Stadsbesök i Västerås 2025
Stadsbesök Västerås
Torsdag 13 februari 2025
Västerås - (Västra Aros) är Sveriges sjätte största stad med drygt 130 000 invånare och idag lämnade jag ett snöigt och råkallt Handen mot ett soligt Stockholm där jag efter tågresan mötte upp Västerås som först bjöd på mälarblåsigt gråväder men där solen så småningom kom i kapp från Stockholm och landade i staden. Vilken härlig dag det blev.
Här har jag varit många gånger och min fina vän V bor här också. En av mina systrar och jag åkte ett par år i rad till staden på trevligheter men det var länge sedan nu så det var dags att ta ett omtag.
Västerås domkyrka håller på att renovera ljudanläggningen så de öppnade senare på dagen så det blev en tur upp till Kyrkbacken först.
För den som inte känner till Västerås så finns det ett område bakom kyrkan som kallas för Kyrkbacken där gamla träkåkar får vila i frid kan man säga. Det är ett fint område där det gamla Västerås får ta plats. Lite som söders höjder i Stockholm.
Det här är Skvallergränd och lägger man örat mot kullerstenen så studsar det säkert upp lite skvaller här och var som fastnat i tiden.
När jag står här och måttar för att ta bilden stannar en kvinna precis bakom på mig på en tvärgata. Eftersom jag rör mig fram och tillbaka för att få rätt vinkel frågar hon vänligt om jag inte hittar här. Så börjar vi prata och det visar sig ganska snart att hon har ett stort behov av det. Jag tänker efteråt när vi skils åt vid kyrkan efter en dryga halvtimme uppepå Kyrkbacken att det var bra att vi fann varandra. Hon fick prata av sig om sina bekymmer med en okänd medmänniska och kanske var det meningen att jag skulle stå där så hon kunde få möjlighet till det. Möten som detta kommer ju aldrig tillbaka och jag hoppas att hennes hjärta kändes lite lättare efteråt.
Kyrkan är som kyrkor är - vacker. Reparationer pågår inför den nya ljudanläggningen men här framme vid altartavlan är det lugnt och fridfullt.
Det har funnits en domkyrka här i Västerås sedan 1100-talet och på 1200-talet började den här kyrkan att byggas. På 1300- och 1400-talen byggdes kyrkan ut och på 1500-talet fick kyrkan sin nuvarande storlek. Tornet är över hundra meter högt. Det är svindlande.
Här i Domkyrkan vilar Erik den fjortonde och jag tänker att familjen Vasa är verkligen framträdande i Mälardalen. Gustav III såg på sin tid till att sarkofagen blev mer synlig och ståtlig.
För länge sedan sa någon till mig att vi är nog alla släkt med Erik XIV och jag som då var barn fattade nog inte riktigt meningen med det hela tills den dagen någon berättade (från Skvallerbacken?) att Erik den fjortonde var en karl som "sprang i gårdarna och sådde frö" och jag fattade ännu mindre. I tonåren kom kunskapen i fatt mig.
Precis vid ingången i Domkyrkan och bakom ljusbäraren står den här fina porten som ett minne från förr.
Det här är Proban - skolfängelset. Jo, du läste rätt det är ett skolfängelse och här kunde både lärare och elever få sitta om de inte följde reglerna. Fängelset stängde i början på 1800-talet och tur var väl det för idag hade det nog varit fullbelagt...
Här rinner Svartån vidare på sin färd mot Örebro och vi låter våra tankar till dem rinna med.
Västerås slott har inte direkt något romantiskt skimmer över sig med tinnar och torn i modern tid men fint är det. Här inne huserar annat än kungahus nu för tiden.
När slottet byggdes låg vattennivån mycket högre än idag och det då tornliknande huset som hade byggts låg mer vid vattenlinjen. Man tror att byggnaden då var minst 11 meter hög och hade tre våningar. Borgen, slottet har byggts ut och byggs på under århundraden och var på 1500-talet dessutom danskt ända tills... ja ni vet han som alltid dyker upp i de här krokarna, Gustav Vasa. Han tog slottet från danskarna 1522 och fick renovera det som danskarna lämnat i misär av strider och belägringar.
Och med tanke på att Erik XIV ligger i domkyrkan så satt han fängslad här på slottet. Ja, så var det ju det där med ärtsoppan och brorsorna. Och inte fick han träffa sin fru och sina barn (de erkända) heller. Inte undra på att han dog.
Slottet brann på 1700-talet men byggdes upp igen och har därefter varit Landshövdingens bostad och residens.
Här inne på slottet finns en restaurang värt ett besök. För 135 kronor (idag) kan du välja på tre olika luncher, kaffe och tre sorters fikabröd (blåbärskaka, pepparkakskaka av modell morotskaka samt ett slags brysselkex). Stekt skädda med kokt potatis och en slags remouladsås var väl värd ett besök. Supergott!
Fikabordet i slottets restaurang. Här kan du plocka på dig det du vill ha till kaffet.
Så vår evige Gustav Vasa som detalj i slottets restaurang förstås. Blickande ut på borggården...
En del av inredningen. Supertrevlig personal och ett besök rekommenderas.
Utanför forsar Svartån vilt i vinterkylan.
För den som har högtflygande planer på en sommarstuga med fri utsikt kanske den här kan vara något att fundera på. Vad det ska barka hän någonstans kan man ju fråga sig?
Gustav Vasa - en stalker?
Här i parken frågar jag ett par efter vägen till Västmanlands länsmuseum och får en beskrivning som får mig att tänka om jag kommer att hinna med tåget hem. Enligt beskrivningen ska jag åka rulltrappa vid tågstationen upp och sedan ner och ta till vänster vid en krök, förbi bussstationen och vidare i en böj och.... efter en stund måste jag avbryta med orden att nu blev det mycket information, jag frågar vidare längre bort. Efter ca 500 meter rak väg är jag nästan framme vid museet så kanske paret ifråga tänkte att de fortfarande var hemma och att det är så man går till museet hemifrån. Man vet inte.
Västmanlands länsmuseum på Karlsgatan 2 i Västerås. Har du inte inte varit där tidigare så är det väl värt att besöka. Vid informationsdisken frågar jag hur många våningar museet har och hur lång tid det kan ta att gå igenom (med tanke på tågpassningen). De är supertrevliga och de bestämmer tillsammans att om man inte grottar ner sig för mycket så tar det kanske tjugo minuter, dessutom är det bara ett plan.
Det tog mig nästan en timme. Och då grottade jag inte ner mig.
Oj så mycket det finns att titta på och vilken pedagogisk verksamhet. Så himla fint museum och så mycket nostalgi att det är lätt att bli alldeles till sig, alldeles salig.
Häng med på en resa i tiden (även om det är ett gigantiskt hopp mellan järnåldern och 70-talet):
Vi börjar i stenåldern när folk här omkring jagade och samlade efter istiden för ca 10000 år sedan. De äldsta spåren från människor härifrån är ca 7000 år gamla.
Det kanske var på stenåldern som de satt vid lägerelden och sjöng: När gäddorna leker i vik och vass och solen går ner bakom Sjöbloms dass. Ja då är det våår.
Ja, man vet aldrig. Elden höll de alltid vid liv i alla fall. Maten lagade de i kokgropar med hjälp av stenar som de värmde i elden, lade ner i gropen och fyllde igen. Ett sätt som en del fortfarande gör när de är i naturen. Spännande är det också när arkeologerna hittar skärvor efter krukor som stenåldersmänniskorna använt vid matlagning och att det fortfarande finns avtryck efter maten i krukorna.
Konstverk har nog människan i alla tider värkt fram. Under järnåldern spann och vävde kvinnor tyger men på en sådan här vävstol kunde även segeltyg vävas. Mytologin berättar om völvorna, kvinnorna som kunde spinna ödets trådar och när männen var ute i strid kunde völvan påverka slutstriden.
Har vi någon völva i nutid månne?
Skärvor från en tid som inte längre finns. Tänk alla människor som handlat med de här mynten. Som de har hållit i sina händer, handlat fisk kanske en gädda. Vem vet.
Dåtidens mode men de användes in i det sista om man säger så. Lappa och laga var tidens melodi. Inget fick gå till spillo.
Jag var på en föreläsning igår där det berättades bland annat att kläder som en del köper idag slängs efter två användningar och att det köps alldeles för mycket av det mesta som sedan slängs. Det kom också fram att varje svensk slänger ungefär 430 kg sopor varje år. Föreläsaren fick inte nog av att säga: Vi köper för mycket helt enkelt.
Den här gravhällen är lite ovanlig berättar museet. Den har hittats norr om Mälaren där det var väldigt ovanligt med sådana och de var mer vanliga i södra delen av landet. Den här gravhällen har en skrift som säger: Ingibiorn hom. Man tror att det var en man som hette Ingebjörn och som begravdes eller lät göra den här gravhällen. Den här gravhällen murades in i en av Västerås medeltida kyrkor som hette Sankt Nicola. Vid en utgrävning på 1930-talet hittades den och arkeologerna fick pussla ihop den så gott det gick eftersom en grävskopa haft sönder den.
Vid Mälaren anlades de tre städerna Västerås, Arboga och Köping under medeltiden. Järnmalmen som börjat bearbetats under järnåldern hade bergsmännen lärt sig göra bättre och från städerna kunde malmen fraktas iväg till andra länder.
Hur var det då för de som bodde här omkring kan man undra. Som folk hade det på den tiden. Hårt arbete i det dagliga livet, oro för sina barn och för sjukdomar. Nästan som att det går att applicera på idag även om det hårda arbetet såg mycket annorlunda ut då.
Tänk dig om någon från deras framtid hade dimpt ned på åkern hos Karl Pettersson när han gick där i sitt anletes svett efter plogen i sina trätofflor och undrat om han hade skaffat en Iphone 16 på sistone. Eller om någon gått in i hans gistna trästuga där hans hustru Ida stått vid bakugnen med tretton skrikande ungar som hängde i förklädet och frågat var hon hade micron. Eller för all del satt sig på huk på golvet hos den lilla snoriga flickan Maja och frågat henne om hon vill leda landet eller jobba som influencer när hon blir stor.
Vad skulle kunna dimpa ner hos oss?
Toalettens insats under århundraden
På en stång...
På tyg....
Med finporslin... (fast den här bilden är fusk eftersom den togs på Stadsmuseet i Stockholm i lördags när jag var där med en väninna. Inte visste jag då att tre toaletter till skulle förevigas i bloggen...)
Med vatten....
När vi ändå är inne på wc så tar vi en titt på 1900-talets andra fenomen, köket med elektrisk spis, diskbänk och rinnande vatten även där.
Det fanns en tid när det stod sådana här matkort i vart och vartannat kök i Sverige. Tänk så mycket brunt vi åt på den tiden. Och så perstorp på det.
Det fanns också en tid då dessa klockor eller liknande var förekommande i vardagsrummen runt om i landet.
Det fanns också en tid när källarkontoren i flerfamiljshusen hade hönsnät så ingen kunde komma in (eh?) och alla kunde se vad alla hade i sina förråd.
När TVn kom var det stort. För de som ingen hade kunde de gå in till grannen och titta på fenomenet. Om ingen alls hade så kunde radiohandlaren ställa ut en Tv i skylten så folk kunde stå på gatan och titta. Sedan kom Tvn i allas hem så blev de också mindre och mer moderna som de här två, den ena med inbyggd VHS-spelare ser det ut som. Fint ska det vara.
För de som bodde i flerfamljshus fanns det sopnedkast där allsköns blandning hamnade.
I vår trapp när jag växte upp var det vanligt att det var stopp i sopnedkastet. Anledningen var att allt kastades ned där, kvastskaft, mattor och överfyllda soppåsar som trycktes in. Ordet sopsortering fanns nog inte i SAOL på den tiden.
På 70-talet lyste det brunt och gult i många kök. Det var ju supermodernt med dessa två färger och då menar jag verkligen supermodernt.
I tonårsrummen hängde affischer och bilder på idolerna. Till vänster ovanför sängen The Beatles som revolutionerade musikhistorien. Vid skrivbordets vägg hänger en bild på killen från Vansbro Björn Skifs som är still going strong och bredvid honom de lite mer skräckinjagande (för 70-tals föräldrarna kanske) Kizz. Längst fram i bild - backen med LP-skivor som fanns i nästan alla tonårsrum. Det var bara att börja bläddra.
Bilder från dagen på museet:
Bästa spisen, utan konkurrens.
Återvinning
Stupstocken.
Sittskor?
Jo tack. Stämpelklockan i egen hög person...
Och här lyser mobilen upp i mörkret i soffhänget, sittandes på hela ryggen...
Griffeltavlan med skriket från kritan...
Badrumsvåg för de hugade...
Och Elvis
Jag tror det var Sokrates som skrev att ungdomarna är så ouppfostrade och att de aldrig håller upp dörren för vuxna.
Hon är ju redan söt och fräsch. Och så underbart vanlig dessutom.
Och vad har du i ditt skafferi? Kan det finnas en enkilos burk kaffe kanske? Nej just det, det finns ju bara i 500 gram... nej 450.... va? Sa du 400 gram?
En sådan här löpsedel skulle vara mumma. Vi får skicka Pippi på uppdraget så hon kan lyfta bort gubbarna som sabbar världen.
Hur skulle en sådan annons se ut idag?
Vilket år är det här... 1825? 1925? 2025? Eh...
Stadsbesöket i Västerås är över. Det finns såå mycket mer i staden och det lilla som visats här är bara skrapat på ytan. I morgon är det Alla hjärtans dag men hela veckan har varit Vänliga veckan. Håll i den. Sprid värme i kylan.
Det är lite skönt att bli äldre och kunna släppa kontrollen som att åka till Enköping en söndag och inte ha koll på att affärerna är stängda förutom blomsterbutiken och konditorierna. Eller att åka till Västerås dagen innan mellohelgen... men upptäckten var bättre än oron för köbildning. Folket kommer till stan i morgon och staden är nog rustad för festen.
En rosa dag för kärleken men också hoppet för vänligheten. Att vara snäll helt enkelt. Det är gratis.
Tack för att du följde med till Västerås idag. Det har varit en helt fantastisk dag med så mycket att se, uppleva och upptäcka. Åker du till Västerås lär du inte ångra dig, går du på museet vill du kanske stanna kvar...
Nästa stadsbesök är på planeringsstadiet. Återstår att se när det går att klämma in i almanackan och om vädergudarna då har vänliga veckan. Håll utkik om du vill.
Kommentarer
Trackback
