Stadsbesök i Enköping 2025
Stadsbesök i Enköping
söndag 2 februari 2025
(på morgonen -8 känns som -12 enligt väderappen)
Enköping en bit av Sverige som det var på söndagar förr i tiden. Är det någon som minns hur det var i Sverige på söndagar? Just det... stängt. Så om du vill uppleva lite sådan nostalgi så passar Enköping extra bra en söndag.
Konditorierna är öppna för det fikasugna och det är tur det för oj så mycket gott det finns på Systrarna två. Det finns förstås flera konditorier att välja på som Walter på andra sidan gatan eller som Tammerfors vid Stora torget och som verkar vara ett riktigt stammisställe om du frågar mig.
Systrarna två var för länge sedan etablerade här i butiken likaså skomakeriet, för det var länge sedan det var någon som satt här och pliggade. Nu är det bara fika och även här samlas stammisarna en bit in i lokalen på ljugarbänken och surrar.
Här kommer också "Agda" med sin krökta rygg och mäter kanske 1.42 m ö h med sin rakryggade dotter "Greta" som leder de två in på konditoriet. Efter kaffet stannar en stor stadsjeep på trottoaren precis utanför fikets dörr så att "Greta" kan leda sin mor "Agda" till förarsätet på stadsjeepen som sedan startar och kör iväg med de två bakelsemätta damerna. Det är så nostalgiskt och härligt i denna lilla pittoreska stad att det blir alldeles varmt i hjärtat. Mys.
Sverige har också sina Notre Dame lite här och var, som Vårfrukyrkan i Enköping som exempel. Uppepå åsen ståtar hon och blickar ner på staden som ligger runt omkring henne. Här uppstod hon som en romantisk korskyrka på 1100-talet. Trehundra år senare genomgick hon ett ansiktslyft så att säga och förändrades i grunden till ett mer gotiskt inslag i vyn. Den senaste renoveringen för drygt hundra år sedan handlade mer om målningarna än om arkitekturen och som Carl Wilhelm Pettersson stod för, men innan han fick komma med penseln gicks kyrkan igenom och se där bakom putsen hittades 1400-talsmålningar som kom i dagern. En del av målningarna ser likadana ut som när de hittades bakom putsen, andra har bättrats på.
Kyrkan med sin altartavla är fantastisk vacker. Altartavlan kanske inspirerade filmbolaget Colombia i Hollywood när de skapade sin andra (eller kanske tredje) The Torch Lady på piedestal som sin logotype 1936? Vem vet? Någon filmmogul kanske åkte "over seas" och kom till Enköping och såg altartavlan och tänkte: Den ska vi ha! Det kanske hade hedrat Per Ljung som skapade det vackra 1792.
Konsthallen var också öppen och här har bildkonstnären och grafikern Janus Frydrysiak född i Nässjö och uppvuxen i Växjö sin utställning just nu. Temat är grekisk mytologi och magisk grafik. Spännande porträtt där ögonen i porträtten är speciellt intensiva och håren är fulla av maskar och ormar.
Som här:
Och här:
Andra målningar är mer inriktade på naturen och detaljerna är fantastiska. Man måste gå nära för att uppleva.
Vad gör man mer i Enköping en söndag?
Jo, man går i skogen uppe på Kyrkoåsen och tittar på...
...trädsvampar. Så intressant att det under 1800-talet var trädlöst här uppe på åsen men att det ändå fanns backsippor.
Beundrar den fria utsikten från åsen som har en spännande historia. Åsen kom till under istidens slut och naturen skapade denna ås av forsande vatten, grus och tunnlar. Vid tiden för stenåldern för ungefär 5000 år sedan stack den upp som en ö i Yoldiahavet. Det har hittats lämningar här från människorna som bodde vid stränderna kring åsen för ungefär 1000 år sedan. Och idag finns här uppe på åsen en kyrka som ståtar 44 meter över havet och där en av de mest kända enköpingsborna ligger begraven på kyrkogården.
Jag gick in i en blomsteraffär för att höra om någon kanske visste vad denne person bodde någonstans när han levde. Mannen i blomsteraffären var äldre och sa: Kom med ska du se. Han lämnar sin blomsterbutik och går före mig till en korsning. Under tiden berättar han att hans mormor jobbade hos den kände enköpingsbon som städerska. Därefter pekar blomsterhandlaren nedåt gatan på ett gult hus och säger: Där, där i det gula huset där bodde han och hade sin mottagning.
Ernst Westerlund. Känns namnet igen? Kanske inte men om jag i stället säger Doktor Westerlunds blomma kanske någon säger: Aha! Ja men då vet jag.
Om inte det heller klingar bekant så berättas det om den då troligen mest anlitade läkaren Dr Westerlund som föregångsman inom neurosbehandling och hans på den tiden lite annorlunda metoder för att få folk att bli friska. Metoder som även blev kända utomlands. Han gav patienter på recept att det skulle upp och gå på Kyrkoåsen för att få frisk luft och motion. Inte helt otidsenligt eller hur? Något som är mycket logiskt även idag.
Här i det gula huset bodde och arbetade Doktor Ernst Westerlund i det som idag kallas för Westerlundska gården. Idag huserar Westerlundsällskapet här och verkar för att vårda doktorns minne. På en plakett på huset får vi veta att "Här verkade Med. Dr. Ernst Westerlund 1867-1924 I den lidande mänsklighetens tjänst"
Inne på mottagningen placerade han sina pelargoniakorsningar eller Rosengeranium som den egentligen heter. Blomman doftade starkt och skulle vara hälsobringande för de sjuka. Hälsoblomman går från hand till hand så att säga och mig veterligen går den fortfarande inte att köpa i någon blomsteraffär. Det gjorde inte det förr i alla fall utan man fick tigga till sig sticklingar av vänner och bekanta som hade en Dr Westerlunds blomma hemma (däremot verkar den tydligen gå att köpa på nätet men hur livskraftig och frisk en sådan är, är ju svårt att veta).
Jag hade en Dr Westerlunds blomma när jag var ung och fick det berättat att han hade dem på mottagningen för att patienterna luktade illa. Idag har jag en annan berättelse.
Här vilar Westerlund och barnbarnsbarn.
En annan av Enköpings stoltheter är författaren Jan Fridegård. Fridegård är kanske mest känd för sviten Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök men har förstås skrivit så mycket annat.
Min mamma hade sviten i bokhyllan hemma under min uppväxt. Hon visste att jag var historieintresserad så hon stoppade den i handen på mig och jag minns att jag slukade den med hull och hår. Nu är det länge sedan och sviten är glömd men inspirationen efter denna dag är att läsa den igen för att se vad jag skulle tycka om den idag.
Så kom tiden när det blev dags att lämna Enköping och åka hemåt. Jag kom med ett tidigare tåg som var försenat vilket gladde mig. I vagnen satt en pappa med sin lilla dotter och de pratade så fint med varandra. När vi närmade oss Bålsta började pappan packa ihop. Tåget hann att stanna på perrongen men flickan var ännu inte påklädd ordentligt. Tåget hade stått inne någon minut och jag tänkte att de hinner inte av. Men så kom de iväg och jag tänkte att det där var i sista minuten men så är det nog med småbarnsföräldrar idag. De har nog ilte mer coolare stil än föräldrar förr. Så tänkte jag.
Så närmade vi oss Stockholm och Centralen. Jag packade ihop mitt och ser att pappan med sin lilla dotter står med vagnen vid dörrarna. Vi börjar prata och han säger att nä, någon cool pappa är jag inte åtminstone inte på insidan. Utåt sett är jag lugn, sa han men inom mig... oj, oj, oj. Vi skrattade. Han hade en ryggsäck eller rättare sagt en djurryggsäck med en katt i men han var van att åka tåg med både katt i säck och barn i vagn så det var inget konstigt med det. Härlig förälder, fick jag med mig från den tågresan.
Lite bilder från dagen:
Enköping är känd för sina parker och i den här parken som jag inte minns namnet på står det här härbret.
Lekplats i samma park
Denna runsten som står nedanför kyrkoåsen är rest på 1000-talet. Runristaren hette Livsten och var verksam i Enköping före mitten av 1000-talet.
Texten lyder:
...efter sin son Åfast. Livsten högg dessa runor efter en god ung man
Denna sten är också från 1000-talet men var den har stått vet ingen i nuläget. Den låg som en tröskel till St Ilians kyrka (som går att läsa om sist för den här dagen) och restes på nuvarande plats vid Afseliiplan som är Enköpings äldsta park.
Texten lyder:
Ingebjörn och hans bröder läto resa denna sten efter Igul sin fader Gud hjälpe hans ande bättre än han (har gjort sig förtjänt av Tidkume) ristade dessa runor.
Med hjälp av en annan runsten har denna sten kunnat kompleteras (därav parentes).
Nostalgi
Se-upp-staket vid brandstationen eller "Halt, här får ingen passera" /Ebba Grön
Brandstationen
Beror väl på varifrån?
Vackert!
Sist men inte minst
Kyrkoruinen från St Ilians kyrka, en gotisk kyrka från 1200-talet och som var stadskyrka i Enköping till in på mitten av 1500-talet. Kyrkan revs på 1600-talet. Vårfrukyrkan uppe på åsen som var kyrka för landsbygden omkring Enköping till en början kom att bli kyrka även för staden på 1500-talet efter St Ilians kyrka. Ruinen ligger alldeles nedanför åsen.
Så är årets första stadsbesök i hamn och fler lär det bli. Inget planerat men funderingar finns. Så håll utkik och inspireras.
Kommentarer
Trackback
