farmorsresa

 

Jag cyklade med en citycykel med korg i fram, vilket en hel del cyklister gör men de flesta kör med bockstyre eller racer - alla är välkomna om jag säger så. Eftersom jag inte har cyklat lopp tidigare så lastade jag min kylväska full med vätska och ätbart. När jag kom i mål hade jag knappt ätit hälften och druckit ännu mindre eftersom jag också hade en kamelbaksväst (en vattenblåsa med slang och som en ryggsäck) som räckte gott och väl hela vägen. 

 

Jag rekommenderar bananer till varje stopp, bars i bitar, något salt och kamelbaksväst. Definitivt. Jag lärde mig att inte ha så mycket med mig men det var också positivt. För se cykeln blev tyngre och flyttade sig inte lika lätt i stormen som den har gjort i blåst.

 

Vi åkte bil till Motala och vi var tre stycken - två som skulle cykla och en som höll ställningarna och körde hem. Rekommenderas både av oss och arrangörerna av Vätternrundan. Annars går det bra att sova en natt till i Motala och köra hem dagen efter.

 

Vi sov en natt på Balkanika. En förening med rötter i Balkan som bland annat får intäkter under Vätternrundans lopp i form av bed & breakfast. Trevliga och verkligen tillmötesgående. Vi kunde låta bilen stå kvar under tiden vi cyklade. Toppen. Vi slapp med andra ord köra runt i Motala och leta parkering på startdagen. Mycket god frukost. Sängplatserna är uppblåsbara madrasser och det är mixat män och kvinnor som nattar över. En dusch och tre toaletter, vilket fungerade bra. Jag kan tänka mig att vi var 12 - 15 personer eller så. Cyklarna står inne under natten och inget vi behövde leta plats för eller låsa med "hundra lås" över natten.

 

Från Balkanika tar det inte mer än 10 minuter till startplatsen. Vi kom ner till Motala på fredagseftermiddagen och hämtade ut vår nummerlappar på en gång, vilket är bra att göra så slipper du stressen vid start. En nummerlapp på tröjans framsida, en nummerlapp på cykelns styre eller som jag på korgen och chippet på hjälmens högra sida. Sedan är det klart för start.

 

Motala - Borghamn 3,2 mil. Längsta sträckan tills depån dyker upp. På den här sträckan har jag inte så mycket minnen. Jag var så fokuserad på vägen, på att hålla till höger eller köra om så det fanns ingen tid över att titta på omgivningarna. Tyvärr. Förstagångsåkare du vet... I depån finns toaletter, här kan du vila, prata med andra, äta och dricka något innan du sticker iväg på nästa etapp.

 

Borghamn - Rök 2,3 mil. Den vackraste sträckan. Efter att du har tagit dig uppför Ombergsbacken oavsett om du går med cykeln, vilket jag rekommenderar så du inte tömmer ut dig på energi, eller cyklar upp om du är "världsvan" så cyklar du sedan längs med Vättern uppe på Omberget. Du är i skogen på en asfalterad vägsträcka och du ser Vättern glittra mellan träden eller helt plötsligt bara dyka upp med sitt blåa krusiga vatten. Helt fantastisk. Det var även en rolig cykelväg, lite slingrig, lite nerför och lite uppför.

 

Rök - Skänninge 2,4 mil. Oj oj oj vilken blåst. Jag har en 7-växlad cykel och jag låg på ettan och kämpade. På riktigt. Jag fick veta vid målgången att vi hade cyklat i motvind i ca 7 mil totalt av de 10. Den här sträckan har en jättefin landskapsbild men... det är flackt. Blåsten har ingenstans att fästa i förutom i dig och din cykel. Mmm, det tar energi. Var förberedd.

 

Skänninge - Motala 2,2 mil. Här går det att cykla på. Vägen är lättcyklad och även om det var motvind så gick det bra att ta i eftersom det fanns en hel del skogsmark runt omkring. Här började även "snabbcyklisterna" att pusha och heja på. Det var uppfriskande kan jag säga och det gav energi. 

 

Så var det det här med rumpan. Jo jo, den känns och den gör ont. Som bara den men det finns hjälpmedel. Helt gratis. Jag stannade ett par gånger och märkte att det blev lättare att cykla efter mikropauserna. På sista sträckan stod jag i cykeln en hel del där det gick att rulla och det hjälpte också jättemycket.