Stadsbesök i Stockholm 2024
Stadsbeök i Stockholm
Tisdag 20 februari 2024
Klicka på bilden för att se hela
Så kom stadsbesöket i Stockholm. Platsen som är min hembygd. Det här besöket kommer att handla om de små pärlorna, kända och okända. Inget slott, inget Globen, inget Skansen och inget Gröna Lund. Det blir ett uns av Stockholm för det finns så mycket mer för var och en att se och uppleva och som inte ryms i en blogg som denna.
Stockholm är hembygden och även om det står Skeppsholmen som födelseort och Södersjukhuset som födelseplats så räknades jag förr inte som "äkta" stockholmare. Mina föräldrar var nämligen invandrare. Invandrare från Sörmland...
Jag tror det sades då att en "äkta" stockholmare hade sju generationer stockholmare i sig. Den som skulle ha det idag är nog unik. Vem som är eller känner sig som stockholmare är nog upp till var och en att bestämma. Nuförtiden går nog folk mer på den känslan. För en del är hemmet "where ever I lay my hat that´s my home" och för andra så är släktplatsen fortfarande viktig.
Stockholm har en historia som alla andra städer och en av de mest ruskiga platser åtminstone förr var nog Galgbacken. Hit drogs de på vagn de dödsdömda, bespottade och hånade av folk som radade upp sig under vägen genom Götgatan, ut från stan och upp på Galgbacken där de sista andetagen togs.
En av dem var Jacob Johan Anckarström, en adelsman och militär från Vallentuna. En av de besuttna som fick se sina medel dras åt av kungen själv, Gustav III i form av minskat värde på belånade pengar. Man kan väl säga att det gillade inte den unge och lite hetlevrade Anckarström. Sagt och gjort kungen eliminerades på Operan och Anckarström åkte fast.
Efter flera dagars spöstraff blev han satt i detta utrymme, idag med mjuka kuddar att sitta på då det inte längre är ett häkte utan en restaurang. Restaurang Sten Sture ligger alldeles intill Stortorget i Gamla stan och byggnaden är från 1300-talet.
När avrättningsplatsen på Stigberget på Södermalm flyttades hit till Galgbacken så andades Stockholm 1600-talets senare hälft. På 1800-talet slutade man med att hänga folk och tog till vad man då tyckte var humanare nämligen att hugga huvudet av brottslingarna i stället.
För den som känner till Stockholm och Södermalm kanske har varit på Göta Lejon och sett någon musikal eller teater kanske får upp en minnesbild av den platsen som är Götgatan 55. Där låg krogen Hamburg förr i tiden och där var också brottslingens sista stopp innan Galgbacken. På Hamburg fick den dömde sig en sista sup innan vagnen rullade vidare.
Bilden här ovan visar Galgbacken som den ser ut idag med bostadshus runtomkring. På den tiden när folk blev hängda och halshuggna var platsen ödesmättad skulle man kunna säga.
Den här platsen var också Jacob Johan Anckarströms sista plats i livet.
Prästgatan i Gamla stan är ett andningshål för den som vill undgå den mer folkrika Västerlånggatan. Här kan verkligen historiens vingslag märkas när man går själv. Nästan så att det går att höra skramlet av vagnshjul på gatstenarna.
I slutet av Prästgatan kallades platsen fram till slutet av 1800-talet för Helvetetsgränd efter de medeltida bödlarna som då bodde där. De var fruktade och platsen var allt annat än trygg och hade ett ruskigt rykte.
Inte långt från Galgbacken ligger Kolerakyrkogården. Platsen är idag inte längre en kyrkogård utan en park för vila och lediga promenader eller gång till och från arbetsplatser i Hammarby. Området ligger strax intill tunnelbanestationen Gullmarsplan.
Kolerakyrkogården kom till i början av 1800-talet då befolkningen växte och sjukdomar florerade. Krigen med Ryssland och Danmark skördade många offer och kungen beslutade om en begravningsplats utanför staden. Den var ganska speciell då de som till en början blev begravda här var arresterade avlidna och upphittade lik. När koleran härjade som värst dog ungefär tusen personer bara på Södermalm under två månader. Det är hisnande siffror även för idag.
Skansbron eller gamla Skanstullsbron invigdes 1925 och är en klaffbro som orsakade mycket trafikkaos på sin tid. Här finns en sluss som precis i stunden låter vatten forsa in i Mälaren.
Planer påbörjades för en ny och bättre bro för trafiken. Skanstullsbron som byggdes intill hade till en början spårvagnsspår innan tunnelbanespåren kom till.
Ytterligare en bro har kommit till i modern tid, Johanneshovsbron som byggdes och ligger alldeles intill de två andra. En del intresserade promenerade på den bron innan den öppnade för biltrafik för inte alls så länge sedan.
Jag tyckte det var jättespännande att "åka in i Åhlens" när jag var barn, då tunnelbanan åkte under jord just under Åhlén & Holm som de hette då.
Ibland kan det slå an en sträng i samklang med något samstämmigt. Tongångarna var däremot inte sådana idag, så det var bara att ta det piano och lunka på.
Årsta holmar är tre öar i Årstavikens vatten. Här bodde "gubben med båten" som vi kallade Sverre Bernsen för när den tiden begav sig. Hade vi tur så kunde han ses roende sin båt till eller från fastlandet. Här har många matpaket kastats ned från den gamla järnvägsbron vintertid. Bron invigdes 1929 av kung Gustav V och är den vänstra av de två broarna.
Stockholms eget "Påskön"?
Dåvarande kommunhuset i Liljeholmen invigdes i början av 1900-talet. Under en period fanns i detta municipalhus både apotek, postkontor, pastorsexpedition, barnmorska, tandläkare, polisstation, bankkontor samt bostäder. Det är lätt att tänka att det skulle vara trevligt med fler sådana hus även i nutid.
Liljeholmsbadet är för närvarande stängt då det planeras att byggas nytt på plats med likvärdigt utseende. Inget är beslutat och pappersarbetet fortgår. Badet öppnades på 1930-talet och är en pontonbyggnad. Under 2010-talet upptäcktes slitage och badet skulle inte gå att räddas, det var alldeles för slitet. Sedan 2016 har badet varit stängt och när ett nytt kommer på plats vet ingen i nuläget.
Bio Rio vid Hornstulls strand i närheten av Bergsundsgatan. Liljeholmsbron syns i bakgrunden. En pärla av pärlor i biosammanhang. Det finns flera, Victoria på Götgatan och Grand på Sveavägen som exempel. Bio Rio kvartersbion från 40-talet står tacksamt kvar trots alla streamingtjänster.
En bit bort ligger Horngatan och på Bysistorget ligger den här mysiga bokhandeln. Ibland kan man tänka sig att saker alltid har funnits, ungefär som Bysis bok och papper men så är det inte. Det var på 80-talet som den startade och låg då en bit ifrån Bysistorget.
Supertrevlig personal och ägare som möter upp och berättar. Heder åt alla som handlar med böcker i tider där vi lever med ögonblicksbilder på skärmen. Det finns väl inget mysigare än att få något berättat för sig. Tack för att ni finns alla bokhandlare där ute som kämpar för att vi ska få njuta av allt det läsbara.
Närmare Hornspuckeln ligger Folckers - Södermalms snörmakeri. Den har funnits sedan 1890 och här inne finns allt som handlar om snören och band, det bara kryllar av det i den lilla butiken.
S:ta Maria Magdalena kyrka eller Maria kyrka i folkmun byggdes under mitten av 1300-talet först som kapell och sedan som kyrka. Gustav Vasa i sin iver att riva kyrkor eller låta dem bli ruiner beslutade att även denna kyrka skulle gå hädan. Femtio år efter bestämde hans son Johan III att kyrkan skulle återuppbyggas. Detta tog lite tid men den kunde invigas 1634. Sedan som en del kyrkor har gjorts under tidens gång så brann även denna och byggdes upp igen.
På kyrkogården ligger flera gravar med kända personer som Lasse Lucidor, Ulla Winblad, Erik Johan Stagnelius samt Astri och Evert Taube.
Gatan i nederkant är Hornsgatan och bilden är tagen på Hornspuckeln.
Det här är Pustegränd på väg ner från Hornspuckeln och om du tar dig ner för trapporna kan du gå över till Gamla stan via järnvägsbron.
Det här är en bit av Stockholms stadsmuseum. Byggnaden är den äldsta offentliga i Stockholm och hette tidigare Södra stadshuset och stod färdig 1680. Under den tiden fanns både häkte och krog på platsen. Bellman var tydligen frekvent besökare på krogen som hette Södra stadshuskällaren senare Malmens källare. Modell finns i museet.
I källaren såldes bland annat vin såsom rhenskt muskatellvin för 5 daler silvermynt, malörtsvin för 3 daler och citronvin för 4,16 daler. En daler var ungefär som 30 kronor idag mellan tummen och pekfingret så att säga.
Anrika konditorier är ett stående inslag i ett stadsbesök så även detta. Sundbergs konditori som stått sig i urminnes tider serverar goda smörgåsar och fina bakverk.
Kaffebordet inne i konditoriet som ligger på Järntorget i Gamla stan.
Den Gyldene Freden eller som man ofta säger Den gyllene freden eller bara Freden är Stockholms äldsta och bevarade stadskrog. Här på Österlånggatan i Gamla stan har den funnits sedan 1722 och ägs i dag av Svenska Akademien.
För den som levde i mitten av 1800-talet och kände sig lite sugen på mat och dryck kunde här på Freden köpa sig Brännvin med smör för 25 öre men också Lybsk medvurst för 30 öre. Räckte inte pengarna till tog man kanske Ansjovis för 8 öre i stället. Ville man ha något sött efteråt fick man betala ack så mycket som 25 öre för en bakelse om man nu inte valde russin och mandel för samma pris.
Hotell Sven Vintappare ligger på samma gata som namnet på hotellet. Namnet tror man kommer sig av en man vid namn Sven Staffansson som var husägare till fastigheter i stan under 1500-talet. Huset är från 1700-talet och hotellrummen har (förstås) synliga takbjälkar. Allt för mysfaktorn. Här äter man frukost i en medeltida vinkällare och fiket är pyttelitet och trevligt.
Ingången till Sten Stures restaurang.
Gränd ner till Brantingtorget.
Brantingtorget som inte är ett officiellt namn på torget är uppkallat efter Hjalmar Branting och byggnaden kom till på 1940-talet. Det förekommer diskussioner kring torgets namn och att det i vissa kretsar inte är populärt att uppkalla ett torg i anslutning till de politiska rummen efter en Socialdemokratisk statsminister. Återstår att se om torget får ett officiellt namn. Förvaltningshuset rymmer i vilket fall partikanslilokaler och arbetsrum för ledamöter.
Bronsstatyn av Ivar Johnsson heter Morgon och restes 1962.
Karamellaffären på Drottninggatan är ett måste för den som gillar sött. Här säljs Augusta Janssons goda skumraketer och chokladbollar så det står härligt till. Butiken har legat här sedan 1980-tal och känns även den som den har legat här jämt.
Massor med mums.
För den som efter en promenad på Drottninggatan känner sig lite stel kan boka tid för massage, fotvård eller annat som finns på Axelsons institut på Brunkebergsgatan.
Här studerar elever som behöver träna praktiskt under sin utbildning och under handledarens erfarna blick. Eftersom det är elever som utför arbetet så kostar det inte lika mycket som hos den redan utbildade och auktoriserade. Rekommenderas varmt.
Ett av de minsta torgen i Stockholm borde vara Nils Ferlins torg. Här står han framför S:ta Clara kyrka och tänder sitt rökverk. Värmlänningen, poeten och författaren som var stammis på krogarna intill. Innan dess gick han på teaterskola tillsammans med en del av dåtidens kändisar som Elof Ahrle och John Elfström.
Det sägs att han var duktig på fotboll och hade ett häftigt humör. Sedan i början av 1960-talet finns Nils Ferlin-sällskapet och som delar ut pris till hans minne. Många är de som har tonsatt hans dikter. Nils Ferlin ligger begravd på Bromma kyrkogård och på hans gravsten finns dikten "Inte ens en grå liten fågel".
En annan dikt:
"Man dansar där uppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mej plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv."
Nils Ferlin 1933
S:ta Clara kyrka ett stenkast från Åhléns varuhus i City grundades av kung Magnus Ladulås.
Clarissaorden var den kvinnliga delen av Franciskanerorden och kom till på 1200-talet. Ett kloster byggdes då till den orden och var aktivt fram till 1400-talet när det började förfalla av flera orsaker. Det stängdes av Gustav Vasa som vi vet både stängde, rev och lät kyrkor och kloster förfalla men då var det här klostret redan en ruin.
I slutet av 1500-talet byggdes kyrkan upp igen (återigen är Johan III framme och räddar), brann och byggdes upp igen.
Vid mitt besök i kyrkan var det full aktivitet av olika slag och därför är fotografiet inte riktat rakt in mot altaret av hänsyn till besökarna.
Dörr in till kyrkan. Vackert som bara den.
Så blev det dags att avsluta stadsbesöket i Stockholm eller "ett uns av Stockholm" som jag nämnde i början.
Bilden här ovan visar ett fotocollage av glas och reliefglas av Peter Svedberg 2017 och finns på nedre delen av Stockholm City vid pendeltågsstationen södergående.
Det fantastiska i det här konstverket är reliefglaset som får bilden att se ut som en målning ju närmare man kommer den. Det här konstverket heter Stad och för den som är intresserad finns två konstverk till vid spår 1 och 2 pendeltågsperrongen norrgående som heter Träd och Äng.
Tack för att du följde med till Stockholm och fick uppleva en liten del av staden. Kanske det väcker inspiration att leta efter fler pärlor i den? Även om en del av dem har handlat om ond bråd död så finns pärlorna där, bara vi är villiga och nyfikna på att se dem.
Kommentarer
Trackback
