farmorsresa

Norra Tysklands invånare bodde i vackra stenhus som jag tyckte mycket om, påminde lite om engelsk stil på vissa ställen. Vi reste genom Dresden och dess historia är som många andra platser tragisk. I ett försök att återställa staden efter bombningarna under andra världskriget har byggnaderna numer det utseende som de hade innan kriget. 

På gränsen till Tjeckien blev det stopp i tullen. Vi fick noggranna instruktioner av guiden om hur vi skulle bete oss - inte gå ut från bussen, inte ens på toaletten. Risken var annars överhängande att vi skulle få bli sittande i timmar om de nyckfulla gränsvakterna fick för sig det. En i sällskapet hade inte riktigt kollat sitt pass innan avresan och det visade sig att det bara var några månader kvar till utgång, vilket fick guiden att nästan gå i taket.

Guiden pratade med tullpersonalen länge, de kom ombord på bussen, kollade våra pass och allt verkade vara i sin ordning trots fadäsen med kvinnans pass och vi behövde inte sitta så länge och vänta på att få komma in i Tjeckien. Kvinnan med passet lärde sig förhoppningsvis att kolla giltighetstiden efter detta...

Då när jag reste fanns både lyx och misär i Prag - skillnaderna var tydliga. Den fina gatan med lyx och flärd där butiksanställda svala och tjusiga som gaseller tittade på en som om man var något katten släpat in. Kontrasten var stor mot kvarter där trasiga och utslagna människor satt och tiggde eller sov i trappor där folk skulle passera. Kanske det är annorlunda nu.

Vi var ett gäng på åtta som umgicks från och till under resans gång. Ibland var vi tre, ibland fem o s v. Det var ett härligt gäng och vi hade kul. Ett par av dem höll jag kontakt med i några år efter resan och det var roligt.

Jag åkte till Theresienstadt för att försöka förstå. Det var tungt men nödvändigt att få ta del av dess historia.



På den tiden var jag vegetarian men åt kött på den här resan - jag tror att alla människor i denna region åt kött eftersom det var svårt att få vegetarisk mat. Ett år senare hade jag avslutat min vegetariska period på nio år med det är en annan historia.

Karlsbron är vida känd liksom den helige Nepomuk som blev nedkastad i floden Moldau. Plattan vid Nepomuk statys fundament är putsad av tusentals turister som varje dag, vecka och år rör vid den med sina händer. Fotografiet med den för mig okända kvinnan som rör vid plattan är ett fotografi av fotografiet. Jag har valt att inte scanna in mina gamla fotografier och därför är bildkvaliteten inte den bästa...

Vi fikade på ett ställe högt över staden och pratade med en äldre kvinna som var anställd på caféet. Hon pratade ingen engelska men tyska och en av mina reskamrater hade tyska rötter så de kunde göra sig förstådda med varandra. Kvinnan berättade för oss att hon var pensionär men var tvingad att dryga ut pensionen med extra pengar hon tjänade på caféet. Efter Tjeckoslovakiens fall hade många fått det sämre och kvinnan var en av dem som inte hade råd att gå i pension. 

Broarna liksom byggnaderna är fantastiska. Biblioteket är värt ett besök. Tag på foträta skor, kliv ut i Prags vimmel och glöm inte att titta på klockan vid Rådhuset, det dansande paret eller Ginger och Fred som det också kallas samt borgen som tornar upp över staden. Och som sagt... ursäkta bildkvaliteten... Bilderna är fotograferade från originalfotografiet.

      

Min hemresa gick i ett svep från Prag. Jag hade vader som elefantben efter att ha åkt non stop till Stockholm och svullnaden gick inte ner på länge. Om man åker på en sådan bussresa är min rekommendation den att stanna i Malmö över natten och åka hem dagen efter om man nu inte har förmånen att bo i närheten av Malmö förstås.