Italien 1971
Det var här det började 1971. Vi åkte till Rimini, Riccione och San Marino. Jag var fjorton år och åkte på min första utlandsresa. Det var varmt och jag blev förstås mycket brunbränd.
Bilden är lånad från http://europeforvisitors.com/europe/articles/san_marino.htm 13/12-09
Vi reste upp i bergen till San Marino och det var så högt att på den slingriga vägen upp slog det lock i öronen på mig. I bergen var det svalare och behagligare än vid kusten, trots detta var det shorts och linne som gällde. Utsikten var enorm och människorna trevligt annorlunda för en som aldrig rest tidigare.
Jag träffade människor som jag höll sporadisk kontakt med och som jag sedan tappade. En bodde i Milano och en annan i Åkersberga. Ibland flaxar tankarna förbi på dem jag då mötte, som nu.
På stränderna när vi solade gick glassförsäljarna runt och ropade Gelato, till vår förtjusning. Svalkan från havet höll inte i sig länge och glass är alltid gott. På kvällarna kunde vi ibland gå ner till stranden och njuta av vågorna som dånade in mot land, ligga i solstolarna, blicka upp mot stjärnhimlen och önska att det alltid skulle vara så där. Ibland sitta på caféer och prata så länge föräldrarna inte kom och förmanade (de kom alltid förbi av någon underlig anledning).
Vi åt Minestrone och drack mineralvatten som var så gott att jag kunde dricka det i all evighet. Det vita brödet var precis så där segt och smarrigt som det ska vara. Hotellet i Riccione hette Clara och var familjeägt http://www.hotelclara.com/ självklart är det ombyggt och ser inte alls likadant ut som det gjorde då och kanske det har blivit ett och annat ägarbyte också, vem vet?
Italien var spännande för en tonåring som aldrig rest tidigare, kulturen, värmen, dofterna och språket liksom människorna i sig. Det skulle dröja länge innan jag reste utomlands igen men det gav mig mersmak på kulturer och världen som den är.
