Kastellet i Vaxholm 2024
Kastellet i Vaxholm
tisdag 16 juli
Klicka på bilden om du vill se hela
Norrskär i väntan på avgång medan vi tuffar förbi.
Idag var vi två roddarmadamer som... näe... vi är i nutid och reser med Waxholmsbolaget till Vaxholm för att byta båt till kastellet. Så idag åkte jag och en av mina väninnor ut på havets vågor i värmen. Solen bråkade med molnen kors och tvärs och vi fick smaka både på solsken och moln på resan.
Söders höjder med Katarina kyrka som tornar (!) upp sig i bakgrunden.
Gud fader på himmelsbågen i Nacka av millesskulptören Marshall Fredericks, gjuten på Herman Bergmans konstgjuteri i Stockholm och rest den 8 september 1995.
Vatten, vatten, vatten. Fick en vacker bild häromdagen från en annan väninna som är utomlands. Den bilden visade himmel och hav och inget motstånd däremellan. Den här vyn från Stockholms vackra skärgård är inte fy skam den heller.
Mellanlandning vid Tynningö Höganäs en kort stund.
Smäcker, det ordet bestämde vi oss för när den här vackra tingesten dök upp framför våra ögon och trots att ingen av oss är seglare så glittrade det nog litegrann i irisarna ändå.
Gustav Vasa dyker ju upp lite titt som tätt här i bloggen och kommer även här upp som gubben i lådan. Vaxön som det hette förr innan staden kom till var inte så mycket att räkna med innan Gustav seglade in på arenan och tog över. Man tror att han föddes på Rydboholms slott som Vaxön tillhörde på den tiden.
GV fattade att den här ön hade ett himla bra och strategiskt läge ur försvarssynpunkt. Affärsman kan man kanske kalla honom för när han bytte till sig flera öar i området. Därefter såg han till att ett försvarstorn kunde byggas men också att det berömda Oxdjupet skulle fyllas igen. Klappat och klart. Inga fiender på hans gård (eller stad för den delen). Staden som byggdes - Vaxholm - fick skattefrihet om man såg till att den sköttes ordentligt, bemannades och försörjdes med andra ord.
Ordet Vaxholmsströmming kom till när fiskarna rodde in till Stockholm och sålde sin last. Så kom köpmännen i kölvattnet och Vaxholm började växa och blomstra. I mitten av 1800-talet kom ångbåten med reguljärtrafik till och från Stockholm.
Svansjön
Norrskär (bilden är lånad och tillåten att använda från Wikipedia bilder under sökning på Waxholmsbåtar)
Sommarstugor började byggas så stockholmarna blev glada och fick fritidsnöjen. Varvsindustrin fick ett uppsving med hjälp av William Lindberg som både var varvsägare, båtkonstruktör och designer. De båtar av äldre modell som vi idag åker med Waxholmsbolaget är de båtar som vi också kallar Waxholmsbåtar och som William Lindberg designade och byggde. Tack herr Lindberg!
Jag har varit i Vaxholm ett antal gånger. Varje gång har det varit med båtresa hit och hem förutom en gång. Då åkte jag buss hem och det var en oskön resa i jämförelse med vad Saltsjön, båtar och deras tjära (!) dofter kan ge.
Vaxholm har sitt stadshotell och hit åkte jag och mina systrar en gång för länge sedan för att fira vår då åldrande mamma. Det blev en oförglömlig resa på flera sätt och jag är tacksam att vi fick den tiden med henne när hon fortfarande var hyfsat frisk.
På kastellets område finns både restaurang, museum och konsthall. Restaurangen har enklare rätter som sallad och smörgåsar till spännande (!) priser, museet visar krigshistoria på olika sätt och även det var spännande.
I trappan ner till källaren luktar det kraftigt av mögel men lukten försvinner när vi kommer ner i källarvalven. Här visas hur människor som arbetade på kastellet med bakning, tvätt och allehanda ting hade det på jobbet. Här finns också en handelsbod, ett klassrum och flera olika rum för barn.
I bakstugan
Ugnen användes till brödbak inför en eventuell belägring men just vid det är tillfället när Sofia inte står i kommendantens moderna kök några trappor upp så används den här spisen till brödbak åt kommendantens hushåll.
Voilá!
I tvättstugan
Den här siluetten ska föreställa tvätterskan Theresia Johansson. Hon är tjugo år och den här dagen hjälper hon sin mor med tvätten på kastellet. Det är öppen eld, kokande vatten, frätande ämnen, tunga lyft, obekväm arbetsställning, händer i iskallt vatten, bärandes av både torr och blöt tvätt oavsett väder och oavsett årstid får vi veta på museet.
Det är med andra ord en grannlaga procedur för att få lakanen tvättade. Det ska kokas vatten och läggas i björkvedsaska. Det ska hällas ömsom kallt ömsom varmt vatten i kärlet. Det ska röras om tills det blir lut innan lakanet kan läggas ned. Det ska tömmas kar och det ska sköljas lakan tre gånger i hett vatten. Det ska bäras lakan eller dras på vagn ner till vattnet och det ska klappas och doppas lakan i vattnet oavsett årstid. Det ska bäras lakan upp till kastellets vind för att hängas och torkas. Det ska vikas lakan och manglas innan användning. Sedan... är det dags att göra om det igen och igen och igen.
De skulle bara veta hur vi tvättar lakan idag...
Tvättbräda (utan gym).
Den handdrivna stenmangeln på kastellet. Lakanen rullas upp på en kavel och lådan med sten dras över. Helst ska lakanen vara lite fuktiga när de manglas för att sedan hängas upp än en gång på vinden för att torka. Här gällde det också att se till så att det inte blev några veck så lakanen fick sträckas ordentligt för att vara helt släta.
De skulle bara veta hur vi gör idag med våra lakan....
En tillfångatagen lösdrivare
Den här siluetten ska föreställa Axel Pettersson som blev tillfångatagen för lösdriveri i Stockholm. Lösdriverilagen från 1885 säger att du inte får ligga samhället till last utan måste kunna försörja dig själv. Det kunde inte Axel 1889 vid 31 års ålder och döms därför till tvångsarbete i sex månader.
Han fick (efter att ha blivit informerad om de regler och förordningar som gällde och av med sina ägodelar) en grå uniform, en sked, en matskål, och en sängplats bland de övriga 200 intagna. Arbetsdagarna var 12 timmar långa och Axel sägs jobba hårt och blir på så sätt sedd och får lite mer betalt för det jobb han utför.
Axel blev en i vad man på den tiden kallade kronoarbetskåren tillsammans med andra lösdrivare och tiggare. Kronoarbetskåren kom till 1842 och var främst för dem som dömdes till straffarbete. För kvinnor betydde straffarbete sömnad och spinneri som i Norrköping men också Göteborg.
Gubbarna fick rena skjortor varje söndag, rena lakan varje månad, rena kalsonger "minst hvar 6:e vecka". De skulle också klippas korthåriga för att undvika ohyra, enligt museet.
Arbetsuppgifterna för dessa grå uniformsgubbar var rodd, hämta vatten, sköta toaletterna, tömma sopor, sopa golv, skotta snö eller annat, hugga ved och bära veden till "de fina rummen". De skulle också bygga vägar och hugga sten, snickra och måla, ha telefonväkteri (?), kratta och tvätta.
När arbetet för dagen var klart fick de 200 gubbarna vara inlåsta på logementet. Gudstjänster och viss skolutbildning fick de tillgång till och att hålla sig ren och fräsch var viktigt även om "ren och fräsch" var lite annorlunda än dagens tvagande i svenska badrum.
För arbetsuppgifterna hade de fri kost och logi, lönen var 6 öre/dag. Även om Axel och gubbarna hade fri kost så kan jämförelsen med priser ge en hint hur mycket 6 öre/dag egentligen var värt.
Museet berättar att:
1 liter sötmjölk kostade 13 öre
1 kg salt sill 27 öre
1 kg hårt rågbröd 22 öre
1 kg finmalet vetemjöl 21 öre
1 kg potatis (som var bristvara 1890) 50 öre
1 kg fläsk 73 öre
1 kg smör 1,78 kr
1 kg kaffe 1,45 kr
1 kg socker 80 öre
1 liter sädesbrännvin 1,20 kr
1 kg färskt biffkött 59 öre
1 kg salt kött 64 öre
1 kg ärtor 10 öre
Årshyra 1 r o k i Stockholm 204 kr
En överstelöjtnant och en kommendant tjänade närmare 18 kr/dag, en dräng i lantbruket 46 öre/dag, en piga i lantbruket 21 öre/dag. En spårvägskusk 2,56 kr/dag lite mer än en industriarbetare på Bergsunds varv 2.50 kr/dag.
Barnen på fästningen
Officersbarnen hade det bra med dåtidens mått mätt. De fick gå i skolan och bli bildade av en utbildad lärare enligt Folkskolestadgan från 1842 men inget tvång om lärandet kunde komma från annat håll som till exempel privatundervisning på kastellet.
Barnen fick lära sig ämnen som då hette kristendomskunskap, modersmål, räkning, geografi, historia, naturkunnighet, teckning och sång.
När Berta Lagerheim är tretton år skriver hon i ett brev 1890: Du kan inte ana hvad vi hafva roligt under skrivlektionerna. Vi får skriva av verser ur Anna Maria Lenngren. Tante Rosén dikterar och vi alla skrattar förstås rysligt åt de lustiga poemen.
Det var på den här tiden skillnad på folk och folk och därmed på barn och barn. De fattiga fick en annan skolgång än de välbeställda barnen. För de fattiga gällde undervisning i skolan med en fröken som ringde i klockan när det blev dags att komma in från rasten. De skulle också förutom ämnena lära sig ordning, sedlighet, disciplin, moral och fosterlandskärlek.
Krigsberättelser från kastellet:
I mitten av 1500-talet kunde Stockholm börja känna sig tryggt då GV Eriksson hade fixat fästningen på Vaxholm som försvarspostition. För att ordna så att fienden inte tog sig igenom Oxdjupet som var 200 meter brett och 30 meter djupt fylldes det upp med stockar och kedjor tvärs över inloppet. Först i början av 1800-talet fylls Oxdjupet efter 300 års arbete igen och folk kunde gå torrskoda över sundet. Skulle någon inta Stockholm sjövägen fanns ingen annan rutt än genom Vaxholm. Och där fanns ju en fästning nu.
Oxdjupet började muddras omkring 1876 - 1879 och är sedan länge farbart med sitt smalaste ställe på endast 180 meter brett och djupet varierar mellan 17 och 38 meter. Här tuffar också finlandsbåtarna förbi.
På 1800-talet kommer fransk-brittiska fartyg och ankrar upp vid Vaxholm. För med sig kolera och fästningen får börja agera sjukstuga. Det blev mer regel än undantag att folk från olika krig låg på fästningens sjukhus. För de som jobbade på fästningen var sjukdomar alldeles närvarande och många blev drabbade som sådana som Axel och grabbarna.
På 1800-talet har man skjutövning med det senaste i kanonvärlden. En svensk uppfinning dessutom och från Åker Styckebruk som ligger mellan Mariefred och Strängnäs. Besöker du kastellet så kan du här få höra (upp-)laddningen.
Kommendanten
Resten är modern historia...
Inget drama då? Nja det beror väl på vad som definieras med drama.
Kastellet har stengolv och ett ojämt sådant på sina ställen. Med blicken rakt fram går jag ner i en grop, vrickar foten och hamnar med mitt vänsterknä... bland tegelstenarna på golvet. Darrig vid kassan knappar jag in koden till kortet för att betala min lunch men det funkar inte, så jag knappar på för jag tänker att det kanske är fel kod nu när hela jag skakar men får tvärnit på kortet. Resten av dagen går i samma spår tills jag får veta att kortet blivit spärrat av för många knappförsök.
Kortet blir klippt på banken och ett nytt kommer senast om en vecka.
Kan man handla på krita (eller funkade det bara under Kritaperioden...?)
Knät då? Tja, det är samma knä som jag doppade i asfalten och försköt knäskålen på i Spanien 2018. Det är tredje gången (gillt?) som den stackaren blir utsatt. Jag får nog ta och bli lite bättre på att titta vart jag sätter fötterna någonstans hädanefter.
Lite bilder från dagen:
En lapp och framtidens karriär är klar.
Var finns de här skyltarna att köpa?
Ok ett ok, jag fattar.
Konsthallen
Hemgång utan sjögång
Hej då kastellet (ses i mörrn... eller inte)
Det har varit kanon (!) att ha varit på Vaxholms fästning och kul att du hängde med. Kanske inspirerad av Vaxholm och fästningen? Gå ombord och ge dig ut på böljan den blå i så fall.
Nästa resa är på fast mark på fastlandet. Häng med på den turen om lusten infinner sig.
Helsingfors 2024 dag 3
(mot) Stockholm
11 juli
dag 3
Vi stävade mot Sverige, touchade in i Mariehamn under tidiga morgonkvisten och kom i dyningarna efter ovädret som tydligen drabbat södra Sverige. Det gungade en aning och regnet kom. När vi kom in i Stockholms yttre skärgård kom vattnet att bli lite av ett salsgolv.
Vi åkte ifrån Helsingfors i 24 graders värme och solsken till ett gråmulet Stockholm. Fick fast mark under fötterna och var både glada, nöjda och trötta efter resan.
På hemmaplan blev det snabblunch i farmors kök och sedan hemgång för den yngre av oss. Vi har haft en rolig och skön resa med god mat och nya upplevelser i bagaget.
Tack för att du följde med oss till Helsingfors. Håll utkik efter nästa resa som kommer snarare än vad en tror.
Helsingfors 2024 dag 2
Helsingfors
onsdag 10 juli
dag 2
Vi lämnade Ior som själv fick åka vidare till Tallin medan vi (mitt äldsta barnbarn och jag) gjorde stan.
På promenad genom stan till järnvägsstationen för att köpa spårvagnsbiljetter till Sea life. Biljetter köper man i R-kiosker och blippar dem sedan på spårvagnen. Vi köpte dagsbiljetter så vi kunde åka så mycket vi ville under dagen.
På Sea life
Sea life
Drakfisk på Sea life
Sea life
Sea life i tunneln under vattenytan där vi mötte på några hajar bland annat. Tunneln och ingången till akvarierna kommer jag ihåg från förra gången jag var här för tjugo år sedan.
På Linnanmäkis nöjespark där vi åt lunch. Fikade gjorde vi högst upp på Stockmanns. 
Tre våningar böcker. Bara att botanisera i denna härliga bokhandel.
Saluhallen vid hamnen. Här har utbudet förändrats rejält. Inga laxpiroger så långt ögat når...
Vi tog en tur på några varv, första varvet blev en liknelse på nära-döden-upplevelse. De andra varven vande jag mig och kunde (nästan) njuta av utsiken.
Med utsikt söderut och mot Ior i Tallin.
Utsikt västerut och mot Stockholm. Ses i morgon!
Nätet är trögt och opålitligt på båten, nu är det dessutom sent på kvällen och dags att sova.
Helsingfors 2024 dag 1
(mot) Helsingfors
tisdag 9 juli
dag 1
Varmt, skön elvismusik på däcket inunder och vi stormtrivs (så klart).
Det var gott!
I morgon gör vi stan. Håll utkik efter undervattensfasoner 💦🤭
Vansbrosimningen 2024
Vansbrosimningen
Västerdalälven
fredag 5 juli
Med våtdräkt, simglasögon åkte vi taggade upp till Dalarna med stopp i Ludvika för lunch. Det här är något som har längtats efter samtidigt som lufttemperaturen på 13 grader och regn hängandes i luften över Vansbro gjorde det något pirrigt.
Trio mellan Västerås och Ludvika. Det finns rätt många spelande gubbar utmed 66:an så håll utkik om du kör den vägen.
Här är ett gäng till. Lite rockigare verkar det som.
Smedjebacken
Ingen av oss i bilen har tävlat i simning tidigare och definitivt inte motströms så det här var okända vatten om man säger så.
Vi träffade två familjer vid parkeringen och fick värdefulla tips från dem som är mer vana än oss att doppa tårna i älven. Tio minuters promenad senare befann vi oss vid målområdet där restaurang och viss försäljning av några olika ting förekom. Regnet kom och gick, emellanåt öste det ner men vi satt torrskodda i restaurangen och när det var dags för ombyte var regnet som bortblåst.
Ombytet sker i en byggnad på området med plats för knappt tio kvinnor i taget. Där inne i omklädningsrummet mötte jag en bekanting och det var både otippat och glädjande. Tävlingar pågår hela dagen så omklädningsrummet kan få kö då både de som har och de som ska simma är i behov av att komma in om man nu inte står utanför och byter om, det funkar det också kunde vi se.
Från målområdet är det en kilometers skön promenad parallellt med Västerdalälven (det här är Vanån som vi korsar) till starten och om någon har sett en galopphäst stå i båset i väntan på start så kan det liknas vid det sprittet i kroppen som försegicks hos haningeborna i denna stund. Vi ville bara starta och komma iväg.
En rondell i Vansbro
Så här ser det ut och fingret visar hängbron där det gungade fint i blåsten när vi gick över... Det är maxlast på bron så håll koll vad som gäller innan du går över. Jag tror det var max 20 eller 25 personer samtidigt.
Vi simmade från stora skylten längst till höger strax ovanför armen, rakt över och under bron där fingret visar och fram till den blå markeringen vid skylten Arenan. Det är en kilometer motströms. Idag även motvind och lite regn.
Först blev vi fotade av vår bästa Sara, sedan uppvärmda av Friskis och Svettis från Borlänge, därefter genom registreringen med armbanden och ner i vattnet. Vilken skön känsla! Det var 17,9 grader i vattnet och våtdräkterna fick kropparna att bara mysa. Det var riktigt skönt i vattnet när vi korsade Vanån och tog oss in i Västerdalälvens vatten.
Här är det på sin plats att säga att det fanns några simmare som simmade i vanlig baddräkt. Våtdräkt används bara när det är kyligt i vattnet och bör inte användas om vattnet överstiger 22 grader. Temperaturen som Västerdalälven visade upp idag gick alldeles ypperligt bra att simma i baddräkt, så våtdräkt är inget måste i tävlingen utan är mer som ett värmande skal.
Vi träningssimmade i Årsta havsbad inför tävlingen och där var vattentemperaturen 14.5, vilket är det kallaste jag har simmat i någonsin. Händer och fötter, men händerna framför allt var iskalla. Kroppen däremot var skönt varm för att våtdräkten gjorde sitt jobb.
I den tävling som vi gjorde idag kunde man använda både handskar och badskor att simma i. Det finns speciella framtaget för det och går att köpa både på nätet och i vissa sportbutiker för den som ska simma när vattentemperaturen är lite lägre.
Det sägs att man ska hålla sig intill bryggorna om man vill simma lite mindre motströms eller så gör man det inte. Jag tyckte det såg lite läskigt ut med alla som trängdes utmed bryggorna så jag valde min egen väg om jag säger så. Var och en väljer själv var någonstans man simmar bara man simmar inom markeringarna och det är brett, typ 1/3 av älven så det finns gott om utrymme.
Det var motvind, motströms och lite regn men inget som störde någon av oss. Det var såå skönt att simma i älven och något jag rekommenderar att prova på. En kilometer är inte långt om man dessutom som vi njöt av simningen. För den som är ovan vid simning är närheten till bryggorna definitivt något att hålla sig till och de flesta kan genomföra loppet utan några som helst bekymmer. Det är bara att ta det lugnt och ta den tid det tar.Jag mötte en kvinna som berättade att hon hade vunnit en startplats i tävlingen. Hon var definitivt ingen simmare, hade inte tränat ett enda simtag men tänkte att hon skulle genomföra det ändå eftersom hon vunnit priset. Och det gjorde hon med bravur. Imponerande!
Det gick väldigt bra för oss båda och vi kom i mål glada och stolta. Jag gick in på 35 minuter, vilket är den tid jag har i simhallen som får anses som ett badkar i jämförelse med Västerdalälven så jag är nöjd med min prestation. Men... som alltid, vårt mål i tävlingarna är att komma i mål, inget annat.
Ombyte och sedan rulla hemåt i kvällningen. Middag blev det återigen i Ludvika men på Coco Thai den här gången och där vi fyllde på med god energi.
Hemma togs våtdräkten omhand och vem vet när den plockas fram igen...
Tack för att du följde med till Vansbro och Vansbrosimningen. Om du gillar att simma så kan det här vara tävlingen för dig! Det finns ingen prestige bara glädje bland deltagarna så prova gärna om du känner för det.
