Gran Canaria 1994
Las Palmas 1994
Vi åkte till Las Palmas 1994 och det var min första bekantskap med denna stad på ön Gran Canaria. Många har varit där och många har återkommit. Jag hade undvikit att resa dit eftersom jag inte är så intresserad av att resa till turistorter som blivit exploaterade och hamnat på något slags "svart lista" och Kanarieöarna var definitivt ett sådant ställe i min värld tills jag kom dit.
Vi åkte till Las Palmas 1994 och det var min första bekantskap med denna stad på ön Gran Canaria. Många har varit där och många har återkommit. Jag hade undvikit att resa dit eftersom jag inte är så intresserad av att resa till turistorter som blivit exploaterade och hamnat på något slags "svart lista" och Kanarieöarna var definitivt ett sådant ställe i min värld tills jag kom dit.
Bilden är lånad från http://www.pocruises.com/Destinations/Canary-Islands/Gran-Canaria/Overview.axd 13/12-09
Jag tror att vi låg på stranden två gånger under denna resa annars var vi runt och besökte ställen som var helt fantastiska. Min vintervita hud lyste i kapp med solen och vi skojade om att försäljaren som gick runt på stranden kanske trodde att vi aldrig varit ute i friska luften förut.
Vi reste med lokalbuss upp i bergen och vandrade bland okänd växtlighet och utsikt som fick mig att hisna. Vi åkte hem till vänner strax utanför Las Palmas och åt middag en kväll och värden hade bjudit in affärsvänner från Västafrika. Vi åkte till en fiskeby en dag där vännerna hade hus, åt grillad fisk och mojo, snorklade och bara njöt av att leva. Gator så trånga att två bilar inte kunde mötas. Ursprungsbefolkningens bostäder insprängda i bergen med bara en fasad mot havet. Bildkvaliteten är inte den bästa eftersom bilden ett fotografi av fotografiet.
En gång gick vi till marknaden i Las Palmas men aldrig mer, det var en sådan intensitet att det kändes obehagligt. Catalinaparken var under renovering så där kunde man bara gå förbi. Vi promenerade och hittade fina gatan där lyxen florerade, vi glömde bort siestan en dag och fick hitta på annat i stället för att shoppa.
Vi bodde på ett hotell vid Las Canteras och hade balkong ut mot havet där vågorna slog mot revet och fick oss att njuta av bränningarna. Vi skrattade gott åt restaurangen med namnet Skansen och såg med blandade känslor från taxibilen den stora byggnaden utanför Las Palmas med namnet IKEA och tänkte oj, har det kommit hit också. Den svenska myllan hade grävt sig långt ner i den spanska.
På sydkusten ville vi bada och åkte från ett gråmulet Las Palmas iklädda långbyxor till Maspalomas. När vi klev av bussen var det hur varmt som helst och shortsen åkte på, trots detta var vi bland de mest påpälsade. Vi gick på den smockfulla stranden men längre bort upptäckte vi en oas. Det var inte alls mycket folk och vi placerade oss där. När vi legat ett tag och njutit av värmen förstod vi varför stranden inte var så välbesökt - det var för nudister. Vi blev uttittade (?!) eftersom vi var påklädda med bikinis.
Trots att jag åkte till ett sönderturistat Gran Canaria fick jag uppleva annat som man inte får om man bara åker för att stekas på en strand eller bo på en bar. Jag träffade människor - genuina människor - som generöst bjöd in mig till sina hem. Det är oslagbart, minnesvärt och sådant jag bär med mig i livet.
Jag tror att vi låg på stranden två gånger under denna resa annars var vi runt och besökte ställen som var helt fantastiska. Min vintervita hud lyste i kapp med solen och vi skojade om att försäljaren som gick runt på stranden kanske trodde att vi aldrig varit ute i friska luften förut.
Vi reste med lokalbuss upp i bergen och vandrade bland okänd växtlighet och utsikt som fick mig att hisna. Vi åkte hem till vänner strax utanför Las Palmas och åt middag en kväll och värden hade bjudit in affärsvänner från Västafrika. Vi åkte till en fiskeby en dag där vännerna hade hus, åt grillad fisk och mojo, snorklade och bara njöt av att leva. Gator så trånga att två bilar inte kunde mötas. Ursprungsbefolkningens bostäder insprängda i bergen med bara en fasad mot havet. Bildkvaliteten är inte den bästa eftersom bilden ett fotografi av fotografiet.
En gång gick vi till marknaden i Las Palmas men aldrig mer, det var en sådan intensitet att det kändes obehagligt. Catalinaparken var under renovering så där kunde man bara gå förbi. Vi promenerade och hittade fina gatan där lyxen florerade, vi glömde bort siestan en dag och fick hitta på annat i stället för att shoppa.
Vi bodde på ett hotell vid Las Canteras och hade balkong ut mot havet där vågorna slog mot revet och fick oss att njuta av bränningarna. Vi skrattade gott åt restaurangen med namnet Skansen och såg med blandade känslor från taxibilen den stora byggnaden utanför Las Palmas med namnet IKEA och tänkte oj, har det kommit hit också. Den svenska myllan hade grävt sig långt ner i den spanska.
På sydkusten ville vi bada och åkte från ett gråmulet Las Palmas iklädda långbyxor till Maspalomas. När vi klev av bussen var det hur varmt som helst och shortsen åkte på, trots detta var vi bland de mest påpälsade. Vi gick på den smockfulla stranden men längre bort upptäckte vi en oas. Det var inte alls mycket folk och vi placerade oss där. När vi legat ett tag och njutit av värmen förstod vi varför stranden inte var så välbesökt - det var för nudister. Vi blev uttittade (?!) eftersom vi var påklädda med bikinis.
Trots att jag åkte till ett sönderturistat Gran Canaria fick jag uppleva annat som man inte får om man bara åker för att stekas på en strand eller bo på en bar. Jag träffade människor - genuina människor - som generöst bjöd in mig till sina hem. Det är oslagbart, minnesvärt och sådant jag bär med mig i livet.
Trackback
