomnande precis som inredningen.
Det blev ju nästan som ett stadsbesök av den här dagen och det var inte planerat.
Stort tack för att du fanns med en stund under Kastanjen och på en del av Stadsholmen i Gamla stan. Snart är det vandringsdags igen så håll utkik.
Sörmlandsleden etapp 4 2024
Sörmlandsleden etapp 4
(Handen) Tyresta - Rudan
Måndag 19 august 2024
Den här etappen på Sörmlandsleden är ca 10 km blev uppdelad i två. Det började i lördags då jag gick på den längsta leden i rudanskogarna hemmavid och sedan fick för mig när jag ändå var i krokarna att ta ett par kliv på Sörmlandsledens slut av etapp 4. Det blev ungefär 2,5 km på den leden, resten gicks idag.
Det är ungefär 6,5 km hemifrån och ner till Tyresta på den vanliga promenadvägen och idag var det ett superbra väder att vandra i, lite blåsigt och en del sol. Tyresta nationalpark och reservat är stort och här går många leder och bland annat Sörmlandsleden förbi. Det tankades i Tyresta innan färden hemåt påbörjades genom skogarna och den här gången där jag slutade i lördags.
Det här är inte helt välkända marker men kända skulle jag ändå kunna säga. Här har jag gått delar av leden förr när en av mina systrar och jag för ett halvt liv sedan vandrade en del i haningeskogarna. På senare tid har jag någon gång blickat in på leden på väg till Tyresta men tyckt att den verkar mörk och lite läskig. Så var inte fallet idag, solen lös upp, vinden susade i de torra markerna av varierande terräng.
Den första delen av leden från Tyresta är väl uppmärkt, vilket är utmärkt (!) De små och klart visande s-skyltarna syns riktigt tydligt precis som på etapp 3. Vid hygget blir det mer ledsamt så att säga, skyltarna är borta för den här etappen men ringmarkeringarna kommer så småningom. På hygget nyper långgräset tag i gå-pinnarna och stigen är smal så pinnarna fick läggas till handlingarna en stund tills skogen tog vid igen.
Det fanns inte mycket som höll uppe den här stackaren inte....
Den lutar sig lite halvhjärtat på sidan av den andres topp. Hur länge kan man fråga sig. Går du etapp 3 och/eller 4 bör du vara uppmärksam på träden vid och omkring leden, är mitt tips.
Det är bra kuperad terräng men med rätt mycket liggande stockar på stigarna, en del att kliva över och andra att vika sig under och en som blev till en fin utmaning...
När jag var på väg hemåt slank jag in och fikade med några varav en av dem berättade att det tydligen har varnats för någon slags barkborre som förstör träden i området kring Tyresta och att det kunde vara därför som det låg så mycket träd i skogen. Det låter logiskt för etapp 3 hade också en del stockar som låg men också träd som verkade uttorkade.
Vid Skutan lunkade bland annat hästar och alpackor i godan ro.
Efter Skutan och över Dalarövägen träder en bred tallrisstig fram och håller sig i princip ända till Handen någon eller några km bort. Ett stråk upp till vänster genom blåbärsris blev det också annars en fin stig att gå på.
Gillar du skog och kuperad terräng är den här etappen något att rekommendera, den är verkligen varierande och trivsam. Rötter och stenar, en del branta nedförslut och lite lagom uppåt. Några snubblanden hann jag med men inget värre än så.
Bilder från dagen
Igår kreativitet idag humor som också gör världen rikare.
Det är den högra vägen som är Sörmlandsleden och den leder strax under och bort från motorvägen.
Tack för att du följde med på Sörmlandsleden etapp 4. Kanske det blir din utmaning en dag. Vi ses på nästa äventyr och eller stadsbesök. Håll utkik.
Sörmlandsleden etapp 1 och 2 2024
Sörmlandsleden etapp 1 och 2
(Gudö) Alby friluftsgård - Björkhagen
Söndag 18 augusti 2024
De här etapperna av Sörmlandsleden är extremt lätta att gå, det är breda grusvägar, smala grusstigar och så lite rötter här och var. Ett tillfälle med kuperad terräng att tala om fanns ovanför Ulvsjön i Nackareservatet, annars slätmark i stort sett om man säger så.
Gudö å (eller Fållbrinksströmmen som den egentligen heter).
För den som inte är van vid att gå i skogen är de här två etapperna något att rekommendera. Gör man det inte för motionens skull utan för en söndagspromenad på riktigt kan man nog lägga på en timme på de 2 milen och de knappa 4 timmar som jag knåpade ihop idag.
Fina vägar även inne i skogen.
Vid Alby friluftsgård
Det ska tilläggas att det är knepigt med ledens markeringar. Det var först när jag vek in mot skylten Källan (mot Björkhagen eftersom jag gick i motsatt riktning) som det var bra markerat större delen av det som var kvar att gå. Innan fanns markeringar kvar sedan 60-talet skulle jag kunna gissa och det gör jag. Knappt synbara i vissa fall. Jag har med andra ord fått fråga mig fram rätt mycket, det har varit trevligt med lite pratstunder här och där men det var inte etapp 3 jag gick på där leden är föredömligt uppmärkt så det var bara att fråga på.
Vid Skogshyddan blev det rast och då hade jag som började i Gudö gått mer än hälften av sträckan. Etapperna är inte så långa så därför blev det båda idag. Etapp 1 Björkhagen - Skogshyddan ca 8 km och etapp 2 Skogshyddan - Alby ca 6,5 km (plus kilometerna från Gudö).
Det var rätt mycket folk i skogen, svamp- och bärplockare, en och annan hund som sällskap också. Summan av det hela är att det var en trivsam promenad med fina utsikter, mycket blåbärsris och så några rådjur förstås.
Framme i Björkhagen och tunnelbanan i sikte.
En anekdot:
Strax innan bilden togs stannade jag två tjejer från Markuskyrkan som var ute och informerade om något. Jag ville veta var tunnelbanan var för jag såg den inte och mindes inte heller att den låg så nära. Jag hade satt mina gå-pinnar under ena armen och lutande bakåt medan vi pratade. Då kommer en kille och cyklar in i mina pinnar. Ett förtydligande eftersom någon undrade: Ja, vi stod vid sidan av gångvägen. Jag meddelade honom att det inte var snällt när gångvägen var så pass bred att fler än han på cykel fick plats utan några större problem. Men den tokstollen tyckte att det var mitt fel att han cyklade in i mina pinnar och vi var inte överens där fick han veta.
Bilder från dagen
Långt ifrån Skuleberget men reservatets eget Skuleberg skulle man kunna säga.
Lite Harry P-känsla?
Precis när bilden togs kom en barbröstad springades ned från andra hållet. Han stannade mitt på bron och stod där medan jag väntade här ovanför för att slippa krocka eftersom bron är smal och han hade hund med sig. När jag frågade om han skulle upp hade han blivit varse om att jag hade "sett" honom så då kunde han springa vidare...
Vackra blommor i Öringe
Kreativa människor gör världen rikare.
Kanske ligger ett vikingaskepp i marken?
Tänk vad en skylt kan åstadkomma i hjärtat - värme. Har på mina vandringar haft mtb i bakfickan ett par gånger och det är inte kul.
Tack för att du gick med en bit på Sörmlandsleden. Håll utkik efter nästa äventyr och stadsvandring.
Stadsbesök i Strängnäs 2024
Stadsbesök i Strängnäs
Måndag 12 augusti 2024
Staden i mitt hjärta. Pyttestaden som växt och förändrats men än vårdas historien fint. Jag och en av mina väninnor tog ett rejält trampatag i stan den här soliga och lite blåsiga dagen. För oss var det ett perfekt väder att promenera i.
För att komma till Strängnäs från Stockholm med tåg går det både smidigt och snabbt. Det tar ungefär 40 minuter från Centralen och tåget var obokat så det var bara att slå sig ner där det fanns plats och det fanns det gott om. Så plötsligt mitt i pratet var vi framme.
En bit från tågstationen finns Mosaikparken, en park som konstnären Daniel Pulido Ortiz handledde praktiserande elever under några veckor en sommar för ett par år sedan. Han har blivit känd för att arbeta världsomspännande och på platser som anses otrygga. (Strängnäs otryggt?)
Strängnäs ligger vid Mälaren och vattnet är ständigt närvarande. Vid hamnen ligger lyxbåtar och väntar på nästa tur i sjön, seglare med vind i seglen sparar bensin, restaurangerna serverar schnitzel till lunchgästerna och på promenadstråken knastrar gruset under skor och sandaler.
Kvarnen är en fin utsiktspunkt. Här finns soffor att sitta på för vila, kontemplation och beundra utsikten.
Vid hamnen ligger hus som klättrar upp mot kvarnen. Här i området har förfäder boat.
Här tornar domkyrkan upp och kan verkligen sägas vara "kyrkan mitt i byn". Jag har tidigare nämnt betydelsen av den när Gustav Eriksson Vasa blev kung och i kyrkan finns några personer begravda som säkerligen känns igen från historielektionerna i skolan, Karl IX och Sten Sture den äldre.
Kyrkan och därmed Strängnäs blev för några år sedan föremål för en kriminalhistoria av det större slaget. Karl IXs och Kristina den äldres begravningskronor samt ett riksäpple blev stulna. Tjuvarna hade krossat glaset mitt på ljusa dagen till det bås där regalierna låg och sedan försvunnit med båt över Mälaren mot enköpingstrakten med bytet.
Förutom blodspår på brottsplatsen fanns många vittnen både i Strängnäs och på Mälaren, vilket underlättade spaningsarbetet för polisen, och allt fick sin lösning två år senare. Begravningsregalierna hittades i en soptunna i Åkersberga strax utanför Stockholm och var mycket förstörda. Brottslingarna fick fängelse och ett stort arbete med att renovera regalierna påbörjades. Idag finns kronorna och äpplet bakom säkrat glas, är renoverade men bär fortfarande spår av skador efter stölden, skador som inte har gått att åtgärda.
På Domprostgränd bodde en gång (hovpoeten och växjöfödde) Bo Setterlind, känd för bl a dikten En sång om frihet som är så fin.
Strax intill Setterlinds bostad ligger en park vid vattnet som fått sitt namn efter honom. 
Vi fikade gott på Café Prinsen
Det finns ett kompisbord på Prinsen för den som känner för både sällskap och pratstund. Bra tänkt.
Roggeborgen, palatset som påbörjades på 1400-talet av biskop Magnii och slutfördes av biskop Rogge under samma århundrade. Palatset blev ett gymnasium på 1600-talet och stod sig som skola under tre århundraden. Idag är här ett bibliotek.
Ugglans park som var så stor så stor för en liten tjej för länge sedan. Här kunde det vankas glass i bästa fall och dingla med benen från parksoffan gick också. Då.
Tullhuset som slutade sina verksamhetsdagar i början av 1800-talet. I den senare delen av det århundradet fanns här en telegraf där en av landets första telegrafister Augusta Svinhufvud (Widebeck) arbetade. Idag bostad och byggnadsminnesskyddad.
Strängnäs andas historia och det är inte bara av kungligheter, här finns en stark kyrka och många biskopar där åtminstone en fick en skjuts in i nutiden, biskop Rogge som fick ett hotell uppkallat efter sig.
Namnet på Hotell Rogge byttes för länge sedan ut till ett namn av mer modern tappning för en biskop.
Mittemot ligger Präntaren, en galleria där flera av de välkända kedjorna är etablerade.
Bilder från dagen
Öppnar i veckan
Kullersten av sällan skådat slag men inga problem att gå på
Småstadsidyll
När någon vill tillägga något litet att någon kan lägga till något litet...
Växeln hallå, hallå, hallå...
För vattenpost?
Sopptunna? För den som vill hälla ner smält glass kanske...
Sakralt? Ja visst!
Prinsessor på Prinsens
Trötta, mätta och belåtna tog vi tåget hem och tackar för att du också följde med till mälarstaden Strängnäs en sommardag som denna. Håll utkik efter nästa äventyr/stadsvandring.
Sörmlandsleden etapp 3 2024
Sörmlandsleden etapp 3
(Handen) Tyresta - Nyfors
Lördag 10 augusti
Idag har det verkligen varit kanonväder för skogsvandring. Det har blåst en hel del vilket har varit skönt när kroppen varit varm, solen har strålat och med t-shirt i merinoull, trailskor och gå-pinnar var förutsättningarna det bästa.
Det är ungefär 6 km att gå hemifrån mig till Tyresta (idag den kortare vägen) och under tiden funderade jag på hällregnet igår och om det var så klokt att ta mig ut i skogen. Frågade några hundägare på vägen till Tyresta om de varit ute och kollat läget på stigarna och fick bra klartecken.
Fyllde på med bananenergi vid Tyresta café, klappade en närgången kissekatt som såg ut att ha en fästing på sig och knatade sedan iväg. Först är det en rundsväng vid Bylsjön där vägen som kallas 'Barnvagnsslingan" går som är en trevlig promenadstig.
Efter att ha rundat toppen på Bylsjön viker Sörmlandsleden av upp till höger och kommer in på "Rotbackarna". Här gäller det att inte se upp (!) utan ha koll på var man sätter fötterna. Trailskor och gå-pinnar rekommenderas på den här etappen. Ibland är det höga knän och inte bara när man ska kliva över nedfallna träd utan även gå emellan rotsystem.
Sten- och rotstigar finns det gott om och emellanåt även tallbarrsslingor när så Årsjön glider fram mellan trädstammarna. Här är det tältläger och två gäng av killar i 25-30 årsåldern håller på att vakna till liv. Lite längre bort på leden stöter jag ihop med två bärplockare och de hade inte så mycket att komma med i bärväg kan man väl säga. Förhoppningsvis var det länge i skogen och fick med sig lite bär till frukosten i morgon bitti.
Årsjön har näckrosor och är alldeles underbart vacker. Här skulle jag kunna sätta mig och bara njuta men väljer att fortsätta gå. Det är verkligen kuperad terräng och jätteroligt att kliva omkring i. Jag gillar marker och backar som har utmaningar men också som bara är roliga att förhålla sig till.
Sörmlandsleden är på den här etappen otroligt bra markerad. Det är ingen risk att välja andra vägar, eller... jo, om man bara går på så kan man det men... eftersom leden är så bra markerad upptäckte jag vid båda tillfällena att det inte fanns några markeringar så det var bara att knata tillbaka 20-30 meter eller så. Inga konstigheter.
Djurriket både hörs och syns, fåglarna kvittrar och så brakar det till i skogen snett bakom mig så jag hoppar till. Tänker älg och vänder mig om men ser ingenting och det gör man ju inte när det gäller älgar heller för den delen. De är mästare på att gömma sig bland sly och snår.
Så brakar det till igen och jag stannar upp. Ser inget, hör inget så jag går vidare men med öronen på helspänn. Kommer på när jag kommer hem att det här avsnittet hade en hel del torra träd som låg omkullvälta och några som släppt sitt rotsystem och lutade sig mot grannen intill. Det var säkert ett träd som föll och inte en älg som jag trodde.
En bra vandringsdag där Runkeepern visade närmare 1,8 mil och 3.50 timmar i sol och blåst. Härligt värre skulle jag kunna säga. En rast med en bar och vätskesäcken med resorb att tanka med. Nötter och russin gick åt på bussen hem.
För den som inte tar etappen som motionsrunda utan mer som utflykt kan nog lägga på ett par timmar i ren njutningsfaktor. Jag tränar med karta och kompass och kunde konstatera att jag var på rätt väg trots att jag hade ledens markeringar som trygghet om så skulle behövas. Nåja, de två gångerna jag nämnde glömmer vi...
För den som inte är van vid skog och mark, att kliva över och nedåt är den här etappen kanske något att välja bort. Beroende på varifrån man startar så är starten vid Nyfors där det kommer flest uppför samt en ganska tidigt nedåt som kan vara knölig för den ovane. Det är mycket rotsystem och jag snubblade till ett par tre gånger under vägen och det är även mycket sten. Det var en rolig väg med två lite pulshöjande backar.
Så började Nyfors komma närmare och därifrån går en buss förbi Tyresö så jag kunde byta till hembussen. Smidigt.
Tack för att du gick med mig på en etapp på Sörmlandsleden. Snart kommer en stadsvandring så håll utkik.
