farmorsresa

Detta är definitivt inte "Ensamma trädet". Runt omkring och överallt finns vi. Uppvärmning inför loppet. Heja alla tjejer, kvinnor och damer!

 

Den enda bilden från dagen...

 

Det är stort fokus på tävlingar just nu och så pass att ta bilder faller i glömska. 

Vi fick en fantastisk dag bland de vana tävlingscyklisterna. Alla med racer och proffsiga som bara den. En del valde den långa sträckan på 9 mil och andra den kortare på 5,7 mil och jag kom sist i mål bland dem som startade i den kortare sträckan 😂 

 

Det är inte helt tokigt att starta sist och ligga efter upptäckte jag idag. I det vackra landskapet genom Trosa kommun, in i Nyköpings kommun och tillbaka till Trosa var jag helt själv 💕 Det blev verkligen som en cykelpromenad i sommarvädret där armar och ben visade grisrosa färg vid hemkomst. Det kändes inte som en tävling utan var bara trevligt i solskenet. Troligen var jag ensam om den känslan....

 

Många uppförsbackar och motvind bjöd dagen också på men vad gör det när funktionärerna är alldeles supertrevliga och tillmötesgående. 

 

Som vanligt åkte Runkeepern på men av någon anledning tuggade den upp alla procent i mobilen som dog vid målgång typ. Tack och lov fanns det laddare i bilen och alla siffror gick att hämta upp och visade att jag cyklade in på 3,39 utan paus och de officiella siffrorna visar 3,55 inklusive paus. 

Tack för att du följde med på en cykeltur i det sörmländska landskapet. Förhoppningen är att inspirera även om det här äventyret saknade bilder.

 

 

 

Norrköpings resecentrum i bakgrunden med café och vänthall.

 

Vackra Norrköping!

 

Här flödar vattnet från Motala ström som klyver stadskärnan, skapar vattenfall och forsar det gamla industriområdet svalt och så en vacker fontän strax bortanför resecentrum. I det varma vädret (22 grader och årets första riktiga sommardag) gör allt detta till en fantastisk plats att befinna sig på.

 

 

 

För ungefär 12 000 år sedan började det som senare skulle bli Norrköping att skönjas när isen började smälta så sakteliga. I dessa trakter flyttade folk och lockades av platsens vattenläge och all mat som gick att få, både från havet men också från olika sädesslag när jordbruket väl satte igång.

 

I Borg utanför staden levde människor redan under det som kom att kallas Vendeltiden. Dick Harrison bjuder dessutom in Borg i sin roman Ofärd där huvudkaraktären växer upp. Katten hade också kommit till vår landsända och kunde jaga bort mössen (till människorna på gårdens lättnad), allt annat hjälptes folket åt med, barn som vuxna.

 

Det finns en runsten som kvinnan Torfrid har rest, eftersom hon har rest en sten kan vi förmoda att hon var ganska välbärgad och kanske från en betydande släkt. Stadsbesöket i Sigtuna vittnar om att många kvinnor reste stenar så även Torfrid.

 

I Stadsmuseet finns en kopia av hennes runsten som i original finns mittemot Norrköpings flygplats och texten lyder: Torfrid reste efter Åsgöt och Göte sina söner denna sten Han Göte ändade sitt liv i Ingvars härskara.

 

 

Ingvarståget som skedde under 1000-talet har blivit känd genom en isländsk saga och en georgisk krönika som berättar att denne Ingvar ledde en här genom Rusernas land (Ryssland) och bort mot Kaspiska havet. Det gick visst inte så bra...

 

Så kom kristendomen till Svitjod (Sverige) och Torfrid behövde säkert välja sida, asatro eller kristus? Livet förändrades nog grundligt för folket som blev med en ny religion. Men vi vet ju sedan Sigtuna att många fuskade....

 

Det finns flera kyrkor i Norrköping och en av dem är St Olai kyrka som nämns redan på 1350-talet. Kyrkorna i Norrköping har bestämda öppettider under vardagar men på helgerna är det stängt.

 

 

Så kliver vi in i Gustav Vasas tid på 1500-talet när det bodde ungefär 1000 personer i Norrköping. Gustavs dotter Elisabeth flyttade till staden och gav säkert glans åt den med alla personer hon tog med sig som hovmusiker, pärlstickare och vävare för att nämna några.

 

Norrköping är bland annat känd för sina textilfabriker och som på många andra ställen vävdes tyger redan under bronsåldern. Tygerna var ofta av ull men under järnåldern kom importerade sidenband för de rika, lin började odlas och garner färgas.

 

Under Stormaktstiden på 1600-talet kom bland annat kontrollanterna - nationellt resepass krävdes, vem skulle in till stan och vem skulle ut, hade de något att förtulla kanske? Ett staket eller ett plank sattes upp runt staden och tullarna låg inte alltid där som folket tyckte var bekvämt eller nödvändigt så många omvägar blev det. Men människor är uppfinningsrika och då precis som idag skapades hål i staket och genvägar lättade upp. Vem vet om något tullgods slank igenom dessa hål? Det fick nog stadsvakten (som var en slags polis) hålla koll på och som grep dem som höll sig borta från lag och ordning.

 

Makten såg till att Norrköping blev en stad att räkna med under 1600- och 1700-talen. Men sjukdomar som pesten och sedan ryssen som efter härjningarna i Nyköping styrde kosan till Norrköping, brände ner stan och härjade vilt kom att bli hårda påfrestningar.

 

En berättelse handlar om Rurik som fick pesten, han fick "en olidlig smärta i högra axeln, som sedan vandrade till bröstet och därefter till magen med samma olidliga värk. Därpå följde täta kräkningar och efter ytterligare några timmar gick värken upp i huvudet och orsakade en svår frenesi eller raseri och yra." De här fick Rurik lida med i tre dagar innan han slutade andas "i största jämmer och oro". 

 

Men ordning och reda följde ändå staden in i mitten av 1700-talet när stadens gator namnades: "alla gator måtte blivfa med namn försedde, som på en tafla å båda hörnhusen vid hvarje gata borde antecknas, och att husen måtte numreras längs efter gatorna lika med hvad i Stockholm skett" (avskrift från Stadsmuseet).

  

Vid den här tiden bodde folk i trähus, det var väldigt lätt för en stad att brinna ner, det gick väldigt fort speciellt under torra sommardagar och det var även farligt utan krig och härjningar. Det räckte med en eld som gick fel till exempel i en verkstad (som i Gävle på 1800-talet) för att större delar av en stad skulle brinna ner och i värsta fall till och med en hel stad.

 

Råttor och allehanda loppor och löss ser ingen skillnad på fattig eller rik så alla fick sin del av sleven så att säga av dessa plågoandar vid den här tiden (före och efter också för den delen).

 

 

För att förstå Norrköping under 1700-talet och maktens känsla för att staden skulle blomstra så gjorde den verkligen det. Handel och sjöfart, tobaksodlingar, snustillverkning och socker gjorde det hela en aningens komplicerat efter ett tag, så pass att det blev förbud mot lyx. Ja, precis.

 

Det kom lagar (överflödsförordningar) som sa åt folk att inte kasta bort pengar på importerade lyxvaror och blingbling. I stället skulle de satsa på att köpa svenskt. Se där.

 

Men... det var skillnad på folk och folk under den här tiden och vad som gick an att shoppa. En fattig fick definitivt inte springa omkring på stan i fina kläder. Ingen spets eller siden där inte. Oavsett vilken förordning det handlade om kunde den som bröt mot lagen hamna i fängelse men... som i alla tider - det fanns nog en och annan för att inte säga många som såg mellan fingrarna på förbuden och gjorde som den ville.

 

 

 

 

Som i alla samhällen så finns det personer som inte alltid har det så bra och i 1700-talets Norrköping (säkert i hela Sverige på den tiden) så kallades de för lösdrivare, tiggare, landstrykare och löskekonor. Det var en jagad skara som kunde fängslas, sättas i straffarbete eller hamna på fattigstugan. Det var med all säkerhet en hård tid att leva i för dem som redan hade det svårt. Dubbelbestraffning skulle man kunna säga.

 

För kvinnor som fyllt 18 år, var arbetslösa och inte hade någonstans att bo tvingades till tvångsarbete på spinnhus.

 

Det fanns ett kronospinnhus i Norrköping som Gustav III hade startat. Det spinnhuset var likt ett fängelse för de kvinnor som räknades som brottslingar och lösaktiga. Det var bara till att "spinna vidare" på de odrägliga arbetsförhållandena som rådde och många slutade sina dagar i huset. Dog man så dog man och fick en grav utan namn på spinnhusets marker. Den okända spinnerskans grav med andra ord.

 

Det var skillnad på folk och folk som tidigare nämnts och utseendefixeringen var tydlig även då. Det gick främst att se vem som hade pengar och vem som inte hade pengar. Kläderna var dessutom hett åtråvärda för de klåfingriga därför kunde det också annonseras om bortappade hattar och sjalar, berättar museet. De som hade råd ingick i modet rockoko med välsnörda korsetter, smink som syntes på långt håll och så perukerna. De där som aldrig tvättades, bara pudrades... det var ju 1700-tal.

 

På 1800-talet växte borstbinderiet sig starkt. Folk hade i viss mån blivit lite bättre på hygien såsom bad och disk men borstar behövdes även hos en del hantverkare som bagare och målare. Textilindustrin växte, maskiner köptes in och industrialieringen kom i full blom för det fanns en framtidsanda i Norrköping och många lockades till staden.

 

Butiken som visas i museet är också som ett museum. Det finns så många saker som en butik kunde inneha och sälja, det skulle vara ett riktigt eldorado för en nostalgiker från 2024 att vara där i början av 1900-talet. 

 

I förra århundradets början var Norrköping en ledande arbetsgivare i stadens textilindustri och det kan kanske ses som något bra men arbetsvillkoren var hårda, barnarbete förekom, lönerna var låga och facket som gjort sitt intåg stred hårt mot arbetsgivarna (överhuvudtaget i Sverige på den tiden). Import av ull blev allt vanligare för man tyckte inte att den svenska ullen höll måttet av någon anledning. Under depressionen var närmare 3000 norrköpingsbor arbetslösa. Under 50-talet växte textilkrisen eftersom det var billigare att importera från länder där lönerna var extremt låga. På 70-talet lades den sista textilfabriken i Norrköping ned med många arbetslösa som följd. En 400-årig textiltillverkning hade därmed tagit slut.

 

 

 

Här finns en utställning om EPA-traktorer som fotograf Benjamin Norskov (Nörskov) arrangerat. Det var en rolig baksideskylt. 

 

 

Det fanns en gång en kvinna som hette Alva Carlsson, hon var rullerska på spinneriet i det hus som kallas Strykjärnet. Som rullerska rullade hon garn från mindre spolar till större. Hon tjänade 24 kronor i veckan till att börja med och när ackordet infördes kunde det hända att hon tjänade hiskeliga 31 kronor i veckan.

 

 

En av museets personal berättade att Alva tyckte mycket om sitt jobb, det var en frihet för henne att komma ifrån föräldrahemmet där hon upplevde att hon slavade åt sin far. Hon hade ingen önskan att leva som hemmafru, det var usch och fy för henne. Alva jobbade i spinneriet mellan 1927 och 1962 och ville visst inte gå i pension när det så blev dags.

 

 

En annan utställning på Arbetets museum var den om UFO. För den som sett Felix Herngrens serie i tre delar på TV4 (play) skulle med all säkerhet känna igen sig.

Det var en ganska stor utställning och trevlig att gå omkring i. Norrköping är ju centrat för UFO i och med UFO-arkivet som räknas som det största i världen. Det är fyra hyllkilometer - kilometer, det är hiskeligt stort. Utställningen har också en biograf där en film gjord i Norrköping och som handlar om UFO går att titta på. 

 

Här får man veta att det redan under Antiken fanns tankegångar om andra världar i universum. Det kanske nog var i sin linda eftersom det tog lite tid innan UFO-tankegångarna tog fart under 1600- och 1700-talen.

 

På 1800-talet så blev det här med UFO och utomjordingar allt populärare och på den vägen är det för under 1900-talet börjar en del komma ut ur garderoben så att säga och berätta om att de varit med om utomjordingar, antingen i möten eller rent av blivit kidnappade och förda till utomjordingarnas skepp. 

 

Museet tar också upp Area51 som är mytomspunnen. Lite som att pytsa ut hemligheter med att säga en sak men ett ansiktsuttryck som säger något annat.

 

 

Sist men inte minst har vi Helga Maria Swartz från Norrköping. Här på bilden är hon femton år. Känns hon igen? 

 

Det brukar bli mellan 150 och 200 bilder på mina Stadsbesök så även denna gång. Det är otroligt svårt att välja vilka som ska vara med eller inte, men det är bara att sålla och hoppas att det blir just de bilderna som inspirerar dig till att besöka Norrköping.

 

Tack för att du följde med till Norrköping. Håll utkik efter nästa resa och nästa äventyr.  

 

 

Inne på slottsområdet är det naturreservat och jordbruk. Vill man gå på vandringslederna i mörker kan det finnas chans att se fladdermöss.