Stadsbesök i Nyköping 2024
Stadsbesök i Nyköping
Onsdag 28 februari 2024
Nyköping bjöd på lite kylslaget väder runt nollan och med blåst blev det minusgrader samt att det i luften singlade snöflingor en stund på morgonen.
Planen var till en början övernattning men planer är till för att ändras så det var tänkt att bli en lång dag i stället, med tåg hem sena eftermiddagen. Den långa dagen gick i ett nafs och kändes i stället kort. Alldeles för kort.
Nyköpings station är under ombyggnad. Det är en byggarbetsplats skulle en kunna säga. Lite svårt att hitta när man kommer med tåget. Inga skyltar till Centrum så det blev lite fler steg på stegräknaren. Ta till vänster nedför trapporna är mitt tips om du kommer med tåget.
Så här fint kommer Nyköpings resecentrum att bli!
Det finns ett café och en vänthall på stationen. Caféet är öppet dagtid och såg trevligt ut.
Tågstationen ligger ungefär 10 minuter från själva centrum vilket blir till en trevlig promenad med mixad arkitektur av gammalt och nytt längs vägen.
Äldre bebyggelse blandas med ny och det känns trivsamt.
Paradgatan Västra Storgatan. Här finns bland annat galleriorna Nyckeln, Västerport och Cityarkaden med allt som var och en kan behöva och där kedjorna är etablerade som i de flesta andra städer i Sverige.
Västra Storgatan bjuder också på överraskningar. Trivsamma sådana.
Hellmanska gården en handelsträdgård med anor från 1700-talet. Det var en man vid namn Carl Axel Hellman som efter att ryssarna härjade och brände ner stan startade sin affärsrörelse som lever kvar än i dag.
Här finns inredningsbutiken, stenugnsbageriet och ett riktigt fint café. Tidigare har gården bland annat haft taxiverksamhet eller droskor som det hette på den tiden, busstation samt sålt lite finare varor eller galanterihandel som man sa förr.
Hellmanska gårdens cafe har personal som ger det lilla extra. Du vet, det där som får en att känna sig så välkommen. Fräsch toalett på gården.
Inne på gården till Hellmanska gården. Här bredvid ligger stenugnsbageriet.
Inne i fiket. Här äter man riktigt god stenugnsbakad mörk fralla och slurpar i sig gott kaffe. Rekommenderas varmt.
Vid Stora torget ligger St Nicolai kyrka som till en början byggdes som gråstenskyrka i mitten av 1200-talet. Och som historien berättar så har även den här kyrkan drabbats av bränder och byggts upp igen och igen. Inga spår efter Gustav Vasas härjningar av att lägga kyrkor i ruiner så här långt... kanske beror det på strategier.
Den här orgeln från 1700-talet är så att säga "skådebröd" nu för tiden men den är otroligt vacker och fyller upp en hel vägg. Orgeln som används i nutid står bredvid altartavlan och är från 1973 med danskt ursprung.
Altartavlan som visar en målning av nattvarden är skänkt av drottning Ulrika Eleonora 1739. Altartavlan med Jesus sista måltid med lärjungarna har målats av Georg Engelhard Schröder.
Den här predikstolen är nog en av de mäktigaste jag sett. Bilden gör den inte rättvis och den behöver ses i verkligheten om man inte har vägarna förbi Stockholm och Storkyrkan då den liknar den predikstolen där. Den här har bildhuggaren Niklas Österbom skapat och den blev klar 1748.
Från Stora torget kan man se klockstapeln som höjer sig över mängden så att säga.
En annan slags klocka.
Det är många turistbyråer som har lagts ner i Sveriges städer och bland annat här i Nyköping. I Stadshuset som ligger längre ner på Västra Storgatan finns stadskartor och personal som ger information precis som Sörmlands museum också gör.
Den som har läst om stadsbesöket i Sigtuna här i bloggen kan nu få knyta ihop säcken lite grann. Kommer du ihåg Olof Skötkonung som tog efter sin far och beslutade att man skulle tillverka Sveriges första mynt i Sigtuna? Det har nu visat sig att ett av de mynt som präglades i Sigtuna av Myntmästare Godwin har hittats här i Nyköping.
Mynten som präglades i Sigtuna och den som hittades här var mycket tunna. De hade bara en bild på ena sidan och det sättet kallades för brakteater. När det började myntas här i Nyköping på 1200-talet så hade brakteatern texten Aros. Den "stämpeln" hittades när man började bygga Stadshuset nästan 800 år senare. Aros betyder åmynning och kanske hette staden Aros innan den fick namnet Den nya köpingen eller NVCOPIE på latin och som skrevs på ett mynt under Knut den långes regeringstid i början av 1200-talet.
Till vänster om Stadshuset ligger det anrika Kumlins konditori som är det äldsta konditoriet i Nyköping. För övrigt så verkar det finnas rätt många konditorier i stan. Det går även här att knyta ihop säcken så att säga.
Kumlins konditori har fått sitt namn efter Arvid Kumlin som började arbeta här på 1880-talet. När han tog över konditoriet skrevs det 1902 i almanackorna och sedan 2022 är Hellmanska gården ägare till kondiset. Se där.
Nyköpingsån rinner hyfsat stilla här uppe men snart ändrar den stil och uppförande...
... och brusar upp, skvätter och dundrar, virvlar och far. Vattnet forsar fram i rejäl hastighet.
Här runt Nyköpingsån började staden gro på 1100-talet, men det finns spår av mänskliga händer redan från 600-talet i form av ett byggt båthus. Land och vatten möttes och mer gynnsamt än så kan det väl inte bli för bosättning.
Arkeologer som grävde ut här för dryga 10 år sedan har hittat det största kända båthuset från 1100-talet i östra Skandinavien. Man tror att det någonstans i närheten har funnits en stormansgård från yngre järnåldern och att skeppen till de två hittade båthusen har ingått i en krigsorganisation.
Båthusen rasade eller revs innan stadsbyggnationen startade hundra år senare. Ingen vet i nuläget vem eller vilka som startade bebyggelsen som så småningom skulle bli Nyköping men att arkeologerna ser ett samband med båthusen är helt klart.
Stadshustomterna här var långsmala upp till 12 meter breda och ca 30 meter långa när de mättes upp på 1100-talet. Husen var av trä och taken kunde vara täckta med torv. Vi har asfalt, de hade sand och lera.
Traditioner är intressant och det kommer vi se mer av här i texten men att de forna nyköpingsborna höll sig med fiske var inget konstigt. Tre åar och havet där ute i ett Östersjön som då troligen hade en annan vattenkvalitet än idag borde ha varit full med fisk.
Precis som i Sigtuna och många andra städer som växte fram under den här tiden så var handeln och kontakter med långväga gäster viktig. Hantverk och olika slags beredning och bearbetningar förekom också förstås. Ett av de mest spännande fynden som gjorts här är en keramikskärva från Syrien.
På 1200-talet fick Nyköping stadsprivilegier och kunde därmed idka handel på ett annat sätt än tidigare. Staden växte på bredden och husen stångades med varandra åt alla håll och kanter. Vid ån byggdes också en kastal, troligen i trä, ett försvars- och bevakningstorn för att skydda staden.
Längre ner vid Nyköpingsån finns en kastal i sten på kanske samma plats som den tidigare och som sedan växte till Nyköpingshus. Här har det varit dramatiska händelser bland annat det som kom att kallas Håtunaleken och Nyköpings gästabud.
Den första som tillträdde borgen var troligen Magnus Ladulås och på 1300-talet fick sonen Birger Magnusson ta över nyckeln. Birger hade två yngre bröder och man kan säga att det blev lite ansträngt mellan dem när Birger blev kung milt uttryckt.
För att göra en lång historia kort som man brukar säga så fängslade de yngre bröderna Erik och Valdemar sin storebror Birger. Läget blev inte mindre ansträngt när Birger fördes till Nyköpingshus men lovade det som bröderna krävde.
Hämnden är ljuv brukar man säga och för Birgers del så blev den kanske det, vem vet. Han lurade i vilket fall sina bröder att komma och gästa honom flera år senare. Birger bjöd sina bröder på mängder av mat och vin och lät sedan fängsla dem.
Det sägs att Birger var tvungen att fly Nyköpingshus i och med denna händelse då det fanns folk som inte höll med honom om de fängslade bröderna. Det sägs också att Birger låste fängelset där bröderna satt och kastade sedan nyckeln i den brusande och vilda Nyköpingsån. Uttrycket att kasta bort nyckeln känns säkert igen och har troligen sitt ursprung i Nyköpings gästabud.
Nyckeln är synonymt med Nyköping och en pojke som levde på 1800-talet hittade en järnnyckel vid vattnet utanför Nyköpingshus. Nyckeln kom så småningom till Sörmlands museum men ingen vet om det är just den nyckeln som Birger kastade iväg eftersom den ännu inte har gått att åldersbestämma.
Nyköpingshus (fängelse-) nyckel?
Ingång till Nyköpingshus som från början var en försvarsborg och militär anläggning.
På 1500-talet tog Gustav Vasa över Nyköpingshus. Han byggde till och det fortsatte även hans son hertig Karl med. Nyköpingshus kom att bli en anläggning värd 1500-talets krigsföring. När sedan hertig Karl avled som kung Karl IX var Nyköpingshus ett renässansslott med utländska förebilder.
På 1700-talet kom ryssarna och brände ner stan och även slottet. Porthuset blev fängelse och tornet byggdes om till sädesmagasin. På 1800-talet var Nyköpingshus ett annat än det som kung Karl IX hade lämnat, då bodde här de fattiga, de som var på uppfostringsanstalt och de behövande till en så kallad nödbostad.
På 1900-talet kom arkeologerna och platsen grävdes ut, historien började kartläggas och vallarna, murarna men även byggnaderna förstärktes.
Idag finns det både restaurang och guidade turer i huset. Området i sig går att besöka när som helst.
Vi lämnar Nyköpinshus för den här gången och går över gatan till Sörmlands museum.
Utanför Sörmlands museum står dessa gigantiska statyer skapade av konstnären Peter Johansson med tanken om folkdräkter i färg och form. Ovanför entrén ses texter som är stycken ur dagböcker och brev från 1700-tal till nutid.
Sörmlands museum har gått från att installera sig i SAAB-Anas gamla industrilokaler 2018 till att bli nominerad till European Museum of the Year Award som är ett prestigfullt pris utdelat av Europarådet. Det ges till det europeiska museet "som på ett framstående och innovativt sätt erbjuder besökare en unik museiupplevelse och kreativt arbetar med kunskapsförmedling". Håll med om att ett besök på Sörmlands museum inte bör missas.
Här finns i entrén inspirerande och otroligt serviceinriktad personal som är hur hjälpsamma som helst. I restaurangen några meter bort serveras tre lunchrätter och det var knökfullt av gäster den här dagen. Även här visar personalen på en otrolig förmåga att ge gästerna vad de behöver i form av service och tålamod. Ett besök som rekommenderas varmt och hjärtligt.
Den första utställningen och en stor sådan handlar om NKs (Nordiska kompaniet) möbler. Den är mycket sevärd och presenterar även människorna bakom möblerna på ett fint sätt.
NKs möbeltillverkning låg här i Nyköping i närheten av museet och startade tillverkningen tidigt 1900-tal och avslutade sin verksamhet i början av 1970-talet. Anledningen till att möbeltillverkningen kom att hamna i Nyköping är av flera skäl.
En av grundarna till NK en man vid namn Karl Ludvig Lundberg föddes här. Det fanns redan en annan affärsverksamhet i familjen sedan 1843 och som senare flyttade till Stockholm där den blev ledande i staden. Ytterligare skäl handlar om det geografiska läget, om järnvägen, elkraften, hamnarna och de sörmländska skogarna som var fulla av träslag som björk och tall, klart användbara för möbler.
En av överraskningarna var att NK var först med de så kallade platta paketen. IKEA som blivit mest kända för dem kom långt senare med den tanken.
Det här är polererskan Ester Larsson, en kraftkvinna att räkna med. Som ensamstående mor började hon arbeta i verkstaden när hon var omkring 20 år. Hon skulle ytbehandla möblerna med allsköns blandning av lacker och lösningsmedel. På den tiden fanns inga ansiktsmasker som skydd men arbetsledningen var "snäll" mot polererskorna så de fick en flaska mjölk per dag för att lindra besvären de drabbades av, som svimningar till exempel.
Lönen för en som bonade och polerade möblerna på NKs verkstad var då 42 öre i timmen för män som fyllt 21 år. För kvinnorna med samma ålder och kvalifikationer som männen var det 30 öre i timmen.
Ester Larsson kom att bli den fackliga representanten som förhoppningsvis slog näven i bordet och kunde därmed vara med och förhandla om kvinnornas timpenning så att den höjdes till svindlande 32 öre i timmen. Ester stretade på och slutade i fabriken i början av 40-talet och det skulle dröja ända fram till i mitten av 1960-talet innan minimilönen var densamma för kvinnor och män på denna arbetsplats.
Den ökända stämpelklockan såg ut så här på NKs verkstad i Nyköping i början av 1900-talet. Det var en modern sak på sin tid och en av de första stämpelklockorna i Sverige. För den som kom försent till arbetet fick böta 25 öre och den risken var överhängande om det var kö till stämpelklockan.
Det här skapade förstås både oro och frustration vilket resulterade i strejk och demonstrationer på vallarna vid Nyköpingshus. Företagsledningen gick med på en kompromiss och böterna sänktes till 10 öre.
NKs verkstad gjorde inte bara flotta och funktionella möbler de skapade även leksaker och barnmöbler som den här gulliga elefantungen. Den här tillverkades för Eastmansinstitutet i Stockholm 1936 av möbelsnickaren Gustav Åberg.
Det här är inredningsarkitekten och konstnärliga ledaren Lena Larsson som var utbildad möbelsnickare på Carl Malmstens skola. Hon var innovativ och blev banbrytande genom sin stora undersökning av folks bostadsvanor för det framtida bostadsbyggandet i efterrkrigstiden.
Det här är möbelformgivare Kerstin Hörlin-Holmqvist en av få kvinnliga möbelformgivare genom tiderna. Hon utbildades på Konstfack och hade utställning i Göteborg innan hon började arbeta på NK. Hennes största framgång på NK var möbelserien Paradiset. Karin var för den mjuka formen och lär ha sagt "Det är mest karlar som ritar möbler och så blir det kantigt också".
Det här är sliperskan Ida Josefina Hagman. Hennes arbetsmiljö var allt annat än hälsosam. I metallverkstaden skulle delar till exempelvis lampor och beslag förzinkas och förnicklas men före det skulle de slipas och Ida var en av dem som slipade dessa metaller. Dammet från metallerna kom in i näsan och på kvällarna kunde det rinna blod från arbetarnas näsor.
Det här är kontoristen Lilly Berglund som arbetade på samtliga avdelningars kontor innan NK lade ner verksamheten 1973. Lilly fick en son som i sin tur fick vara hos sin mormor fram tills han var tre år för då öppnade NK en lekskola i det som heter NK-villan. Lekskolan vände sig främst till de anställdas barn men om det fanns plats var andra barn förstås också välkomna. Det resulterade i att den blev så populär att det skapades en väntelista 1949.
Det här är arkitekten och möbelformgivaren Florence Knoll som var delägare i möbelföretaget Knoll Associates som hennes man Hans Knoll grundat i New York i början av 1940-talet. Hon tog över ledningen av företaget efter att ha blivit änka och startade ett samarbete med NK som i sin tur fick ensamrätt på Knoll-möblerna i Sverige. Florence Knoll fortsatte att leda företaget fram till 1960 men var verksam som ansvarig i designavdelningen ytterligare fem år.
Det här är chaufför Johan Arvid Hellkvist som sägs ha kört som en klocka det vill säga att han alltid kom i tid hur vägarna än var. Han körde en stor och madrasserad lastbil mellan verkstäderna i Nyköping och varuhuset i Stockholm från 1928 och fram till pensioneringen. Det blev ungefär 7000 mil per år och det hände väl att han blev lite trött på den välkända vägen men fram kom han alltid. Och punktligt.
Den 2 oktober 1942 på tidiga eftermiddagen var det väldigt mycket folk på Slottsgatan. Anledningen var att Tempo, varuhuset skulle invigas och öppnas. Annonseringen har lockat mängder av människor denna dag och varuhuset stoltserar med att sälja eleganta damstrumpor och slitstarka herrunderkläder men folk har också fått veta att på livsmedelsavdelningen "kan husmödrarna göra synnerligen fördelaktiga inköp". Varuhuset kom att sälja bland annat sybehör, modevaror, glas och porslin men även cykellyktor och denna dag även en vacker prickmönstrad karottsats i hela sex delar.
Det finns så otroligt många intressanta berättelser på museet och det skulle säkert bli flera böcker för att kunna återge allt. Här ovan är en bild från ett av berättarrummen där guidad visning finns på vissa tider.
Här är ett axplock av bilder och händelser från dagen i Nyköping:
Nyköpingsån virvlar förbi NK-villan som hade plats för lekskola med början på 1940-talet.
Tovastugan är den äldsta i sitt slag i Sverige och byggdes i slutet av 1630-talet har man konstaterat genom årsringsdatering.
Mellan 1965 och 1972 kunde den som fyllt 18 år köpa 4.5 procentig alkoholhaltig öl kallad mellanöl i livsmedelsbutiker. Det var en öl som blivit kultförklarad och när den "gick i graven" kunde folk bära T-shirt med texter om detta. I Sörmland har det bryggts öl som tradition i långa tider och det har funnits många bryggerier i länet.
Det här var säkert en spännande dag i familjen Indebetou i deras hus på Västra Storgatan. I eftermiddag ska det ske och lampan står på bordet så allt är i sin ordning. Nu följer en väntan...
Det är måndag och det är den 1 augusti 1898. Nyköping ska få elektriska lampor inomhus, för dem som har lampor det vill säga. Förberedelser har gjorts, ledningarna har dragits och strömmen ska snart släppas på. Familjen Indebetou ska få "avprova den nya belysningen" idag och tidningarna har redan skrivit om den stora händelsen att nyköpingsborna ska få elektricitet i sina hem.
För några år sedan var dessa gubbar arga gubbar, nu när fotografen kommer och tar bild utanför arbetsplatsen omkring 1900 är de säkert nöjda. Fyra år tidigare den 21 september 1896 utbryter en strejk på arbetsplatsen Svalins mekaniska verkstad som bland annat tillverkade jordbruksmaskiner och där dessa gubbar arbetade.
Svalins hade inga planer på att tillåta att arbetarna gick med i facket. På inga villkor. Gubbarna skrev brev om att ingen skulle lägga sig i vilka slags föreningar de var med i. Där med basta. Men de fick inget gensvar så det var bara att ta till andra metoder. Strejk. Svalins ger med sig till slut, arbetarna kan bli fackligt anslutna och gubbarna återgår därmed till arbetet.
Sörmland och definitivt Nyköping äger en fascinerande och intressant historia. Det har varit en ynnest att få vandra omkring i museets alla rum och få ta del av människors historia i stort och smått. Sörmlands museum har fått hela min uppmärksamhet och jag har läst och satt mig in i det mesta, det har inte gått på annat sätt för jag har inte velat missa någonting.
Ett helt fantastiskt museum och en helt fantastisk personal.
Tack!
Och tack till dig som följde med på en dag i Nyköping. Det blev ett långt inlägg men det är bara ett "uns av Nyköping" precis som dagen i Stockholm. Det finns så mycket mer att jag med all säkerhet åker hit igen.
Kommentarer
Trackback
