Pilgrimsvandring via Dolorosa 2025
Pilgrimsvandring via Dolorosa
Tisdag 15/4 2025
Haninge
Vi var ett gäng som blivit inbjudna till pllgrimsvandringen och vädret var precis så där fint som det ska vara när man vandrar. Vi gick på grusvägar och stigar, stannade upp och reflekterade. Här i tunneln till exempel ut mot hästgårdar som det finns mängder av i Haninge.
Vid fikarasten stannade vi på en gård som vi fått lov till och i dammen finns det fiskar året om. Den är till minne av gårdens manlige ägare som tyvärr aldrig hann uppleva dammen med fiskar han så gärna ville ha.
Dammens väktare
Sådana här skyltar finns lite är och var (i Europa i alla fall). Det är lite skojsigt. För den som är sugen på en nätt promenad till Paris får här veta hur långt det är kvar.
Gammalt och nytt i Haninge. Här mest i äldre fason
Så vackra gröna fält. Här sticker tornet upp på Österhaninge kyrka som är målet för dagen.
Det finns så mycket lantlig miljö i denna underbara kommun.
Och konstverk på vägen
Äppelblomster på väg att slå ut i solvärmen
I Österhaninge kyrka
I Österhaninge kyrka
Djurlivet är även det fantastiskt att få vara nära. För någon vecka sedan sprang det älgar runt omkring oss i bostadsområdet. Det här rådjuret var lite själv och därmed också lite ängslig så vi gick vidare.
De här sötnosarna hade ingen ängslan i sig däremot verkade de mycket förvånade över de tillfälliga gästerna utanför staketet.
Även den här förundrades över gynnarna på andra sidan tråden.
Det finns spännande saker att titta på i skogen. En spräckt sten att gå igenom för den som törs.
Tomtar på loftet finns det kanske en och annan som har men tomtar i skogen. I april. Näe, det var väl ingen som hade hört förut.
Runstenar och därmed minnen från förr finns det ju gott om i Haninge och den här runstenen är rest av två kvinnor. Skriften på stenen är nästan helt oläslig och rejält skadad. Den hittades vid en dikesgrävning på Lövhagens mark 1956.
Det som har gått att tyda är:
Ödgunn och Arngärd lät resa (denna sten efter) sin broder (Anund?)
Sist men definitivt inte minst, Galgstenen. Stenen är ett flyttblock från istiden och avrättningsplatsen blev lagd här, väl vald säger historien. Utanför kyrkbyn, alldeles intill vägen i avskräckande syfte eftersom de hängda fick hänga kvar ett tag. För den som törs gå hit en sen kväll i mörkret kanske ska ta med sig pannlampa för det sägs att det spökar här om nätterna.
Så roligt att du också ville gå på pilgrimsvandring denna soliga vårdag. Häng gärna med på nästa äventyr.
Hur man får osten att ligga kvar på mackan 2025
Hur man får osten att ligga kvar på mackan
Onsdag 9 april 2025
Handen
Testa att göra ett hälsosamt och billigt "smör" som kan räcka i flera månader.
Köp en påse torkade gröna linser i affären. Den här sorten på bilden kostar i dagsläget lite drygt 30 kronor. Använd hela påsens innehåll på en och samma gång.
Lägg linserna i blöt och koka dem därefter enligt anvisningen på påsen. Det brukar bli tre spisplattor som är igång här hemma beroende på hur stora grytor och kastruller man har förstås.
Sila av vattnet efter kokningen
Stjälp upp de kokta linserna i en långpanna för att svalna (går väldigt fort)
Ta fram en matsked, en-liters fryspåsar och eventuellt påsklämmor om du gillar sådana
Portionera upp linserna i fryspåsarna med 5 rågade matskedar i varje påse. Lägg in påsarna i frysen. Ta fram en påse när behovet finns och låt påsen tina i rumstemperatur.
Koken brukar ge 13-14 fryspåsar med en kostnad på drygt 30 kronor. För den som äter en smörgås till frukost räcker en fryspåse linser ungefär en vecka.
Koken brukar ge 13-14 fryspåsar med en kostnad på drygt 30 kronor. För den som äter en smörgås till frukost räcker en fryspåse linser ungefär en vecka.
Häll upp de tinade linserna i en bunke
Mixa linserna
tills de ser ut så här.
Salta (efter behag som farbror Melker sa). Behövs inte så mycket så var försiktig i början. Blanda och smaka av.
Lägg upp linsblandningen i en glasskål eller vad du har hemma som passar dig
Lägg över plastfilm och ställ in i kylen.
Så här får du osten att ligga kvar på frukostmackan:
Ta fram linsblandningen från kylen, bre frukostmackan och ha lika mycket eller lite till på smörgåsen som du vanligtvis har smör. Lägg på en ostskiva och den ligger garanterat kvar.
Smaklig spis.
Smör och bröd 2025
Smör och bröd
Lördag 5 april 2025
Hemma i Handen
När vädret är som det är så passar det också en dag som denna att göra smör. Två ingredienser vispgrädde och salt. Inget mer.
Börja vispa grädden och för att grädden inte ska skvätta allt för mycket så kan det vara bra att börja vispa på steg 1
Men det tar ju lite tid så jag lade på lite plast och öste på för fullt med vispen
Ska man fotografera samtidigt kanske det är bättre med ett lock med hål i, vad vet jag...
Lagom vispat för äppelpaj men dit skulle jag inte idag
Lagom vispat för tårta men dit skulle jag inte heller idag
Nu är vi bortom desserterna och på väg in i smörsvängen.
Grynigt och fint, snart i mål
Nu har vasslen separerats så då är det klart
Krama ur vätskan
En påminnelse här är att om du ska ha smöret i kylen är det viktigt att du i det här momentet tvättar smöret i kallvatten. Byt vatten flera gånger och krama smöret i vattnet. När vattnet är rent och klart har du tvättat bort kärnmjölken i smöret, vilket i sin tur gör att smöret håller längre kanske ett par veckor eller så. Smöret har inte lika lång hållbarhet som smör köpt i butik men smör på 5 dl grädde och om du har det till frukost och kanske steker i så håller den sig inom tiden. Jag väljer att frysa in smöret utan att tvätta bort kärnmjölken och i slutet här på sidan ser du hur jag gör.
Och här är den. Jag ska använda vasslen när smöret är klart
Salta smöret. Hur mycket? Kanske ett halvt kryddmått eller så.
Massera in saltet i smöret
Voila!
På med plast och in i kylen
Här är vasslen efter att smöret fått lite kärlek och blivit kramat hårt
Fyllt på med varmvatten upp till 5 dl för nu ska vi baka bröd på vasslen
Häll ner vasslen i en bunke. Det gör ingenting att det finns smörklumpar de kommer att knådas in i degen. I vanliga fall är det 1 msk rapsolja som åker ner i bunken men inte idag när smöret går med.
Här ska en påse torrjäst hällas ner i bunken och en bild på jästen finnas med men jag glömde jästen. Det har aldrig hänt förut men det löste sig när jag väl upptäckte att degen inte jäste. Jag fyllde på vasslemåttet med varmt vatten ca 1 dl och sedan pytsade jag ner jästen i måttet och vevade runt ett tag. Så hällde jag ner den blandningen över degen och knådade ett tag och fyllde på med lite vetemjöl tills degen blev sig lik igen. Därefter fick den äntligen stå och jäsa.
1 1/2 tsk salt
Ungefär 2 dl lantbrödsmjöl med surdeg
Ungefär 2 dl rågmjöl (den här gången blev det finmalet)
Häll i vetemjöl (det är ungefär 13-14 dl mjöl totalt).
Mjölmängden är svår att säga exakt eftersom jag tar på ett ungefär. Det är bra att inte hälla i allt mjöl på en gång. Knåda degen och fyll på med mjöl under tiden.
Veva runt
Sedan är det bara att börja knåda och fylla på med mjöl under tiden som knådningen pågår
När degen ser ut ungefär så här är det dags för den att vila under duk i ungefär 1 timme
Under tiden degen jäser så testar jag smöret
Och stekte ett ägg i det
Smörade två brödformar med rapsolja
Och degen jäste till slut
Dela den i två
Och lägg ner dem i formarna. Lägg på en duk och låt dem jäsa en stund eller två
I väntan på att bröden skulle jäsa klart så satte jag ugnen på 200 grader och så blev det lite stickning på det
När de ser ut så här är det nog klara, det går ju att vänta lite till om man vill
Stoppa in dem i ugnen ungefär i mitten. Tre kvart är lagom
Då ser de ut så här
Ta ut dem ur formarna, knacka i botten (det ska låta ihåligt då är de klara) och låt dem svalna under duk
Därefter blev det dags för provsmak. Bakat bröd, egengjort smör och ägg som stekts i smöret.
Resten av smöret lade jag som synes i iskubslådan. Plastfilm i botten för att lättare få ut så mycket eller lite som behövs, plastfilm uppepå för att skydda smöret och sedan skjuts in i frysen.
Inget fett i min slask. Torkar ur och lägger pappret i matpåsen. Efter dagen är påsen full med hushållspapper. Bra för komposteringen.
För att sammanfatta köksbestyren kändes det annorlunda för mig att äta smörgåsen. Jag äter vanligtvis inte smör utan har en annan variant som får osten att ligga still och det är gröna linser.
Under rubriken Hur man får osten att ligga kvar på mackan 2025 hittar du nedanstående beskrivning med bilder till.
Gör så här om du känner att du vill pröva ett hälsosamt och billigt "smör":
1. Köp en påse torkade gröna linser i affären. Koka alla linserna på en och samma gång och enligt anvisningen. Det brukar bli tre spisplattor som är igång här hemma
2. Sila bort vattnet
3. Stjälp upp de kokta linserna i en långpanna för att svalna (går väldigt fort)
4. Portionera linserna i 1-liters fryspåsar ca 5 - 6 rågade matskedar i varje påse.
5. Lägg in påsarna i frysen
6. Ta fram en påse när behovet finns.
7. Låt påsen ligga och tina i rumstemperatur.
8. Mixa linserna och tillsätt salt (efter behag som farbror Melker sa).
9. Lägg upp blandningen i en glasskål eller vad du har hemma och ställ in i kylen.
10. Ta fram linsblandningen från kylen, bre frukostmackan och ha lika mycket linsblandning på smörgåsen som du vanligtvis har smör. Blandningen från en påse kan räcka en vecka beroende på hur mycket du brer på smörgåsen förstås.
11. Ost eller annat pålägg som vanligt.
12. Smaklig spis.
Så nu är vi mätta och belåtna och hoppas att du också känner för att prova på att göra eget smör och bröd. För den som inte brukar baka är det bra att inte ta brödbaket på alltför stort allvar. Du behöver inte vara orolig om brödet inte jäser på en timme. Låt degen jäsa så länge som den behöver. Ju kallare vätska du har till brödet desto längre tid för jäsning. Ju varmare vätska desto kortare tid. Degen behöver inte jäsa i värmeskåp. Ställ bunken på köksbordet om du vill. Den kommer att jäsa.
Du kan också stanna jäsningsprocessen en stund om du får annat för dig. Ställ in bunken med plastfilm på i kylskåpet, till exempel över natten. Ta fram bunken och låt den fortsätta jäsningen i rumstemperatur. Gott att ha nybakat bröd på helgmorgonen om inte annat.
På somrarna när vädret är varmt jäser degen lite snabbare i rumstemperatur än på vintern och tvärtom tar jäsningen på vintern lite längre tid i rumstemperatur.
När det gäller mjöl så tar du det som du har hemma. Har du inget mjöl hemma så köper du det mjöl du känner att du vill testa brödbaket med. Det är inte så noga. Du behöver inte följa receptet slaviskt. Gör som du själv vill. Testa olika mjölsorter. Eller varför inte stoppa in lite grönsaker i degen. Rivna råa rödbetor i degen är en hit kan jag säga. Rivna morötter fungerar liksom riven rå potatis. Nästa gång står broccoli på tur. Testa dig fram men kom ihåg att grönsakerna ska ner i bunken före mjölet annars blir det stökigt att få till det.
Jag använder torrjäst som har ett bättre utgångsdatum än färsk jäst men du bestämmer ju vad du vill ha.
Hoppas jag inspirerat dig till att göra eget smör och baka eget bröd.
Håll utkik efter nästa äventyr.
Tomater 2025
Tomater
Lördag 5 april 2025
Handen
Sidan uppdaterades fredag 25/4 kl. 06.35
April är som april är. Häromdagen gick jag i kortärmat och i kortbyxor. Idag snöar det med snålblåst, så då blir det inneaktiviteter i stället, som att så tomater.
Det var länge sedan jag hade växter hemma. Orsaken är glömska. De stackarna får helt enkelt inte vatten när de behöver. Nu ska det vara löst förhoppningsvis. Återstår att se. Den här sidan är tänkt att uppdateras lite då och då för att följa processen så fler bilder kommer att publiceras om det händer något i lådorna.
Kom ihåg att klicka på bilden om du inte kan se hela.
På Lidl hittade jag de här lådorna. Perfekt att börja med.
Fröerna hittade jag på ÖoB där det finns massor av olika frösorter.
Blomsterlandet hade ett kanonerbjudande 16 L såjord för 99 kronor. Behöver jag så mycket verkligen? Får väl skänka bort om inte annat.
Packade på...
Och valde att bara lägga ett frö i varje avdelning. Det finns så många fler lådor och så många fler frön så kommer det inget den här gången så är det bara att experimentera vidare.
Glömde bort att vattna innan jag lade ner fröna men sprayade på ett tiotal gånger i varje avdelning och sedan när jag lagt på lite mer jord över fröna så sprayade jag en gång till ett tiotal gånger.
Så här blev det. En låda att börja med och det här fönstret finns i sydvästläge och värmer upp rejält när solen ligger på - inte i dag dock...
Här kommer det förhoppningsvis att läggas till bilder lite då och då beroende på om det koms ihåg att vattnas...
Torsdag 10/4 kl 10.30 första livet i bild
Torsdag 10/4-25 kl. 15.20 överst i bild är samma skott som på fotot här ovanför. Det är nästan så att det går att se när det växer. Nederst och mitt i bild lite suddigt är nästa på väg upp.
Fredag 11/4-25 kl 07.45 här ploppar det upp skott hela tiden känns det som. Skojsigt.
Måndag 14/4-25 kl. 18.50. Det är tre fröer som inte har kommit upp och kanske inte gör det heller. Vi får se.
Onsdag 16/4-25 kl. 19.50 Se där se där, finns det liv finns det hopp. Nu är det bara två kvar som inte kommit upp.
Söndag 20/4-25 kl. 06.20. Nu är nästa bladkombintion på väg upp i lådan.
Måndag 21/4-25 kl. 18.35 Skam den som ger sig. Den här lilla filuren ville visst också vara med. Bättre sent än aldrig. Det betyder att 23 små frön av 24 håller på att bilda sig en uppfattning om den nya världen ovan jord. Vi får väl se hur det blir med den 24:e rackaren och om den dyker upp den också.
------------------------------------------
Nu går flyttlasset!
Fredag 25/4 kl. 06.35 det är nu det händer... några ska flytta hemifrån.
... och tre av småplantorna ska flytta hem till W. De kommer bli mycket väl omhändertagna för han är en mästare i odling.
Så nu går flyttlasset.
Har jag berättat om… friluftslivet 2025
Rudan
Handen
30 mars 2025
Rudans friluftsområde i Handen
Rudans friluftsområde ligger på platsen där den gamla Rudans gård med anor från 1600-talet ligger. En del av husen används fortfarande och i sammanhang som kultur- och friluftsliv. Gården ligger mellan de två rudansjöarna som är en kvarleva efter istidens slut och landhöjningens början som gjorde att de blev kvar efter det som då var skärgård.
För att komma hit kan man åka pendeltåg till:
Annars går det bra att byta tåg på Centralen om man är långväga gäst alternativt köra bil, cykla eller åka med någon som ska åt det här hållet. Alla vägar bär till Handen oavsett varifrån du kommer.
Åker du pendeln så går du upp till "Gröna gången" som tvärsar över tågspåren
Kommer du till den här utgången har du inte gått riktigt rätt. Vänd om och gå åt det andra hållet och se till att du har gården i sikte.
... och fortsätter du gå för att du kanske är lite nyfiken på vad som döljer sig utanför den gången och ser den här du bara lite drygt fem minuter bort från Haninge Centrum
Åker du nu i det närmaste och ser den här på din högra sida är du rätt
Nu så... nu är det rätt väg....
Har du hund med dig kan det vara lite förvirrande med skyltningen för husdjuren men du kan lugna dem med att det är som den vänstra säger: Du får ha dem med dig men de måste vara kopplade
... för hur det än är så springer det inte bara människor i skogarna utan också vilda djur även om de här var snälla och stod stilla medan jag fotade.
Handen har två lokalteatrar, den ena är RoJ som står för Romeo och Julia som var deras första teateruppsättning. Den andra är Ormteatern som ligger fint placerad i Rudans friluftsområde.
Här spelade jag med i en uppsättning på 90-talet och det var riktigt skojsigt minns jag.
Här finns också IKJ Haninge (klubben jag är medlem i) och som har ett fint café värt att besöka när man är på området.
Innan skogarna tar vid finns det massor att göra här ute på ängarna, klättra och gunga....
...spela bordtennis
... sätta bollen i korg
... spela fotboll
... ta upp ett par vedklabbar
... och lägga på grillen
... eller så kan man helt resolut ta sig en bit bort från grillen
...och syna tavlan
... för att sedan sätta fart på vårkänslorna
... och vill man ingetdera så finns skogarna med massor av leder hit och dit. Bara följa markeringarna eller hoppa in hit och dit på några om man känner sig äventyrlig.
Från övre Rudan nära ingången till området
... till nedre Rudan finns flera stigar och småvägar in i skogarna att välja på.
Den längsta leden är 1,7 mil den kortaste 2,3 km och vill man inte ta någon av dessa väljer man förstås att strosa runt hur man vill.
Mitt i skogarna inte långt från grill, teater och gym ligger en stor äng. Här går cykelvägar och de flesta av skogslederna korsar den här ängen
... som är en välbesökt frisbeegolfbana.
Här går också Sörmlandsledens etapp 5 på sin väg mot Paradiset.
Den mest gåvänliga stigen är Maxingeslingan som går runt nedre Rudansjön. Här är det byggt för att människan ska anpassa sig till naturen och inte tvärtom.
Här kan man sätta sig ner en stund och njuta av närheten till sjön
... eller så tar man med sig en kompis och småpratar medan man vilar fötterna
Här och var inne i skogarna finns det också rumpbänkar när man gått långt och bara vill sitta en stund
Naturen är så fantastisk och även så fantastiskt gammal här inne i skogarna. Allting får vara på naturens villkor. Växa som det vill och det är lätt att undra ibland hur länge allt får stå kvar...
De stora lederna är utmärkta på kartan men tittar man noga så går det att se en del av de småstigar som går emellan dessa och kors och tvärs genom skogen. Här inne kan man gå i dagar om man vill.
En del av lederna är breda och gåvänliga, det är de som ligger närmast friluftsängarna.
... andra är lite smalare stigar
... en del djupt inne i skogen
... andra nära vägen
... några är steniga backar
... andra är bara branta
Uppe på toppen av den här backen behövde jag knyta om kängorna. Medan jag stod där kom en joggare och vi morsade på varandra och hon sprang vidare. Jag knöt klart och gick vägen där hon också sprang fast en bit framför mig. Efter ett par hundra meter kommer hon tillbaka och undrar om jag hört henne skrika. Det hade jag inte och hon berättar att hon dykt på en älg bakom kröken kanske tjugo trettio meter bort. Jag sa: Vi backar. Vi går inte dit. Så vi vände om och gick och pratade tills hon började bli kall och behövde springa igen. Jag tackade mina skosnören och gick ner till vildsvinen på ängen i stället.
.. en del går som Gröna Lunds berg- och dalbana oavsett vilket håll man kommer ifrån
... andra förbi ett vattendrag
... och någon på en spång
Var man än befinner sig i Handen så finns det alltid någonting att se och uppleva även utanför rudanområdet
... någonting gammalt
... eller någonting modernt. Välj det som passar dig.
Värmen stiger och med det en del uteaktiviteter. Något av dessa borde väl också vara med i bloggen. Eller så kommer något annat skojsigt emellan som ett stadsbesök, man vet aldrig. Det blir överraskningarnas överraskning. Kika in snart igen om du vill.
I Lars Gyllenhaals fotspår 2025
I Lars Gyllenhaals fotspår
Torsdag 27 februari 2025
Lars Gyllenhaal har skrivit flera militärhistoriska böcker och är ledamot av Svenska Militärhistoriska Kommissionen. I hans fotspår av minnesmärken och monument har jag gått delar av idag.
Människor som gjort avtryck, platser där viktiga händelser skett. Komma ihåg och inte glömma får bli ledordet för den här dagen men också att inspirera att gå historiska vandringar i sitt närområde. Överraskningen för min del var Sibyllegatan 13 på Östermalm i Stockholm. Hittar du din?
Erich Holewa var en man som i slutet av 1930-talet bodde hos sin bror på Kungsholmstorg 6 i Stockholm. Utanför porten på adressen i trottoaren finns ett litet minnemärke över honom i mässing. Mässingsmärket är en så kallad "snubbelsten" och har skapats på initiativ av Forum för levande historia, Föreningen Förintelsens Överlevande och Judiska församlingen i samarbete med Stockholms stad.
Erich Holewa var jude från Tyskland. Han flydde till Sverige och till sin bror för att undkomma nazisterna. I Sverige sökte han uppehållstillstånd men fick av någon anledning inte stanna kvar och tvingades därför lämna Sverige under hösten 1938. Myndigheterna i Frankrike var inblandade i deportationen och lämnade över Erich till Tyskland. Han blev därefter skickad till Auschwitz där han förintades.
Snubbelstenarnas historia började i Tyskland på 1990-talet, de skapades för att hedra de människor som fördrevs eller förintades av nazisterna under större delen av 1930-talet och fram till krigsslutet 1945. Det finns många snubbelstenar på platser runt om i dagens Europa.
Utanför UD (Utrikesdepartementet) på Gustav Adolfs torg 1 finns den här bänken med en portfölj. Det är ett minnesmärke över diplomaten Raoul Wallenberg. Det är som om han suttit där och bara ställt väskan för att komma tillbaka. Så blev det aldrig i verkligheten.
Minnesmärken och statyer finns lite varstans i Stockholm över Raoul Wallenberg och på Djurgården i Stockholm utanför Amerikanska ambassaden planterade de ett träd (Hästkastanj) som minne över honom för "The importance of not being indifferent" 2012.
Han fick ett torg uppkallat efter sig för sina betydelsefulla insatser för att rädda tusentals människor i Ungern åren innan krigsslutet. Människor som var judar och som annars hade riskerats att förintas. Torget hittar du intill Nybroplan.
På torget finns det här minnesmärket som är skapat av Alexander Wolodarski och Gabriel Herdevall på beställning av Judiska församlingen och Stockholms stad. Stenklotet står på en stenlagd väg som heter Aaron Isaacs gränd. På varsin sida om vägen går det att se gamla järnvägsspår. Denna räls kommer från Budapests getto liksom gatstenen som klotet står på.
Gränden med gatstenen och rälsen från Budapests getto leder till Stora synagogan. I området finns flera minnesmärken över Raoul Wallenberg, bland annat tolv sfinxliknande skulpturer skapade av den danska konstnären Kirsten Orrwed.
Det här är Sibyllegatan 13 på Östermalm i Stockholm. Idag finns en kyrklig verksamhet i fastigheten men under andra världskriget var den här adressen en bas för motståndsrörelsen i Danmark.
Här fick de kontakt med den så att säga fria världen och det berättas om en speciellt aktiv person på denna adress vid namn Ebbe Munck som hade ett viktigt finger med i spelet för att få ut den danske atomfysikern Niels Bohr till Storbritannien.
Strax intill Sibyllegatan 13 ligger Armémuseet och utanför står Poltavamonumentet och är ett minnesmärke över slaget i Poltava. Den visar Moder Svea som lägger den svenska flaggan över en fallen soldat, en karolin. Slaget vid Poltava skedde i början av 1700-talet och i det här slaget förlorade ungefär 7000 svenskar sina liv. Monumentet är skapat av skulpturprofessorn Johan Teodor Lundberg och restes 1904.
Utanför entrén står två lottor och delar ut nyponsoppa i det gråmulna och lite regniga Stockholm. Vi får en lång pratstund om dåtid och nutid men också lite familjehistoria som var spännande att lyssna på.
På Banérgatan 62 finns Försvarsmakten med Flygvapnets minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen över alla dem som militärt mist sina liv i flygningar. Hit får man gå om man har sällskap av en vakt. Det myllrar av skyltar utanför byggnaderna om militärt område och inga fotograferingar. Det är knappt så jag vågar går in på området.
Den första militära flygningen i Sverige skedde för över 100 år sedan, i februari 1912. Det var ett plan som faktiskt tillhörde Marinen och flögs av löjtnant Olof Dahlbeck med start bara någon eller några kilometer från Flygvapnets minneshall ute på isen vid Värtan.
Här inne i minnehallen är det tillåtet att fotografera men ingen annan stans i byggnaden eller utanför på området då det är ett skyddsobjekt.
Minnestavla över dem som flög DC 3:an som sköts ned av Sovjetunionen 1952.
Lars Gyllenhaal berättar om kurirpiloterna Schollin och Darin som blev nedskjutna av ett tyskt jaktplan. De är begravda på Galärvarvskyrkogården och jag hittar deras gravstenar i myllret och trängseln på den lilla kyrkogården.
För dem som går ombord på en finlandsfärja från Värtan passerar förbi Finlandsparken där Finlandsmonumentet skapad av Gudrun Eduards i mitten av 1980-talet står.
Monumentet restes 1985 "på initiativ av Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga och med stöd av Samfundet Sverige-Finland och Svensk-finska föreningar i Sverige."
"Skulpturen föreställer tiden och omsluter fragment ur de svenska och finska folkens dramatiska historia."
Det var många frivilliga svenskar som stred i Finland och "Finlands sak är vår" som dåvarande utrikesminister Christian Gunther uttryckte det.
Min svärfars pappa var en av tusentals som såg sig kallade och reste över för att strida i finska vinterkriget.
På Norges ambassad får jag komma in efter lite ojande och blev mycket trevligt bemött. Fick den information jag behövde och fick även tillåtelse att fotografera det fina ankaret utanför och som går att se om man har vägarna förbi ambassadområdet.
Ett tack till Sverige. Från Norge och det norska folket genom kung Olav V för utrustning och utbildning av norska polissoldater under andra världskriget. På svensk mark togs närmare 15 000 man emot av Sverige för utbildning men Sverige gav även humanitär hjälp till omkring 60 000 norska flyktingar.
Vidare gjordes också så kallad nödhjälp främst till barn och gamla i Norge. Det samlades in ungefär 1,4 miljarder SEK (i 2016 års penningvärde) och över 65 000 ton livsmedel. Greve Folke Bernadotte kunde också undsätta norrmän ur tyska koncentrationsläger med hjälp av de vita bussarna.
Solidariteten och hjälteinsatserna saknades verkligen inte till det norska folket och kung Olav V sa vid överlämnandet av minnesstenen att den "vil stå som et varig symbol på godt naboforhold i trengseltider og som inspirasjon for kommende slekter".
Minnesstenen står strax intill Folke Bernadottes väg på Djurgården nedanför ambassaderna.
Bilder från dagen:
Ett gammalt pilträd som dött men som får insekter och småkryp i den att leva vidare.
Får associationer till Fablernas värld...
En bit av Galärvarvskyrkogården.
Ett gråmulet Stockholm ute på Gärdet och med Kaknästornet i blick. För den som har sprungit Tjejmilen känner säkert igen sig.
Så kom stunden när den här dagen började gå mot sitt slut av minnesmärken och monument över människor och händelser som satt spår i den svenska myllan. Det finns massor av minnesmärken och monument i hela landet och väl värda att besöka. Förstå vår historia och varifrån vi kommer och blev som vi blev.
En bit är gången i Lars Gyllenhaals fotspår och det har varit mycket intressant och spännande. Något jag också rekommenderar varmt för den som känner sig manad.
Det kan även tilläggas att tygjacka + regn = sant. Många steg på räknaren blev det också.
Håll gärna utkik efter nästa äventyr.
Stadsbesök i Västerås 2025
Stadsbesök Västerås
Torsdag 13 februari 2025
Västerås - (Västra Aros) är Sveriges sjätte största stad med drygt 130 000 invånare och idag lämnade jag ett snöigt och råkallt Handen mot ett soligt Stockholm där jag efter tågresan mötte upp Västerås som först bjöd på mälarblåsigt gråväder men där solen så småningom kom i kapp från Stockholm och landade i staden. Vilken härlig dag det blev.
Här har jag varit många gånger och min fina vän V bor här också. En av mina systrar och jag åkte ett par år i rad till staden på trevligheter men det var länge sedan nu så det var dags att ta ett omtag.
Västerås domkyrka håller på att renovera ljudanläggningen så de öppnade senare på dagen så det blev en tur upp till Kyrkbacken först.
För den som inte känner till Västerås så finns det ett område bakom kyrkan som kallas för Kyrkbacken där gamla träkåkar får vila i frid kan man säga. Det är ett fint område där det gamla Västerås får ta plats. Lite som söders höjder i Stockholm.
Det här är Skvallergränd och lägger man örat mot kullerstenen så studsar det säkert upp lite skvaller här och var som fastnat i tiden.
När jag står här och måttar för att ta bilden stannar en kvinna precis bakom på mig på en tvärgata. Eftersom jag rör mig fram och tillbaka för att få rätt vinkel frågar hon vänligt om jag inte hittar här. Så börjar vi prata och det visar sig ganska snart att hon har ett stort behov av det. Jag tänker efteråt när vi skils åt vid kyrkan efter en dryga halvtimme uppepå Kyrkbacken att det var bra att vi fann varandra. Hon fick prata av sig om sina bekymmer med en okänd medmänniska och kanske var det meningen att jag skulle stå där så hon kunde få möjlighet till det. Möten som detta kommer ju aldrig tillbaka och jag hoppas att hennes hjärta kändes lite lättare efteråt.
Kyrkan är som kyrkor är - vacker. Reparationer pågår inför den nya ljudanläggningen men här framme vid altartavlan är det lugnt och fridfullt.
Det har funnits en domkyrka här i Västerås sedan 1100-talet och på 1200-talet började den här kyrkan att byggas. På 1300- och 1400-talen byggdes kyrkan ut och på 1500-talet fick kyrkan sin nuvarande storlek. Tornet är över hundra meter högt. Det är svindlande.
Här i Domkyrkan vilar Erik den fjortonde och jag tänker att familjen Vasa är verkligen framträdande i Mälardalen. Gustav III såg på sin tid till att sarkofagen blev mer synlig och ståtlig.
För länge sedan sa någon till mig att vi är nog alla släkt med Erik XIV och jag som då var barn fattade nog inte riktigt meningen med det hela tills den dagen någon berättade (från Skvallerbacken?) att Erik den fjortonde var en karl som "sprang i gårdarna och sådde frö" och jag fattade ännu mindre. I tonåren kom kunskapen i fatt mig.
Precis vid ingången i Domkyrkan och bakom ljusbäraren står den här fina porten som ett minne från förr.
Det här är Proban - skolfängelset. Jo, du läste rätt det är ett skolfängelse och här kunde både lärare och elever få sitta om de inte följde reglerna. Fängelset stängde i början på 1800-talet och tur var väl det för idag hade det nog varit fullbelagt...
Här rinner Svartån vidare på sin färd mot Örebro och vi låter våra tankar till dem rinna med.
Västerås slott har inte direkt något romantiskt skimmer över sig med tinnar och torn i modern tid men fint är det. Här inne huserar annat än kungahus nu för tiden.
När slottet byggdes låg vattennivån mycket högre än idag och det då tornliknande huset som hade byggts låg mer vid vattenlinjen. Man tror att byggnaden då var minst 11 meter hög och hade tre våningar. Borgen, slottet har byggts ut och byggs på under århundraden och var på 1500-talet dessutom danskt ända tills... ja ni vet han som alltid dyker upp i de här krokarna, Gustav Vasa. Han tog slottet från danskarna 1522 och fick renovera det som danskarna lämnat i misär av strider och belägringar.
Och med tanke på att Erik XIV ligger i domkyrkan så satt han fängslad här på slottet. Ja, så var det ju det där med ärtsoppan och brorsorna. Och inte fick han träffa sin fru och sina barn (de erkända) heller. Inte undra på att han dog.
Slottet brann på 1700-talet men byggdes upp igen och har därefter varit Landshövdingens bostad och residens.
Här inne på slottet finns en restaurang värt ett besök. För 135 kronor (idag) kan du välja på tre olika luncher, kaffe och tre sorters fikabröd (blåbärskaka, pepparkakskaka av modell morotskaka samt ett slags brysselkex). Stekt skädda med kokt potatis och en slags remouladsås var väl värd ett besök. Supergott!
Fikabordet i slottets restaurang. Här kan du plocka på dig det du vill ha till kaffet.
Så vår evige Gustav Vasa som detalj i slottets restaurang förstås. Blickande ut på borggården...
En del av inredningen. Supertrevlig personal och ett besök rekommenderas.
Utanför forsar Svartån vilt i vinterkylan.
För den som har högtflygande planer på en sommarstuga med fri utsikt kanske den här kan vara något att fundera på. Vad det ska barka hän någonstans kan man ju fråga sig?
Gustav Vasa - en stalker?
Här i parken frågar jag ett par efter vägen till Västmanlands länsmuseum och får en beskrivning som får mig att tänka om jag kommer att hinna med tåget hem. Enligt beskrivningen ska jag åka rulltrappa vid tågstationen upp och sedan ner och ta till vänster vid en krök, förbi bussstationen och vidare i en böj och.... efter en stund måste jag avbryta med orden att nu blev det mycket information, jag frågar vidare längre bort. Efter ca 500 meter rak väg är jag nästan framme vid museet så kanske paret ifråga tänkte att de fortfarande var hemma och att det är så man går till museet hemifrån. Man vet inte.
Västmanlands länsmuseum på Karlsgatan 2 i Västerås. Har du inte inte varit där tidigare så är det väl värt att besöka. Vid informationsdisken frågar jag hur många våningar museet har och hur lång tid det kan ta att gå igenom (med tanke på tågpassningen). De är supertrevliga och de bestämmer tillsammans att om man inte grottar ner sig för mycket så tar det kanske tjugo minuter, dessutom är det bara ett plan.
Det tog mig nästan en timme. Och då grottade jag inte ner mig.
Oj så mycket det finns att titta på och vilken pedagogisk verksamhet. Så himla fint museum och så mycket nostalgi att det är lätt att bli alldeles till sig, alldeles salig.
Häng med på en resa i tiden (även om det är ett gigantiskt hopp mellan järnåldern och 70-talet):
Vi börjar i stenåldern när folk här omkring jagade och samlade efter istiden för ca 10000 år sedan. De äldsta spåren från människor härifrån är ca 7000 år gamla.
Det kanske var på stenåldern som de satt vid lägerelden och sjöng: När gäddorna leker i vik och vass och solen går ner bakom Sjöbloms dass. Ja då är det våår.
Ja, man vet aldrig. Elden höll de alltid vid liv i alla fall. Maten lagade de i kokgropar med hjälp av stenar som de värmde i elden, lade ner i gropen och fyllde igen. Ett sätt som en del fortfarande gör när de är i naturen. Spännande är det också när arkeologerna hittar skärvor efter krukor som stenåldersmänniskorna använt vid matlagning och att det fortfarande finns avtryck efter maten i krukorna.
Konstverk har nog människan i alla tider värkt fram. Under järnåldern spann och vävde kvinnor tyger men på en sådan här vävstol kunde även segeltyg vävas. Mytologin berättar om völvorna, kvinnorna som kunde spinna ödets trådar och när männen var ute i strid kunde völvan påverka slutstriden.
Har vi någon völva i nutid månne?
Skärvor från en tid som inte längre finns. Tänk alla människor som handlat med de här mynten. Som de har hållit i sina händer, handlat fisk kanske en gädda. Vem vet.
Dåtidens mode men de användes in i det sista om man säger så. Lappa och laga var tidens melodi. Inget fick gå till spillo.
Jag var på en föreläsning igår där det berättades bland annat att kläder som en del köper idag slängs efter två användningar och att det köps alldeles för mycket av det mesta som sedan slängs. Det kom också fram att varje svensk slänger ungefär 430 kg sopor varje år. Föreläsaren fick inte nog av att säga: Vi köper för mycket helt enkelt.
Den här gravhällen är lite ovanlig berättar museet. Den har hittats norr om Mälaren där det var väldigt ovanligt med sådana och de var mer vanliga i södra delen av landet. Den här gravhällen har en skrift som säger: Ingibiorn hom. Man tror att det var en man som hette Ingebjörn och som begravdes eller lät göra den här gravhällen. Den här gravhällen murades in i en av Västerås medeltida kyrkor som hette Sankt Nicola. Vid en utgrävning på 1930-talet hittades den och arkeologerna fick pussla ihop den så gott det gick eftersom en grävskopa haft sönder den.
Vid Mälaren anlades de tre städerna Västerås, Arboga och Köping under medeltiden. Järnmalmen som börjat bearbetats under järnåldern hade bergsmännen lärt sig göra bättre och från städerna kunde malmen fraktas iväg till andra länder.
Hur var det då för de som bodde här omkring kan man undra. Som folk hade det på den tiden. Hårt arbete i det dagliga livet, oro för sina barn och för sjukdomar. Nästan som att det går att applicera på idag även om det hårda arbetet såg mycket annorlunda ut då.
Tänk dig om någon från deras framtid hade dimpt ned på åkern hos Karl Pettersson när han gick där i sitt anletes svett efter plogen i sina trätofflor och undrat om han hade skaffat en Iphone 16 på sistone. Eller om någon gått in i hans gistna trästuga där hans hustru Ida stått vid bakugnen med tretton skrikande ungar som hängde i förklädet och frågat var hon hade micron. Eller för all del satt sig på huk på golvet hos den lilla snoriga flickan Maja och frågat henne om hon vill leda landet eller jobba som influencer när hon blir stor.
Vad skulle kunna dimpa ner hos oss?
Toalettens insats under århundraden
På en stång...
På tyg....
Med finporslin... (fast den här bilden är fusk eftersom den togs på Stadsmuseet i Stockholm i lördags när jag var där med en väninna. Inte visste jag då att tre toaletter till skulle förevigas i bloggen...)
Med vatten....
När vi ändå är inne på wc så tar vi en titt på 1900-talets andra fenomen, köket med elektrisk spis, diskbänk och rinnande vatten även där.
Det fanns en tid när det stod sådana här matkort i vart och vartannat kök i Sverige. Tänk så mycket brunt vi åt på den tiden. Och så perstorp på det.
Det fanns också en tid då dessa klockor eller liknande var förekommande i vardagsrummen runt om i landet.
Det fanns också en tid när källarkontoren i flerfamiljshusen hade hönsnät så ingen kunde komma in (eh?) och alla kunde se vad alla hade i sina förråd.
När TVn kom var det stort. För de som ingen hade kunde de gå in till grannen och titta på fenomenet. Om ingen alls hade så kunde radiohandlaren ställa ut en Tv i skylten så folk kunde stå på gatan och titta. Sedan kom Tvn i allas hem så blev de också mindre och mer moderna som de här två, den ena med inbyggd VHS-spelare ser det ut som. Fint ska det vara.
För de som bodde i flerfamljshus fanns det sopnedkast där allsköns blandning hamnade.
I vår trapp när jag växte upp var det vanligt att det var stopp i sopnedkastet. Anledningen var att allt kastades ned där, kvastskaft, mattor och överfyllda soppåsar som trycktes in. Ordet sopsortering fanns nog inte i SAOL på den tiden.
På 70-talet lyste det brunt och gult i många kök. Det var ju supermodernt med dessa två färger och då menar jag verkligen supermodernt.
I tonårsrummen hängde affischer och bilder på idolerna. Till vänster ovanför sängen The Beatles som revolutionerade musikhistorien. Vid skrivbordets vägg hänger en bild på killen från Vansbro Björn Skifs som är still going strong och bredvid honom de lite mer skräckinjagande (för 70-tals föräldrarna kanske) Kizz. Längst fram i bild - backen med LP-skivor som fanns i nästan alla tonårsrum. Det var bara att börja bläddra.
Bilder från dagen på museet:
Bästa spisen, utan konkurrens.
Återvinning
Stupstocken.
Sittskor?
Jo tack. Stämpelklockan i egen hög person...
Och här lyser mobilen upp i mörkret i soffhänget, sittandes på hela ryggen...
Griffeltavlan med skriket från kritan...
Badrumsvåg för de hugade...
Och Elvis
Jag tror det var Sokrates som skrev att ungdomarna är så ouppfostrade och att de aldrig håller upp dörren för vuxna.
Hon är ju redan söt och fräsch. Och så underbart vanlig dessutom.
Och vad har du i ditt skafferi? Kan det finnas en enkilos burk kaffe kanske? Nej just det, det finns ju bara i 500 gram... nej 450.... va? Sa du 400 gram?
En sådan här löpsedel skulle vara mumma. Vi får skicka Pippi på uppdraget så hon kan lyfta bort gubbarna som sabbar världen.
Hur skulle en sådan annons se ut idag?
Vilket år är det här... 1825? 1925? 2025? Eh...
Stadsbesöket i Västerås är över. Det finns såå mycket mer i staden och det lilla som visats här är bara skrapat på ytan. I morgon är det Alla hjärtans dag men hela veckan har varit Vänliga veckan. Håll i den. Sprid värme i kylan.
Det är lite skönt att bli äldre och kunna släppa kontrollen som att åka till Enköping en söndag och inte ha koll på att affärerna är stängda förutom blomsterbutiken och konditorierna. Eller att åka till Västerås dagen innan mellohelgen... men upptäckten var bättre än oron för köbildning. Folket kommer till stan i morgon och staden är nog rustad för festen.
En rosa dag för kärleken men också hoppet för vänligheten. Att vara snäll helt enkelt. Det är gratis.
Tack för att du följde med till Västerås idag. Det har varit en helt fantastisk dag med så mycket att se, uppleva och upptäcka. Åker du till Västerås lär du inte ångra dig, går du på museet vill du kanske stanna kvar...
Nästa stadsbesök är på planeringsstadiet. Återstår att se när det går att klämma in i almanackan och om vädergudarna då har vänliga veckan. Håll utkik om du vill.
Stadsbesök i Enköping 2025
Stadsbesök i Enköping
söndag 2 februari 2025
(på morgonen -8 känns som -12 enligt väderappen)
Enköping en bit av Sverige som det var på söndagar förr i tiden. Är det någon som minns hur det var i Sverige på söndagar? Just det... stängt. Så om du vill uppleva lite sådan nostalgi så passar Enköping extra bra en söndag.
Konditorierna är öppna för det fikasugna och det är tur det för oj så mycket gott det finns på Systrarna två. Det finns förstås flera konditorier att välja på som Walter på andra sidan gatan eller som Tammerfors vid Stora torget och som verkar vara ett riktigt stammisställe om du frågar mig.
Systrarna två var för länge sedan etablerade här i butiken likaså skomakeriet, för det var länge sedan det var någon som satt här och pliggade. Nu är det bara fika och även här samlas stammisarna en bit in i lokalen på ljugarbänken och surrar.
Här kommer också "Agda" med sin krökta rygg och mäter kanske 1.42 m ö h med sin rakryggade dotter "Greta" som leder de två in på konditoriet. Efter kaffet stannar en stor stadsjeep på trottoaren precis utanför fikets dörr så att "Greta" kan leda sin mor "Agda" till förarsätet på stadsjeepen som sedan startar och kör iväg med de två bakelsemätta damerna. Det är så nostalgiskt och härligt i denna lilla pittoreska stad att det blir alldeles varmt i hjärtat. Mys.
Sverige har också sina Notre Dame lite här och var, som Vårfrukyrkan i Enköping som exempel. Uppepå åsen ståtar hon och blickar ner på staden som ligger runt omkring henne. Här uppstod hon som en romantisk korskyrka på 1100-talet. Trehundra år senare genomgick hon ett ansiktslyft så att säga och förändrades i grunden till ett mer gotiskt inslag i vyn. Den senaste renoveringen för drygt hundra år sedan handlade mer om målningarna än om arkitekturen och som Carl Wilhelm Pettersson stod för, men innan han fick komma med penseln gicks kyrkan igenom och se där bakom putsen hittades 1400-talsmålningar som kom i dagern. En del av målningarna ser likadana ut som när de hittades bakom putsen, andra har bättrats på.
Kyrkan med sin altartavla är fantastisk vacker. Altartavlan kanske inspirerade filmbolaget Colombia i Hollywood när de skapade sin andra (eller kanske tredje) The Torch Lady på piedestal som sin logotype 1936? Vem vet? Någon filmmogul kanske åkte "over seas" och kom till Enköping och såg altartavlan och tänkte: Den ska vi ha! Det kanske hade hedrat Per Ljung som skapade det vackra 1792.
Konsthallen var också öppen och här har bildkonstnären och grafikern Janus Frydrysiak född i Nässjö och uppvuxen i Växjö sin utställning just nu. Temat är grekisk mytologi och magisk grafik. Spännande porträtt där ögonen i porträtten är speciellt intensiva och håren är fulla av maskar och ormar.
Som här:
Och här:
Andra målningar är mer inriktade på naturen och detaljerna är fantastiska. Man måste gå nära för att uppleva.
Vad gör man mer i Enköping en söndag?
Jo, man går i skogen uppe på Kyrkoåsen och tittar på...
...trädsvampar. Så intressant att det under 1800-talet var trädlöst här uppe på åsen men att det ändå fanns backsippor.
Beundrar den fria utsikten från åsen som har en spännande historia. Åsen kom till under istidens slut och naturen skapade denna ås av forsande vatten, grus och tunnlar. Vid tiden för stenåldern för ungefär 5000 år sedan stack den upp som en ö i Yoldiahavet. Det har hittats lämningar här från människorna som bodde vid stränderna kring åsen för ungefär 1000 år sedan. Och idag finns här uppe på åsen en kyrka som ståtar 44 meter över havet och där en av de mest kända enköpingsborna ligger begraven på kyrkogården.
Jag gick in i en blomsteraffär för att höra om någon kanske visste vad denne person bodde någonstans när han levde. Mannen i blomsteraffären var äldre och sa: Kom med ska du se. Han lämnar sin blomsterbutik och går före mig till en korsning. Under tiden berättar han att hans mormor jobbade hos den kände enköpingsbon som städerska. Därefter pekar blomsterhandlaren nedåt gatan på ett gult hus och säger: Där, där i det gula huset där bodde han och hade sin mottagning.
Ernst Westerlund. Känns namnet igen? Kanske inte men om jag i stället säger Doktor Westerlunds blomma kanske någon säger: Aha! Ja men då vet jag.
Om inte det heller klingar bekant så berättas det om den då troligen mest anlitade läkaren Dr Westerlund som föregångsman inom neurosbehandling och hans på den tiden lite annorlunda metoder för att få folk att bli friska. Metoder som även blev kända utomlands. Han gav patienter på recept att det skulle upp och gå på Kyrkoåsen för att få frisk luft och motion. Inte helt otidsenligt eller hur? Något som är mycket logiskt även idag.
Här i det gula huset bodde och arbetade Doktor Ernst Westerlund i det som idag kallas för Westerlundska gården. Idag huserar Westerlundsällskapet här och verkar för att vårda doktorns minne. På en plakett på huset får vi veta att "Här verkade Med. Dr. Ernst Westerlund 1867-1924 I den lidande mänsklighetens tjänst"
Inne på mottagningen placerade han sina pelargoniakorsningar eller Rosengeranium som den egentligen heter. Blomman doftade starkt och skulle vara hälsobringande för de sjuka. Hälsoblomman går från hand till hand så att säga och mig veterligen går den fortfarande inte att köpa i någon blomsteraffär. Det gjorde inte det förr i alla fall utan man fick tigga till sig sticklingar av vänner och bekanta som hade en Dr Westerlunds blomma hemma (däremot verkar den tydligen gå att köpa på nätet men hur livskraftig och frisk en sådan är, är ju svårt att veta).
Jag hade en Dr Westerlunds blomma när jag var ung och fick det berättat att han hade dem på mottagningen för att patienterna luktade illa. Idag har jag en annan berättelse.
Här vilar Westerlund och barnbarnsbarn.
En annan av Enköpings stoltheter är författaren Jan Fridegård. Fridegård är kanske mest känd för sviten Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök men har förstås skrivit så mycket annat.
Min mamma hade sviten i bokhyllan hemma under min uppväxt. Hon visste att jag var historieintresserad så hon stoppade den i handen på mig och jag minns att jag slukade den med hull och hår. Nu är det länge sedan och sviten är glömd men inspirationen efter denna dag är att läsa den igen för att se vad jag skulle tycka om den idag.
Så kom tiden när det blev dags att lämna Enköping och åka hemåt. Jag kom med ett tidigare tåg som var försenat vilket gladde mig. I vagnen satt en pappa med sin lilla dotter och de pratade så fint med varandra. När vi närmade oss Bålsta började pappan packa ihop. Tåget hann att stanna på perrongen men flickan var ännu inte påklädd ordentligt. Tåget hade stått inne någon minut och jag tänkte att de hinner inte av. Men så kom de iväg och jag tänkte att det där var i sista minuten men så är det nog med småbarnsföräldrar idag. De har nog ilte mer coolare stil än föräldrar förr. Så tänkte jag.
Så närmade vi oss Stockholm och Centralen. Jag packade ihop mitt och ser att pappan med sin lilla dotter står med vagnen vid dörrarna. Vi börjar prata och han säger att nä, någon cool pappa är jag inte åtminstone inte på insidan. Utåt sett är jag lugn, sa han men inom mig... oj, oj, oj. Vi skrattade. Han hade en ryggsäck eller rättare sagt en djurryggsäck med en katt i men han var van att åka tåg med både katt i säck och barn i vagn så det var inget konstigt med det. Härlig förälder, fick jag med mig från den tågresan.
Lite bilder från dagen:
Enköping är känd för sina parker och i den här parken som jag inte minns namnet på står det här härbret.
Lekplats i samma park
Denna runsten som står nedanför kyrkoåsen är rest på 1000-talet. Runristaren hette Livsten och var verksam i Enköping före mitten av 1000-talet.
Texten lyder:
...efter sin son Åfast. Livsten högg dessa runor efter en god ung man
Denna sten är också från 1000-talet men var den har stått vet ingen i nuläget. Den låg som en tröskel till St Ilians kyrka (som går att läsa om sist för den här dagen) och restes på nuvarande plats vid Afseliiplan som är Enköpings äldsta park.
Texten lyder:
Ingebjörn och hans bröder läto resa denna sten efter Igul sin fader Gud hjälpe hans ande bättre än han (har gjort sig förtjänt av Tidkume) ristade dessa runor.
Med hjälp av en annan runsten har denna sten kunnat kompleteras (därav parentes).
Nostalgi
Se-upp-staket vid brandstationen eller "Halt, här får ingen passera" /Ebba Grön
Brandstationen
Beror väl på varifrån?
Vackert!
Sist men inte minst
Kyrkoruinen från St Ilians kyrka, en gotisk kyrka från 1200-talet och som var stadskyrka i Enköping till in på mitten av 1500-talet. Kyrkan revs på 1600-talet. Vårfrukyrkan uppe på åsen som var kyrka för landsbygden omkring Enköping till en början kom att bli kyrka även för staden på 1500-talet efter St Ilians kyrka. Ruinen ligger alldeles nedanför åsen.
Så är årets första stadsbesök i hamn och fler lär det bli. Inget planerat men funderingar finns. Så håll utkik och inspireras.
Naturlig (?) promenad 2025
På promenad
Handen
Måndag 27 januari 2025
Ibland är det lite skojsigt på mina promenadstråk. Saker dyker upp framför näsan och vips så hänger fantasin på.
Några bilder från dagen kommer därför här:
Jag ser en profil. Vad ser du?
Så kom en människohand och ville ge oss en vink av kärlek.
Nytt år, nya utmaningar 2025
Handen
15 januari 2025
Nu har det gått en månad sedan det var julmarknad i Sigtuna. Det har blivit ett nytt år och med det nya utmaningar.
En av utmaningarna för 2025 var en skidtävling i februari som inte kan bli av men... det går att göra annat också som tur är.
Livet har varit lite på paus och med baby steps kan det snart bli dags att göra något roligt, trevligt och spännande igen så håll utkik.
God fortsättning på det nya året!
Julmarknad i Sigtuna 2024
Julmarknad i Sigtuna
Söndag 15 december 2024
Obs ledsen för att bilderna är grumliga men något var på linsen.
Idag åkte vi till Sigtuna och julmarknaden. Det var fullsmockat med folk från när och fjärran, många språk som blandades. Ett par vid fikat kom från en liten stad i västra Tyskland och hittat hit till julmarknaden i Sigtuna. Det var en fin stämning på gator och torg och en ren vinterkyla som Mälaren hjälpte till att skapa.
Marknaden är full av trevliga stånd där allt från vildsvinskorvar till churros finns att köpa för den hungrige. Prydnader för julen, smide och leksaker för den som letar julklappar. Vantar, mössor och ulltofflor för den frusne och så klart mer än så.
Kanelsmördegsbullar med frosting var något nytt för mig. Allt inkluderat skulle man kunna säga. Smakar säkert gott för den som känner sig manad.
Fikade på Lucie som är ett pyttecafé med en personal som ger det där lilla extra som alltid är så himla trevligt. Glada, vänliga och serviceinriktade. Gott och nyttigt fika.
Butikerna var öppna liksom museet och rådhuset.
Rådhuset som är ett av Sveriges minsta byggdes på initiativ av borgmästare Kihlman och stod klart 1744. Kriterierna för att vara med och rösta på den här tiden i Sverige var tre, personen skulle vara man, rik och äga ett hus. Punkt. När kvinnor i Sverige fick rösträtt 1919 (och kunde rösta första gången 1921) stod ändå människor i landet utanför rätten att rösta, som fångar, fattiga och romer.
Rätten för en del att kunna vara med och besluta, bestämma och rösta fanns kvar skulle man kunna säga sedan tusen år tillbaka i tiden när folk samlades på tinget och beslutade om saker. Då för tusen år sedan fick bara de som ägde jord vara med och bestämma. Trälarna var trälar och fick stå utanför. Skillnaden då var att kvinnor som också ägde jord var med och beslutade precis som männen. Det togs som bekant bort och många kvinnor kämpade på olika sätt i många hundra år för att få tillbaka den rätten.
Några nedslag under århundraden som gått var att på 1300-talet fick Sverige sin första gemensamma lag. I mitten av 1600-talet avrättades ett par samer av anledningen att de inte ville bli kristna. Före mitten av 1800-talet fick inte judar i Sverige bo vart de ville.
Den som flugit till och från Arlanda kanske har parkerat bilen på parkeringen Benstocken som var en avrättningsplats förr i tiden. I väntan på avrättningen satt de dömda fastlåsta i en benstock. Den sista avrättningen ute på det som idag är Arlanda flygplats skedde den 28 mars 1829. Den dömda var pigan Greta Stina Ersdotter som hade giftmördat sin husbondes hustru Anna Nilsdotter och fick därför plikta med sitt liv på två oilka och grymma sätt.
Tanterna Brun, Gredelin och Grön fanns på plats liksom....
Farbror Blå.
En anekdot är på sin plats här: En i sällskapet hade en morbror som spelade farbror Blå i den berömda filmen som spelades in här i Sigtuna för länge sedan.
Mer info om Sigtuna som Sveriges första stad finns att läsa om på Stadsbesök i Sigtuna februari 2024 här i bloggen.
Kul att du följde med på julmarknaden. Den är välbesökt så känn dig välkommen du med. Håll utkik efter nästa resa och äventyr.
Än en gång önskar jag dig en God Jul och Gott Nytt År!
Fem pärlor i Stockholm inför julen 2024
Fem pärlor i Stockholm
Onsdag 11 december 2024
Butiker med det lilla extra inför julen är som pärlor i ett armband. Något att titta på, känna på och njuta av.
Här inne hittar du professionella, kunniga och serviceinriktade ostälskare som ger det där lilla extra som ingen räknar med men som poppar upp som gobitar att omfamna.
Tack för alla tipsen! Jag tar dem till mig och ser fram emot goda måltider med ostarna jag fick med mig hem.
Pralinhuset nära "spökslottet" på Drottninggatan känns som en butik som alltid har funnits men som "bara" varit öppen i 30 år enligt ägaren idag. Även här dyker man in i serviceandans härliga atmosfär där förutom ägaren också barn och svärdotter är engagerade i företagets alla bitar.
Det är lätt av önska sig allt i butiken. Till vänster i bild ligger två olika slags choklader i gröna julförpackningar. Varje chokladruta är numrerad från 1 till 24 som julchoklad kan vara. Kunde inte låta bli att fråga om det var dygnschoklad... En ruta för varje timme kändes som en bra start på julen.
Mellan Åhléns i City och Hötorget ligger Caramella. Här finns det mesta i lösgodisväg och det är bara att välja och vraka i burkar och byttor. Gräv där du står är ett uttryck som kan användas av godissugna inne i butiken.
Längst bak i bild är lakritsavdelningen. Chokladen är till vänster utanför bild. Den sidan lämnas över för din egen undersökning. Slevar ligger lite varstans så det är bara att grabba tag i en och börja skyffla.
På Götgatsbacken (där Handelsbanken låg förut om jag inte minns helt galet) inte långt från Slussen ligger denna fina pärla. Öppna dörren och kliv in i en fin doft av tvål och ljus. Supertrevlig personal och med en otroligt väldoftande tvål med mig hem är det ändå svårt att slita sig härifrån.
Planerar du precis som jag en Spa-dag så är det bara att botanisera runt. Allt för ditt eget välbefinnande. Tänd ett ljus och låt det brinna.... medan du tvålar in dig, schamponerar och sedan smörjer kroppen med allt det ljuvliga i doftväg som finns här.
Lakritsroten finns lite varstans runt om i landet. I Linköping till exempel. I Stockholm vet jag tre platser, en på Centralen, en på Västerlånggatan och en som den här på Götgatsbacken.
Det sägs att om lakrits hade uppfunnits idag hade vi fått köpa den på apoteket. Läste i ett av de senaste numren av Forskning att sötlakrits är lite sämre att äta för hälsans skull än vad saltlakrits är som har salmiak i sig. Anledningen är att (all) lakrits höjer blodtrycket och att sötlakrits verkar höja trycket mer. Har man högt blodtryck sedan innan kan det nog vara bra att ta det försiktigt med intaget av lakrits om jag förstått det hela rätt.
Det här var fem tips på pärlor i Stockholm inför julen 2024. Hoppas att du har fångat julefriden och låter den vila kvar i ditt sinne. Låt julen vara fröjdefull, trivsam och fin. Håll dig gärna till det som du känner är bra för dig. Släpp stolthet och prestige om de ligger på lur. Det finns inget värre än att vara utsliten för att andra ska få en trevlig jul. Du ska ju ha en fin jul du också.
God Jul och Gott Nytt år!
Jo, just det... det blir en resa innan jul om inget oförutsett händer så håll utkik.
A Christmas Carol 2024
Söndag 8 december 2024
A Christmas Carol
Folkoperan
Stockholm
Tanken var en vandring för en vecka sedan men en förkylning knackade på och med den vandringen blev det inget. En annan gång. Definitivt.
Idag åkte vi till Folkoperan i Stockholm och såg A Christmas Carol. En engelsk ensemble som återkommer år efter år med Isedalsfamlljen "i spetsen" och på olika teatrar i stan. Tidigare har jag sett uppsättningen på både Maxim, Vasan (och om jag minns rätt även på Oscars med reservation för det minnet för det var länge sedan). Bilden ovan är kopierad från Folkoperans hemsida
Om du inte har sett musikalen tidigare så rekommenderar jag den varmt. Handlingen skriven av Charles Dickens handlar om den snåle och elake Mr Scrooge som lever i Londons 1840-tal och samlar på pengar, blir ensammare och ensammare vart efter åren går.
Så kommer hans gamle kumpan som dog sju år tidigare och skramlar med sina kedjor från dödsriket. Meddelar att det kommer tre andar under julaftonskvällen för att besöka Mr Scrooge himself. Den första tar med Scrooge till The Past, den andre tar med honom till The Present och den tredje... den läskiga döden tar med honom till The Future. Den framtid som kommer att bli om han fortsätter som han gör.
Det har gjorts åtskiliga filmer och skrivits olika slags böcker om denna saga så om du känner dig sugen att ta dig an A Christmas Carol om du inte är bekant med den än så kolla runt på nätet. Du hittar den troligen inom en sekund. Vill du se den live i år så spelas den på Folkoperan i Stockholm till och med 22 december 2024.
Ett stort och fint tack till alla skådespelare idag som rest långt och spelar under tre veckor i december. Det finns några minnen som satte sig direkt. Lille Tiny Tims modighet och sångröst och en av kvinnorna som sjöng den underbara sången Scarborough fair med en röst så tårarna kom.
Önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt år. Det kommer ett äventyr innan året är slut som det är planerat och hoppas därför att förkylningarna ska hålla sig borta så håll utkik.
Stadsbesök i Linköping 2024
Stadsbesök i Linköping
söndag 24 november 2024
Vad har Tage Danielsson, Louise Hoffsten och Lars Winnerbäck gemensamt? Jo, de kommer från Linköping och här blev det ett stadsbesök en novembersöndag.
Linköping är Sveriges femte största stad med över 160 000 invånare och med tanke på att det är en universitetsstad och en gemytlig storstad så växer den så det knakar. Linköping uppskattar att de blir ungefär 10 000 fler invånare nästa år.
Vid Linköpings station står stinsen och vinkar av. För snart ett par decennier sedan stod jag hår och blev fotad, så kul att den också finns kvar.
Härifrån stationen går det bussar ut till Linköpingstrakterna och för att betala på bussen kan man i förväg ladda ner deras app Östgötatrafiken eller blippa sitt kontokort. Hur kontokortet fungerar när man inte åkt hos dem tidigare vet jag faktiskt inte.
Första turen i Linköping gick till:
Buss 18 stannar på andra sidan gatan av Gamla Linköping som rekommenderas varmt. Ett stadsområde skapat för att bevara det gamla. Hus har blivit flyttade hit från andra delar av Linköping och området är väl bevarat, påminner om flydda tider med kullerstensgator och små butiker. Gamla Linköping har också ett område för land och ett för skog för den som vill uppleva mer.
Här skulle man kunna bo, skojade jag med en personal som tog det på allvar och berättade att man får nog stå i bostadskön i upp till fem år. Oj, sa jag och tänkte att hemma skulle en sådan plats med sådana hus vara 50 år i kö. I bästa fall.
Inne på området är det skyltsöndag och spelmän och tomtemor är redan på plats på torget, vilket ger en gemytlig känsla.
Dahlbergs café är ett trevligt tillhåll med mycket nostalgi. Själva huset byggdes efter den stora branden i Linköping 1700 och fick namnet Tornbergska gården i slutet av det århundradet efter den tredje ägaren Nils Tornberg som var guldsmed.
Inne på Dahlbergska caféet har de nybakta och mycket goda bröd med ost och julskinka till kaffet. Påtår ingår. Mums skulle man kunna säga.
För den som har yngre barn, barnbarn eller kanske jobbat i skolans värld känner säkert till Lasse-Maja. Här finns ett deckarhus för den som gillar spänning.
För barnen finns också den här gulliga bokhandeln med allehanda böcker och pyssel.
Tillbaka till stadskärnan går det alldeles utmärkt att promenera på en separat gångväg från cyklister.
En bit ifrån Gamla Linköping finns Slottsmuseet alldeles intill Domkyrkan.
Slottsmuseet har mycket historia att berätta och husen och kyrkan är några av de byggnader i sten som stod kvar när Linköping brann ner 1700.
Domkyrkans 107 meter höga torn är under renovering och inne i kyrkan är det ett härligt och överraskande sorl runt kaffebord och som påminner om att gå in på Vetekatten i Stockholm en helgdag.
En av kyrkans personal tog sig tid med mig i detta vimmel och berättade bland annat om frälsarkransen (Via Sacra) som också finns som stora stenar i golvet i kyrkan.
Frälsarkransen kom till under en resa i Grekland som biskop emeritius Martin Lönnebo gjorde i mitten av 1990-talet. Den är ett armband av stenar i olika färger och är som ett radband. Den börjar alltid med "Gudspärlan" som ses här ovan och går därefter i tur och ordning via de andra stenarna.
På frågan om Martin Modeus fick jag svaret ja, visst är det så att han var biskop här innan han blev vald till ärkebiskop. Nu för tiden har han sin arbetsplats i Uppsala precis som alla 70 ärkebiskoparna före honom också haft.
Domkyrkan är fantastiskt vacker i sin glans och tog lång tid att bygga. Den gamla kyrkan som ansågs vara för liten efter ett tag hade stått sedan 1100-talet och fick stå kvar under tiden som detta gigantiska bygge med start på 1230-talet höll igång. Den gamla kyrkan revs så småningom och stenarna togs tillvara och användes till den nya.
Niclas (Nils) Österbom var ett namn som kändes igen och jo men visst var det han som skapade predikstolen i St Nicolais kyrka i Nyköping (stadsbesök februari 2024). Här i Linköpings domkyrka har han också lagt sin hand och var tydligen efterfrågad, främst i Östergötland.
Kommer man från kyrkoområdet så håller man till höger om byggnaden för att hitta entrén. Poolen är en hint om jag säger så.
Museet har en liten shop precis bredvid receptionen och själva utställningarna finns på två våningar. Det verkar som att museet siktat in sig mycket på konst men också på en skapare av pärlplattor som tydiligen blivit uppmärksammad på nätet.
Utanför museet står denna sten av gråröd granit. Den dateras till omkring 1025 e v t och skylten berättar: ...björn och Asbjörn de reste denna sten efter Vigfast sin fader. Han dog i England. Helgas son.
Stackars "björnar", det kanske var det som fick Marie-Louise Ekman att skapa "Det svenska tungsinnet"?
Linköpings stadskärna är lite unik på något sätt. Avsaknaden av gallerior är rätt skön. Här finns gata upp och gata ner med butiker efter varandra.
Så ibland så bryts de av ett torg för att sedan vimla vidare genom gatorna.
En av killarna som har den här "godisbutiken av ost" mötte jag i ett annat sammanhang för ett par månader sedan och tänkte att när jag kommer till Linköping nästa gång så.... ja, det var ju söndag och då har Det goda från Italien stängt. Det hade jag missat. Så kan det bli ibland.
En annan butik av rang är ju Lakritsroten och de hade öppet som tur var...
Bilder från dagen:
Kyrkporten
Ljusbäraren i domkyrkan
Nostalgi
Godis är gott
Undrar om uttrycket "Räkna med bråk" började i Folkskolan?
Jag lämnade Linköping för den här gången. Tiden räckte inte till för alla besök och med facit i hand så tror jag nog det berodde på att jag var ganska länge i Gamla Linköping. Det fanns så mycket att titta på och upptäcka där, som i tryckeriet.
Där fanns ett speciellt papper i tryckeriet och jag kom på att vi alla nyligen har fått en broschyr i brevlådan som handlar om när krisen eller kriget kommer. Då om det skulle hända kanske vi inte kan använda våra telefoner eller skriva mail på våra paddor men vi har ett annat sätt vi kan meddela oss med och som garanterat kan produceras länge... nämligen skriva på papper gjort av älgspillning (från tryckeriet...). Innovativt så det förslår.
Nåja, vi är kreativa människor och hittar alltid ett sätt att lösa saker på. Kan vi flytta städer så kan vi lösa mycket annat också. Men papper av älgspillning var överraskande och ger hopp om så mycket annat om det skulle vilja sig illa någon gång. Och även om det inte gör det får vi hoppas, så kan kreativiteten blomstra ändå.
Blomma upp och leta gärna nya sätt att skapa oavsett vad du gör!
Vi ses på nästa äventyr, så håll utkik. Det kan komma ett ganska snart om vädrets makter inte ställer till det.
Haninge trail 2024
Haninge trail
Söndag 20 oktober 2024
Sista löploppet för i år och en riktigt fin bana, kuperad terräng och emellanåt med rötter på stigarna. Trevlig springtur så här på söndagsförmiddagen innan lunch. Haninge trail har tre sträckningar, 5 km, 10 km och 16,8 km.
Loppet arrangeras av IKJ Idrottsklubben Jordbänningarna i Haninge varje år. Det är ett stort arrangemang på klassiskt manér, precis som det var förr i tiden. Vatten och lite godis vid målgång och så medalj förstås. Inga krusiduller.
Banan går i Rudanskogarna och genom några av de leder som finns i skogarna som gula spåret, elljusspåret och 1,7 milspåret. Den har några backar och den sista innan målgång är en tjurig rackare som fick bli en gåbacke idag när andningen inte räckte till som den skulle.
Håll utkik efter loppet nästa år, för vem vet vem som står på startlinjen i oktober då. Kanske du?
