farmorsresa

Efter att ha rundat toppen på Bylsjön viker Sörmlandsleden av upp till höger och kommer in på "Rotbackarna". Här gäller det att inte se upp (!) utan ha koll på var man sätter fötterna. Trailskor och gå-pinnar rekommenderas på den här etappen. Ibland är det höga knän och inte bara när man ska kliva över nedfallna träd utan även gå emellan rotsystem.

Sten- och rotstigar finns det gott om och emellanåt även tallbarrsslingor när så Årsjön glider fram mellan trädstammarna. Här är det tältläger och två gäng av killar i 25-30 årsåldern håller på att vakna till liv. Lite längre bort på leden stöter jag ihop med två bärplockare och de hade inte så mycket att komma med i bärväg kan man väl säga. Förhoppningsvis var det länge i skogen och fick med sig lite bär till frukosten i morgon bitti.

Årsjön har näckrosor och är alldeles underbart vacker. Här skulle jag kunna sätta mig och bara njuta men väljer att fortsätta gå. Det är verkligen kuperad terräng och jätteroligt att kliva omkring i. Jag gillar marker och backar som har utmaningar men också som bara är roliga att förhålla sig till. 

Sörmlandsleden är på den här etappen otroligt bra markerad. Det är ingen risk att välja andra vägar, eller... jo, om man bara går på så kan man det men... eftersom leden är så bra markerad upptäckte jag vid båda tillfällena att det inte fanns några markeringar så det var bara att knata tillbaka 20-30 meter eller så. Inga konstigheter.

Djurriket både hörs och syns, fåglarna kvittrar och så brakar det till i skogen snett bakom mig så jag hoppar till. Tänker älg och vänder mig om men ser ingenting och det gör man ju inte när det gäller älgar heller för den delen. De är mästare på att gömma sig bland sly och snår.

 

Så brakar det till igen och jag stannar upp. Ser inget, hör inget så jag går vidare men med öronen på helspänn. Kommer på när jag kommer hem att det här avsnittet hade en hel del torra träd som låg omkullvälta och några som släppt sitt rotsystem och lutade sig mot grannen intill. Det var säkert ett träd som föll och inte en älg som jag trodde.

För den som inte är van vid skog och mark, att kliva över och nedåt är den här etappen kanske något att välja bort. Beroende på varifrån man startar så är starten vid Nyfors där det kommer flest uppför samt en ganska tidigt nedåt som kan vara knölig för den ovane. Det är mycket rotsystem och jag snubblade till ett par tre gånger under vägen och det är även mycket sten. Det var en rolig väg med två lite pulshöjande backar.