farmorsresa

 

I höstas bokade jag en enkelbiljett och ett boende för två nätter i Edinburgh från och med idag. Då var tanken att jag därefter skulle fortsätta med tåg ner till Newcastle-upon-tyne och påbörja vandringen utmed Hadrianus mur. Nu blev det inte så av olika skäl och jag bokade hembiljetten för en månad sedan.

 

 

En timme senare var rutan tvättad och godkänd. Kaptenen föreslog en tyst minut för fågelstackaren. Några satt tysta, kanske för att det gick att ha mobilerna utan flygplansläge, andra pratade om ditten och datten och några passade på att sträcka på benen. Den tysta minuten infann sig inte som det verkade. 

Utanför flygplatsen i Edinburgh finns både bussar och spårvagnar in till staden. Det enklaste färdsättet är spårvagnen på ungefär 20 minuter, det finns bara en linje och strax innan perrongen står glada och trevliga konduktörer och säljer biljetter för ca 50kr. Jag köpte även en öppen biljett att ha när jag åker hemåt igen.

 

På spårvagnen kom en man in, ovanför midjan såg han ut som en övervintrad motorcyklist eller snarare hojåkare, nedanför midjan som Braveheart. När han steg av efter några stationer så steg nästa på. Den här såg ut som en ledig vd på något techföretag från midjan och uppåt och även han som Braveheart på andra halvan av kroppen. 

 

Jag klev upp, gick fram och frågade om det var okej att prata kilt. Han blev jätteglad och berättade både det ena och det tredje om kilten, traditionen och om det hemliga... vad har skottarna under kilten? Vi fick många skratt under vägen och jag missade att kliva av där jag skulle så det blev lite längre att gå än beräknat men vad gör det när man träffar på en trevlig skotte i kilt. Edinburgh är som tur inte så stor så att gå i stan är bara uppfriskande.

 

Efter bara några timmar är staden välbekant, lite som hemma. Det är verkligen lätt att hitta, de flesta gångtrafikanter står lydigt kvar när det är röd gubbe och de jag pratat med idag har varit supertrevliga.

 

 

Överraskningen var Erik, norrmannen på turistinformationen. Han frågade om jag var svensk för han kunde läsa mina förslag i mobilen på sådant jag tänkt att göra. Långt senare sa han att det var skönt att få prata så mycket norska. 

En annan överraskning var Inge, en kvinna som fått sitt namn efter en tysk förebild i familjen. Jag frågade henne om vägen där hon stod vid ett bibelställ. Hon var lika begistrad i Sverige som jag i Skottland. Vi pratade om det mesta, utom hennes mission, under den långa tid hon kunde ta till det. Det klickade så som igenkännande kan göra. 

Regnet har kommit och gått under dagen. Ibland är det sommarvarmt för att nästa stund gå över i höstkyla med regn så att paraplyet nästan står för sig själv.

 

Jag bor på "lugna gatan" i ett Guest house men där en del av husen på gatan är till salu och andra för uthyrning. Jag frågade värden varför det var så och fick svaret: Därför att de redan har så många. 

Lite smått och gott från den här dagen: