Sörmlandsleden etapp 5:1 2024
Sörmlandsleden etapp 5:1
Kvarnholmens IP (Nynäsgård) - Ösmo
Måndag 9 september 2024
Den här etappen är bra markerad om man bortser från att växtligheten ibland tar över och gör ringarna lite osynliga emellanåt. Ingen risk att gå vilse i alla fall.
Idag var vi två som vandrade. Vi möttes upp vid pendelstationen Nynäsgård och därifrån är det inte så långt till leden som börjar vid Kvarnholmens IP.
Det är troligen årets sista dag i kortärmat för oss som bor i stockholmstrakten. I morgon ska det visst regna och temperaturen dala för att i slutet på veckan visa omkring 16 grader.
Åter till Sörmlandsleden...
Det här är en riktigt fin led med backar, stenar och rötter på stigarna. Lite pulshöjande emellanåt och riktigt skön etapp.
Vi hittade en fin utsiktsplats uppe på en av höjderna kanske halvvägs eller så och kunde höra bilsus långt där nere för dem som kanske var på väg till eller från Nynäshamn. Här tog vi en välförtjänt paus när magarna började knorra.
Leden är på ett fåtal sträckor grusad och...
...bjussar även på gulliga kossor. Den lilla ville också vara med och trängde sig fram något.
På den här sträckan av Sörmlandsleden finns ett gravfält från 1000-talet från tiden vi idag kallar vikingatiden. Gravfältet har ungefär 250 gravar av olika slag och är ovanligt stort sägs det.
En annan sak som är spännande är att uråldriga vägar som folk gått eller ridit på från den här tiden kan visa sig genom så kallade hålvägar. Vi skulle troligen tänka att det bara var diken...
Stenen berättar: Svarthövde och Vidfarne och Vibjörn och Arnund reste denna sten (efter) faruki sin fader
Den här stenen tror man att runmästaren Halvdan har ristat. Det finns ju några kändisar bland runristarna som gjorde sig ett namn och som vi idag känner till. Halvdan är just en sådan person och blev omskriven i bloggen i vintras när jag gjorde Stadsbesöket i Sigtuna med en annan väninna.
Så kom vi till vägs ände och där nästa etapp tar vid. Vi började närma oss Ösmo.
Om du har varit i Ösmo känner du säkert igen det här maffiga trädet på ängen strax söder om ICA.
Så blev det dags att åka hemåt från Ösmo. Den ena åt det ena hållet och den andra åt det andra.
Här på perrongen när pendeln var försenad på grund av signalfel fick jag tid att minnas när jag tog bussen, som då hade hållplats intill stationshuset en gång för mycket länge. Då åkte jag till en väninna som hade sommarstuga en bra bit härifrån. Idag finns en stor busstation en trappa upp från stationen men stationshuset från en svunnen tid när ångloken tuffade förbi står fortfarande kvar tack och lov.
Vad roligt att du tog dig tid att följa med på den här etappen av Sörmlandsleden, den sista sommardagen. Vädret har varit strålande och än är det fortfarande vandringsväder fast hösten är i antågande. Kanske ett äventyr eller utmaning också, vem vet så håll gärna utkik om du känner för det.
Kommentarer
Trackback
